Självkörande bilar är en kommande revolution. Företag, städer och universitet runt om i världen tävlar om att göra självkörande trafik till verklighet. Varför denna rusning? Myndigheter ser att privattrafiken kan minskas och ersättas med en mer rationell typ av uppkopplade, delade och självkörande kollektivtrafikfordon. En delad resa med ett självkörande fordon kan ersätta 17 privatbilar enligt University of Michigans Traffic Research Institute.

Nomadsläkte

Med styrning av efterfrågan och tillgänglighet kan friheten öka för ungdomar, barnfamiljer och äldre utan körkort. Trafiken kan bli säkrare, utsläppen och körsträckan kan minska. Potentialen är stor för att skapa mänskligare städer men frågan är om inte livet på landsbygden skulle kunna förbättras minst lika mycket med billiga och säkra självkörande transporter tillgängliga för alla dygnet runt. Det kanske rentav blir en sådan social förbättring att färre människor vill flytta till överfyllda städer.

Människor är ett nomadsläkte som fort finner användning för alla nya sätt att göra en kort eller lång resa. För att göra systemet så effektivt som möjligt behövs resenärsdata – alltså att samordna vart och när alla vill åka och var alla fordon finns. Den konventionella kollektivtrafiken kommer att finnas under lång tid framöver och detta nya alternativ till bilen behöver bli en pusselbit som fungerar i helheten. En släkting till trängselskatten med varierad prissättning av de självkörande resorna kan ge ett mycket mer hållbart trafiksystem. Då behöver vi data.

Men helhetstänkandet är inte i första rummet nu. Utvecklingen av den självkörande tekniken ägs just nu av teknikoptimister som får mycket stora resurser. Snygga bilder visas av ensamma människor i var sin självkörande bil där resorna till och från förorter som ligger allt längre bort är en bekväm och allt större del av livet. Det är inte en hållbar utveckling. Artificiell intelligens (AI) är en given del för att kunna skapa snabba beslut i trafiken och fördela fordon till användare. Men tekniken kan bli hållbar för människor först när arbetet kring resenärernas data och relation till AI tar samma plats som arbetet med tekniken. AI är kanske den största tekniska revolutionen i vår tid. Den kände svenske fysikprofessorn Max Tegmark sade under en föreläsning nyligen i Göteborg att vi nu är i ett vägval i fråga om hur vi ska hantera riskerna och möjligheterna med artificiell intelligens. Detta behöver komma upp på den politiska och mediala radarn, det menar också den engelska tidningen The Guardian.

Ju mer data som är tillgängliga om dina resor, vanor och tider, desto bättre mobilitetstjänst kommer systemet att kunna ge dig och kollektivet. Ett av hindren för att utveckla optimala uppkopplade/delade/självkörande fordon och det som kallas ”mobilitet som service” är risken allt fler människor kommer att uppleva med att släppa kontrollen över sin data. I tänktanken Gatt har vi definierat några riskområden som behöver lösas kring användandet av vår personliga data; risken för missbruk, stöld, vandalisering; personlig säkerhet; ofrivillig påverkan eller exponering för skräddarsydd reklam; social integritet; känslan av frihetsintrång. Skandalen kring Facebook visar att man inte kan lita på att den digitalt hopknutna världen enbart ger ett liv i fred och expanderande samvaro. Människors engagemang och styrning behövs.

Socialt hållbara lösningar

EU:s nya lag Dataskyddsförordningen (GDPR) gäller nu. Den ska säkerställa att användare äger sin privata information och att det är lätt och tydligt att förstå innebörden och medgivandet av företagens användning av din data. I nuläget är det svårt att se denna tydlighet i till exempel avtalen med Facebook, Google och Apple trots att lagens inträde varit känt i två år. Det är konstigt eftersom böterna är höga. Det verkar som de stora företagen har svårt att fatta grejen med databruket, det allmännas bästa och förlängningen av deras egna goda affärer. New York Times skrev nyligen att internetekonomin har gjort personliga data till en resurs för företagen. Data och kunskap om människors val är en ny guldgruva.

