Förra veckan blev det klart att Centerpartiet stödjer regeringens omdiskuterade lagförslag som ska göra det möjligt för fler ensamkommande ungdomar att stanna i Sverige, vilket innebär att det blir en majoritet i riksdagen som röstar för förslaget. Det är positivt och en enorm lättnad för alla som omfattas av förslaget och som de senaste månaderna har väntat och oroat sig. Samtidigt ska vi inte glömma att det är väldigt många som inte omfattas; alla de som inte sökte asyl innan den 24 november 2015, de som inte fick vänta mer än femton månader innan de fick ett avslag, de som av någon anledning inte studerar på gymnasiet med flera.

Även vad gäller dem som uppfyller alla krav är förslaget att de ska få ett tillfälligt, inte ett permanent, uppehållstillstånd för att fullfölja sina studier. För att uppehållstillståndet ska bli permanent gäller, som för alla andra, att de ska skaffa ett jobb som de kan försörja sig på.

Förslaget har fått mycket kritik från bland annat Lagrådet som menar att det är rättsosäkert eftersom det är handläggningstiderna snarare än de faktiska skälen till asyl som avgör om en person ska få stanna. De menar också att det är fel att undanta en särskild grupp från de generella asylreglerna på detta sätt, samt att det är svårt att överblicka konsekvenserna av förslaget.

Lagrådets kritik är rimlig, om vi bara ser till logik och rättssäkerhet. Men om vi betänker att förslaget faktiskt kan rädda livet på tusentals personer, eller åtminstone förbättra deras liv avsevärt, så faller kritiken platt. Hellre än det nuvarande förslaget hade jag dock sett att alla som kommit till Sverige från Afghanistan sedan 2015 fick stanna. Detta var också något som den tidigare migrationsministern Pierre Schori var inne på i en debattartikel i Aftonbladet för ett tag sedan (även om han bara skrev att de ensamkommande som kom 2015 borde få stanna, alltså inte vuxna och familjer eller de som kommit senare). Då hade det räckt med att motivera beslutet med osäkerheten i landet, något som inte borde vara särskilt svårt med tanke på att det knappt går en dag utan att vi hör om nya bombdåd i Afghanistan med många civila offer.

Rätten till asyl handlar nämligen inte om ifall du är duktig på att studera eller om du är bra på att skaffa ett jobb, det är en rättighet som i grunden bygger på att alla som flyr från krig eller förföljelse ska kunna söka en fristad i ett annat land. Det är därför det blir så fel när regeringen nu villkorar rätten till asyl med krav på jobb och studier.

Det allra bästa hade dock varit om vi återgick till den ordning som rådde innan den 24 november 2015, då permanenta uppehållstillstånd var regel och tillfälliga uppehållstillstånd bara gavs i undantagsfall. Den press det sätter på en person att veta att hen bara får stanna i några år och att hen under den tiden måste göra allt för att bevisa att sin “duglighet” för att få stanna längre, måste vara fruktansvärd.

Förslaget om ensamkommande är ett plåster på ett trasigt system. Det är ett viktigt plåster, men vad som skulle behöva göras nu är att ta bort alla lappningar och lagningar och skapa ett nytt system. Ett system där utgångspunkten är att alla som flyr till Sverige ska ha rätt att stanna så länge de vill oavsett om de jobbar eller studerar eller gör något annat.