DEBATT WWF lanserade nyligen One planet plate som ”en guide och en märkning av måltider” och Matkalkylatorn som ”snabbt ger en uppfattning om matens klimatpåverkan”. Tyvärr utgår man från livscykelanalyser (LCA) som utvärderar klimatpåverkan per kilo vara, vilket ger missvisande resultat för kött som proteinkälla.
Därtill används ett sätt att redovisa klimatpåverkan från idisslares metanproduktion som saknar samband med deras verkliga klimatpåverkan och WWFs guide blir därför vilseledande. Dessvärre är det inte bara WWF som gör dessa misstag, utan de är för LCA vedertagna tillvägagångssätt med för samhället kostsamma konsekvenser.
För att uppnå ett fossilfritt samhälle räcker det inte att de alternativa energikällorna kan leverera tillräckligt med energi, de måste också ge tillräcklig effekt. Då alternativen har sämre förmåga att leverera behövlig effekt än de som ersätts, finns implicit ett tvång att minska inte bara energiförbrukningen utan också den effekt som krävs för att driva samhället. Och här faller WWFs vegetariska kostrekommendationer till föga, då kött är ungefär dubbelt så effektivt som proteinkälla för människor som de vegetabiliska alternativen.
Det innebär att om stadens konsumenter följer WWFs rekommendation så krävs det dubbelt så mycket transporter per dygn för att uppfylla deras proteinbehov, med andra ord ett dubbelt effektbehov (utan hänsyn till eventuellt bättre tidsutnyttjande av transporterna). För att försörja städerna med protein lär betesbaserat nöt- och fårkött vara det som kostar minst energi i produktion och transport. Tillämpar man därtill Savory-institutets Holistic management är det än mer positivt för djur, natur, klimat och därmed människor. WWFs vegetariska kostråd försämrar möjligheterna att nå ett fossilfritt samhälle på grund av sin ineffektivitet.
Problemet med livscykelanalysernas sätt att redovisa idisslarnas metanproduktion står att finna i en sammanblandning av begreppen tillskott, vilket är vad som jämförs med verktyget Global warming potential, och utsläpp, från exempelvis en kontinuerlig produktion av kött från idisslare. Denna sammanblandning är i viss mån förståelig, då – till skillnad från biogent metan – alla utsläpp vid förbränning av fossila bränslen också är tillskott, men inte ursäktlig, då den leder till felaktig förståelse av och felaktiga beslut avseende idisslarna och deras inverkan på klimatet.
Det finns inget sätt att beskriva idisslares klimatpåverkan i termer av koldioxidekvivalenter, då man enligt definitionen av GWP jämför tillskott av gas – vilket inte existerar vid en kontinuerligt produktion av kött från idisslare. Det är först vid en ökning av produktionen som ett tillskott mätbart i koldioxidekvivalenter uppstår, och då som en engångseffekt. Enda sättet att utvärdera klimatpåverkan från idisslare är att årsvis betrakta förändringar av populationen och utifrån det beräkna deras andel av klimatgaserna – men detta går inte att uttrycka i koldioxidekvivalenter.
Det finns positiva inslag i WWFs lansering – som uppmaningen att köpa svenskt – men det överskuggas av att deras guide ger råd som är negativa för samhällets effektivitet och den natur man vill skydda. Även om WWF får klä skott för min kritik så finns dessa fel hos i princip alla LCA som behandlar protein och biogent metan. Strävan att formulera ett enkelt jämförelsetal för all klimatpåverkan, GWP, ger ett resultat som är helt vilseledande och får samhället att fatta ineffektiva och kostsamma beslut i klimatfrågor.