IT-forskaren Alessandro Acquisty resonerar kring en av de verkliga meningarna med livet; det ständiga mänskliga sökandet efter att tyda nyanser eller beskriva abstraktioner av vår tillvaro; poesi eller det lockande ovissa äventyret. Detta kan försvinna om allt är konkret, registrerbart, googlevänligt – förberett just för dig – med din data – precis när du inte visste att du behövde det. Det är också den verkligheten många ungdomar växer upp i i dag vars innebörd äldre generationer kan ha svårt att förstå. Detta är inte ett nödvändigt ont man behöver stå ut med. Istället behöver bilden belysas, latheten och ödestron övervinnas. Människor leder tingens gång. Självkörande kollektivresor är en kooperativ handling, så förutsättningarna för socialt hållbara lösningar här kommer att vara en del av systemet.

Vad kan AI göra?

Om man ändrar beskrivningen av människorna från ”konsumenter” till ”användare” öppnas ett nytt perspektiv. Kanske känns det lite smartare att kallas användare? Så vad vill vi människor egentligen använda vår egen data till? Med ökande digitala resurser behövs ett uthålligt bruk, precis som insikten att hushållning med de fysiska jordresurserna är nödvändig. När människan under historien lyckats med uthålliga livsmiljöer har det ofta varit i samarbetande projekt, som inte bara är aktiva i nuet utan är generationsöverskridande arbeten med döda, levande och ännu inte födda generationer. Jordbruk är ett exempel. Erfarenhet kombinerad med flera hjärnor tänker bättre och mer altruistiskt. AI, kan det hjälpa oss då?

AI kommer att ha svårt med problemlösning med oförutsedda omständigheter. Eller i alla fall borde det vara så, att detta är reserverat för människan själv att söka vägen för utvecklingens gång. Vilka forskare känner sig utmanade att istället utveckla och systematisera mänsklig kooperativ intelligens? Alltså förmågan till avancerande samtal med flera komplexa bollar i luften, dialoger med slutsatser som blir byggstenar för det alltid pågående civilisationsbygget. Utan deltagande av AI.

Om förarjobben successivt försvinner och även många andra arbeten tas över av robotar, vad definierar då en människas identitet när det inte längre är yrket, eller konsumtionsförmågan för den delen? Bill Gates har föreslagit en skatt på robotar. Han och andra menar att den kan användas till en medborgarlön vilket också provas på olika håll i världen. Är det snart dags för oss människor att göra det som många anser som viktigast – att ta hand om varandra? Konkret till exempel fler lärare i skolan, mer personal i vården.

Datan i våra digitala liv kan bli en resurs som kultiveras precis som odlingen i naturen och blir en tillgång på vägen mot ett hållbart samhälle. En kultiverad AI skulle också kunna vara mycket användbar i de komplexa och resurssnåla mobilitetssystemen som nu snart är möjliga. Om några år vid infarten till en svensk stad kan det stå på en skylt: ”Välkommen – staden har säker självkörande trafik med nollutsläpp. Bilkörning är inte tillåten”. Systemet skulle kunna användas genom ett socialt nätverk där du själv kontrollerar hur din data ska brukas. Där kan du dela din mobilitet (och vad du vill) med din familj, grannar och kollegor.

Som trädgårdsmästare

Just nu förstör vi vår livsmiljö i en gigantisk och långsam olycka där människor marscherar som fjärrstyrda konsumenter dirigerade av vinstmaximerande algoritmer medan världen fylls med prylar och sopor. Några tittar ut i universum för att finna lösningen i att resa iväg och bo någon annanstans trots att den här planeten har en fantastisk miljö med flera unika astrofysiska egenskaper som skyddar livet.

Människor behöver återställa bilden av att leva hållbart här på jorden länge och att vi kan göra det som trädgårdsmästare i ett bruk av alla resurser. De marknära dagliga resorna vi alla gör har just nu en stor potential att bli påtagligt mer hållbara med den nya tekniken. Vi är i ett vägskäl och kan ta sikte på att lösa de etiska och vetenskapliga utmaningarna med hushållning med alla våra resurser – jordens, biosfärens och de digitala – i ett perspektiv som sträcker sig över generationer.