Under ett par decennier sågs den digitala världen, e-post, ”sociala medier”, Facebook och liknande som instrument för demokratisering, ja frigörelse från konservativa hot, motkrafter mot maktfenomen av typen Trump. Men snart syntes tecken på att rostbältets verklighetsbild och ”nätet” mycket väl kunde samverka politiskt. I ett kultursamtal i SVT sas, mycket träffande: de kan ses både som friheten och – ett fängelse. De kan fjättra människan i en viss föreställningsvärld.

Politiska visioner

Först en bakgrund om de idéer som växte sig allt starkare hos andra generationen i Silicon Valley. De utgick från helt nya teknologiska och politiska visioner som kunde tas som antingen hot eller löfte. Biluthyrningstjänsten Uber var bland de tidigaste, följt av den förarlösa bilen. Snart skulle människors och maskiners intelligens kunna kombineras på oanade sätt, ideologin bakom kallades singularity. Bland idémakarna märktes namn som Ray Kurzweil och Peter Thiel. Den senare skrev essän The Education of a libertarian där han menade att ”vi befinner oss i en kapplöpning på liv och död mellan politik och teknologi”. Han längtade efter starka monopol och gärna en elitperson som kunde säkra världen för kapitalismen. Dessa rika teknologifantaster ansåg sig kunna rädda världen. Ingen tillfällighet att Thiel ganska snart skulle dyka upp i kretsen av Donald Trumps politiska rådgivare.

Moteld kom från till exempel Dave Eggers med boken The Circle som varnade för en ideologi som utplånar individen (liksom politiken och staten) och där var och en frivilligt underkastar sig en värld styrd av digitalkoncernens lyckotvång. Gilla på Facebook! Inte svårt att se växande demokrati- och ekonomiklyftor i dessa idéers släptåg. Men för den mer ytligt bevandrade Facebookanvändaren var detta svårare att genomskåda.

I Steve Jobs och andra i den första Silicon valley-generationen såg världen bilden av motkultur, av världsförbättrare. Men på en viktig punkt har missionen förändrats: allt som förbättrar världen är tillåtet. Där kommer också ekonomiska motiv in. Denna reklamdrivna affärsmodell kräver enorma mängder användare i global skala. Ju mer tid användaren tillbringar på webbsidan, desto mer reklam låter sig säljas – den strategiska drivkraften.

Tar inget ansvar

Facebook är en ”plattform” – neutral, utan nyhetsvärdering, utan ansvar. Det betyder att den kan ge bilden av artiklar från Der Spiegel, New York Times och New York Evening som lika seriösa, när den sistnämna är allt annat än det – en webbsida full av skräp och fake news. Men vanliga Facebookanvändare kan inte se skillnaden.

Ungefär samtidigt in från högra sidan: konservativa amerikanska revolutionärer med kommande val i sikte. Steve Bannon, högerideolog och Trumps blivande rådgivare, upptäcker Cambridge Analytica och dess moderbolag SCL Group, det förra en liten brittisk rådgivningsbyrå, bildad 2013 av bland andra valkampanjanalytikern Alexander Nix.

Bannon får den superrike republikanen Robert Mercer att investera flera miljoner dollar i Cambridge Analytica. Money talks! Efter diverse turer lyckas den mindre nogräknade Alexandr Kogan kopiera Cambridgemetoden och således få tillgång till Facebookanvändares personlighetsprofiler, baserat på deras webbeteende. Nu är dessutom Bannons sajt Breitbart fullt engagerad i aktiviteterna. Visserligen förbjuder Facebook den Sovjetbördige docenten att fullfölja utvecklandet, men efterlevnaden följs aldrig upp.

Mycket förenklat kunde man säga: här intar algoritmerna scenen. Den it-intresserade kan lägga märke till Cambridge-termer som ”psykografisk” modellering, mätningar som ska kunna förutsäga och klassa människors personligheter. Tidskriften Expo nämner ett stort antal högerextrema sidor med miljontals inbördes länkar, som bildar en pseudofaktuell sfär, dessutom omfattande nog att påverka sök- och annonsalgoritmerna hos Facebook och Google. Sajterna är därutöver fulla av trackers, digitala skript som ”följer efter” användarna även efter att de lämnat sidorna. Dessa ”tar reda på vad man gör på nätet, spårar ens sökhistorik, vanor, åsikter, livsstil, konsumtionsmönster, religiösa övertygelser, aktivitet i sociala media, o. s. v.”(Expo).

Likriktade rum

Dessa digitala spår visar vartåt en person lutar politiskt, hens emotionella strängar som politiker kan spela på med mera. Saker som kan omvandlas till propaganda, exempelvis som riktade annonser på Facebook. Dessa kunde i sin tur länkas till det nämnda högerextrema skuggnätet. Sådant har gjort Cambridge Analytica speciellt – deras vilja att tränga djupt in i människors sinnen.

I nästa steg utfodrades användarna med innehåll liknande dem som de visat intresse för. Sådant ger upphov till filterbubblor och likriktade rum; en värld utan motsättningar där de egna åsikterna förstärks, en riktig häxbrygd. Det Alexandr Kogan förmedlade till Facebook var en app, tillika ett personlighetsquiz. Den installerades av 270 000 Facebookanvändare, betalades med 1–2 dollar och presenterades som insyn i deltagarnas profil i ”forskningssyfte”. Appen analyserade deltagarnas profil, ”likes” och så vidare och fick samtidigt tillgång till deras Facebookvänner. Så kom alltihop i rullning och omfattade snart cirka 50 miljoner osäkra väljare som kunde bombas med Trump-vänliga annonser.

Ej att förglömma: Mark Zuckerberg & co vill framstå som världsförbättrare. Men de driver vinstberoende företag och ser politiken och demokratin som sina motståndare.