Sociala medier väntas få en stor roll i valrörelsen och utrymmet fylls till stor del av inlägg från unga personer.

Men ett nytt forskningsprojekt från Lunds universitet visar att även de som är politiskt aktiva har svårt att visa sina åsikter öppet.

110 ungdomar och unga vuxna har intervjuats om vad de tycker om att lägga fram sina politiska åsikter eller ta del av politiska ställningstaganden i sociala medier. 50 av dem är medlemmar i något ungdomsförbund eller någon åsiktsdriven organisation, medan resterande inte är politiskt engagerade.

Enligt Malena Rosén Sundström, statsvetare vid Lunds universitet och en av dem som har gjort intervjuerna, ger studien en indikation om ungas syn på politik i sociala medier.

– Det mest överraskande är att även de som är mycket politiskt aktiva, till exempel personer som sitter i sina förbundsstyrelser, sade att de helst undvek eller avstod från att vara aktiva på sociala medier, säger hon.

En del politiskt aktiva anser att det är meningsöst att prata om politik på exempelvis Twitter och Facebook eftersom man sällan når ut till personer utanför den egna så kallade filterbubblan.

– En del sade att ”det är så meningslöst för jag når bara ut till de jag redan känner, jag når inte ut till några nya. Då är det bättre att jag delar ut flygblad eller besöker skolor”, säger Malena Rosén Sundström.

Frågor som feminism, invandring och HBTQ-rättigheter är några ämnen som tenderar att skapa konflikt och polarisering, enligt Rosén Sundström. Det är till exempel inte ekonomisk höger- eller vänsterpolitik som får diskussionen att bränna till.

En ung man som är aktiv inom Sverigedemokraterna sade att när han berättade för sina vänner att han var med i SD så tog många bort honom som vän på Facebook.

Romina Pourmokhtari, 22, sitter i förbundsstyrelsen för Liberala ungdomsförbundet (Luf) och har ett starkt engagemang på nätet. Hon beskriver sig som ”väldigt högljudd i sociala medier” eftersom hon ser rätten att uttrycka sig som ett privilegium.

Samtidigt hade situationen varit annorlunda om hon hade varit med i något annat parti, tror hon.

Hade jag haft en omgivning eller ett flöde som bestod av personer som kände större avsmak inför mina politiska åsikter, då hade jag kanske hindrat mig mer.

– Jag är liksom inte sverigedemokrat eller vänsterpartist eller kristdemokrat, utan jag är en rätt neutral politiker. Liberalerna är inte det mest radikala partiet, säger Romina Pourmokhtari.

Samtidigt ser hon att debatten spårar ur och har flera vänner som lagt av med Twitter.

– Den politiska diskussionen på sociala medier är ju ganska osaklig och inte alls konstruktiv. Man vill inte förstå varandra utan vill mer basunera ut sina egna åsikter till varje pris. Och det är ju synd.

Studien visar också att just kontroversiella och konfliktinriktade inlägg är de som får störst spridning, vilket tenderar att skapa en ond spiral.

– De som vill förstå varandra är nog ganska få och har inte flest följare, utan det är de som söker konflikt och inte är sakliga som har flest följare, säger Romina Pourmokhtari, som tror att situationen kommer att förvärras ju närmare valet vi kommer.

Av de intervjuade ungdomarna svarar också flera av de politiskt aktiva att de känner sig pressade att synas i socialamedier, både från sig själva och från sina partier. En tjej sade att förbundsledningen tävlar i vem som kan nå ut med flest inlägg på Twitter.

Malena Rosén Sundström tycker ytterst att det är ett demokratiskt problem att unga avskräcks från sociala medier.

– Om många drar sig för att diskutera politik i sociala medier så blir det en viss typ av personer som pallar trycket, som inte låter sig besväras av ett hårt debattklimat och får obehagliga svar. Då kan man spekulera i vad som händer om bara hårdhudade debattörer får prata politik i det här forumet, säger hon.