Drömmen om ett eget land genomsyrar politiken på Grönland. Men när grönlänningarna går till val på tisdag är den stora frågan inte för eller emot självständighet. Valet handlar snarare om bästa vägen för att uppfylla drömmen på sikt.
På tisdag väljer Grönland ett nytt parlament, landsting. Sju partier slåss om de 31 platserna.
Två partier dominerar politiken: socialdemokratiska Siumut, lett av nuvarande regeringschefen Kim Kielsen, och vänsterinriktade Inuit Ataqatigiit (IA), vars ledare Sara Olsvig utmanar honom om posten. De samregerar i dag.
Den senaste opinionsmätningen pekar på att IA kan passera Siumut som största parti och därmed få uppdraget att bilda regering, men fortfarande är var fjärde väljare osäker.
Flera partier vill ha ett självständigt Grönland, men få har satt något årtal för när målet ska vara nått. Fortfarande är Grönland helt beroende av det danska bidraget på 3,7 miljarder danska kronor, runt hälften av den grönländska årsbudgeten.
Grönlands strävan efter självständighet är inte ny, enligt Ulrik Pram Gad, lektor vid Aalborg Universitet och Grönlandskännare.
– De opinionsmätningar som har gjorts de senaste två decennierna har alla sagt att det är en stor majoritet som vill bli självständiga, men en lika stor majoritet säger att det inte får ske på bekostnad av välfärden, förklarar han för TT.
Ulrik Pram Gad tror att valutgången kan få betydelse för inrikespolitiken, men knappast påverkar frågan om självständighet.
– Det som avgör det här valet är vem som har den mest attraktiva politiken för hur vi når självständighet på lång sikt, förklarar han.
Ulrik Pram Gad pekar ut fisket och regionalpolitiken som de frågor som skiljer partierna åt. Det pågår en dragkamp mellan dem som vill koncentrera ekonomin till huvudstaden Nuuk och dem som vill sprida utvecklingen över landet.
Två nybildade partier ställer upp i valet. Samarbejdspartiet vill öka samarbetet med Danmark, medan Nunatta Qitorna vill ha en snabb övergång till ett självständigt Grönland. Ulrik Pram Gad tror inte att något av dem på kort sikt kommer att göra något större avtryck i politiken. I Nunatta Qitorna finns två konfrontationspolitiker, Vittus Qujaukitsoq och Aleqa Hammond, båda avhoppare från Siumut.
– Även om de får en eller två platser i parlamentet blir Nunatta Qitorna det sista som någon bjuder in till en koalition.
Oavsett hur den grönländska regeringen ser ut efter tisdagens val, så står den inför stora utmaningar. Det viktigaste är att höja utbildningsnivån och att öka intäkterna från mineralbrytning, fiske och turism. Det är först när Grönland blir ekonomiskt oberoende som grönlänningarnas dröm om en egen stat kan gå i uppfyllelse.
Fakta: Grönland
Grönland är världens största ö, med en befolkning på cirka 56 000 invånare. Runt 80 procent av landytan täcks av is och den isfria arealen är lite mindre än Sveriges yta.
Grönland har varit en dansk koloni sedan 1814, när Sverige och Norge bildade union. 1953 ändrades Grönlands status från koloni till danskt län och 1979 fick grönlänningarna ett självstyre.
Det innebär att den danska drottningen är statsöverhuvud och att den danska regeringen har ansvar för bland annat utrikes- och försvarspolitik, rättsväsende och administrationen av naturtillgångar.
2009 utvidgades självstyret. Grönland fick äganderätten till sina naturtillgångar i marken, med förbehållet att om vinsterna blev stora skulle det danska stödet minska i motsvarande grad.
Danmarks årliga bidrag motsvarar runt hälften av Grönlands budget. Den viktigaste inkomstkällan utöver pengarna från Danmark är fiske.
Grönlänningarna själva vill enligt opinionsmätningar gärna ha självständighet, men inte på bekostnad av sämre levnadsstandard.
Källa: Landguiden (UI), Ritzau
