När Socialdemokraterna går till val gör de det med en politik som borde skrämma både gröna och röda väljare. I fredags lanserade de förslag om att den temporära lagen med sin strikta migrationspolitik ska bli kvar. Förväntat, men det slutade inte där. De presenterade 14 förslag varav nästan alla hade till syfte att göra vardagen svårare eller sämre för nyanlända. Allt från slopad rätt att ordna eget boende till att ta bort möjligheten för kommuner att betala ut försörjningsstöd till människor efter att de fått avslag.

Ännu värre är det att Socialdemokraterna inte avser att förhandla sin politik med sin regeringspartner. Tvärtom konstaterade Löfven i söndagens partiledardebatt att han önskar breda förhandlingar om migrationspolitiken. Något som Moderaterna var ivriga att applådera. Ulf Kristersson har flera gånger under helgen öppnat för ett rakt samarbete S och M emellan, och till breda förhandlingar kan han tänka sig att bjuda in SD.

De där storskaliga överenskommelserna är farliga. Dels för att de lägger grunden till en repressiv politik under lång tid framöver, dels för att det flyttar förhandlingarna från riksdagens ledamöter och offentligheten till enskilda förhandlare och slutna rum. Och dessutom för att de låter S och M samarbeta utan att det riktigt framgår för väljarna. Sådana samarbeten, mellan de två största partierna, har haft en tendens att straffa sig ute i Europa.

I riksdagen som den ser ut i dag finns det nu tydliga alternativ. På ena sida SD, S och M och C, V och MP på den andra. Med de två kvarvarande partierna ivrigt guppande fram och tillbaka däremellan. Jag hoppas att de partier som står upp för asylsökandes rättigheter och en ansvarig migrationspolitik inser värdet i att samarbeta, att visa att de är alternativet i en av de viktigaste frågorna i det här valet.

Ansvarig migrationspolitik, det är en där människor inte hindras komma in för att de glömt passet när de flydde från bomberna i Mosul och där barn inte skickas till sin död i Kabul.