En bergspredikan för socialister, vad är det? Göran Greider håller tal, kanske på första maj, till … oss. Allihop. Även om jag inte brukar kalla mig socialist. Statskapitalistiska diktaturer och auktoritär politik i socialismens namn har gjort det lite svårt att svälja, men socialister fanns innan sådana avarter tog över begreppet. Utopiska socialister kallas en del av dem. Utopin har kommit att stå för något verklighetsfrämmande, men det finns inget som per definition säger att det utopiska är omöjligt. Bara att vi inte är där.

Kamrater, säger Göran Greider, kamrater, vänner, mötesdeltagare. Sedan förklarar han vad han menar med vart och ett av orden. Berättar om ordet kamrat, som inte av en slump börjar som kammare och kamera. Det kommer från latinets camera, som betyder rum. Spanska camarada och franska camarade var någon man delade rum med, eller tält, eftersom det på franska användes inom militären. I mitten av 1800-talet började ordet användas politiskt. ”I socialistiska, kommunistiska och anarkistiska rörelser som en praktisk gestaltning av att här, i vår rörelse, skulle alla vara jämlika, utan jämbördes rangordning” skriver Göran Greider. Trots att det aldrig har varit helt och hållet så har ordet hållit kvar tanken.

I mycket är det Göran Greiders analys av ord och begrepp som för handlingen framåt i Liten bergspredikan för socialister. För mig är det som en snitslad bana med godis vid varje träd.

”Vänner”, skriver han, ”vi börjar alltså i språket. Men inte därför att vi tror att språket är grunden för allt annat – erfarenheterna kommer för vår del alltid före, och är de starka och oavvisliga finner de alltid sitt språk. Men orden förlöser erfarenheter, de är verktyg för samhällsanalysen och i slutändan till och med ett av de material som utopier byggs utav.”

När man tänker på det socialdemokratiska parti vars medlemmar han brukar tala till på första maj blir det lite rörande. Men det vet han om. ”Ordet socialist är universellt. Det finns i princip på alla existerande språk i världen. När man uttalar det betyder det att idéerna om jämlikhet och frihet gäller alla människor. Det korsar nationsgränser, etniska gränser och sexuella gränser.”

Med detta språk som verktyg ger han oss sin samhällsanalys, visar hur historien hänger ihop och drar upp vägar framåt, mot en politik för en grön och rättvis värld. Det finns frågor att ställa, till exempel om begreppet statsanarkism och den starka tron på att staten kan bli så där utopiskt god och klok. Men svaren är inte självklara, och det viktigaste är tanken att historien inte är slut och de som kan förändra är vi.

Jag tänker på Pierre Gillys recension av George Monbiots bok Ur ruinerna nyligen. En annan bok om samhället vi lever i och vägar som vi behöver ta för att få en rimlig framtid. Pierre Gilly skriver att det finns så mycket bra skrivet om det, men att vi behöver något som dessutom är en medryckande berättelse. Göran Greiders Liten bergspredikan för socialister är det. Man behöver inte hålla med om varje ord. Det är bildande och inspirerande och rätt som det är, alldeles självklart, står en dikt och glimmar mitt i alltihop. En kamrat är någon man delar värld med.