DEBATT. Möjligheterna till ett tryggt liv för människor på flykt minskar på många håll i världen. Bristen på lagliga vägar in i Europa innebär att människor måste fly med hjälp av människosmugglare, med risk för sina liv. Föräldrar tvingas välja mellan att stanna kvar i hemlandet och riskera att barnen dör i rasmassorna från ett sönderbombat hus, eller att fly och riskera barnens liv i en sjunkande båt på Medelhavet.
I det asylpolitiska förslag som Socialdemokraterna nyligen lade fram står att de vill bekämpa människosmugglingen, vilket innebär att de enda sätt som finns kvar för att ta sig till Sverige ska bort. S presenterar utöver detta en mängd förslag oförenliga med mänskliga rättigheter; extrema men i linje med vad som hörs från många politiska håll.
Den hårda asylpolitiken framställs ofta som en ekonomisk nödvändighet. Politiker och media ställer utsatta grupper mot varandra, och det framställs ofta som att invandrare, glesbygdsbor, och barn i behov av assistans slåss om samma resurser. Så är det inte. Antalet asylsökande i Sverige förra året var 25666, samma siffra åren 2000-2012 var i snitt 27639. Sveriges tillväxt har ökat varje år sedan 2014, trots den så kallade flyktingkrisen. Någon ekonomi på bristningsgränser finns alltså inte, inte heller någon ovanligt stor mängd asylsökande. Att vissa samhällsgrupper får det allt svårare beror inte på invandringens kostnader utan på att ojämlikheten i samhället ökat, vilket är en konsekvens av politiska beslut orelaterade till invandring.
Sverige har råd med asylsökande. Vissa menar till och med att vi rent ekonomiskt är beroende av invandring. Men är asylrätten en ekonomisk fråga? Är människors rätt till ett liv fritt från krig, tortyr och förföljelse något som bara kan erbjudas när det inte gör något större avtryck i statsbudgeten?
Det är dags att börja prata om vilket ansvar vi har, för varandra och för samhället. Vi lever i en globaliserad värld. Svenska koldioxidutsläpp leder till att människor på andra sidan jorden förlorar sina hem till följd av stigande vattennivåer. Svenska vapen finns över hela världen. Svenska företag etablerar sig i utvecklingsländer och anställer barn, uttömmer vattenreserver, och gör stora områden obeboeliga. Det som sker inom ramen för den svenska staten sker inte längre inom den svenska nationsgränsen, och därför kan vi inte heller hänvisa till nationsgränser när det kommer till ansvar.
De politiska motiveringarna för att stänga våra gränser för människor i nöd måste ifrågasättas. Vi måste sluta prata om invandring i ekonomiska termer, för genom att göra det distanserar vi oss från vad det egentligen handlar om. Vi har sett det hända förut. Vi vet vart det kan leda att peka ut en samhällsgrupp som syndabock för ojämlikheten i samhället.
Många har dött utanför våra murar och stängsel, men vi kan vända utvecklingen! Genom att stå upp för varandra, för oss själva, och för det samhälle vi vill leva i kan vi ändra politiken. Var och en har ett ansvar. Ta det ansvaret! Ta tillbaka asylrätten!
