Tvekan och tvivel liknar varandra, för både den som tvekar och den som tvivlar känner sig osäkra. Men de skiljer sig åt också: man tvekar att gå upp men tvivlar på att det är dags att gå och lägga sig Tvivlet handlar om hur något är. Är det verkligen dags? Stämmer det här? Medan tvekan i första hand gäller handlingen: ska jag verkligen? Nu?
Mellan adjektiven tveksam och tvivelaktig finns en skillnad till: tveksam är den som tvekar och tvivelaktigt är det som ger anledning till tvivel.
Orden gled ihop
En gång i tiden var det här självklart, men redan i början på 70-talet kände språkvårdaren Erik Wellander att det behövde slås fast och förklaras. ”Adjektiven tveksam och tvivelaktig ansluter sig i betydelsen till de ord som de är avledda av. Tveksam sägs om personer, tvivelaktig företrädesvis om saker och förhållanden. Man är tveksam inför ett byggnadsförslag, emedan kostnadsberäkningen är tvivelaktig” skrev han.
Orden hade nämligen börjat glida ihop, tveksam fick allt oftare betyda tvivelaktig. När Råd och rön 1988 hade en rubrik om ”tveksamma tvättmedelsingredienser” handlade det till exempel inte om obeslutsamma tensider utan om ämnen som helst inte borde förekomma i tvättmedel.
Redan i början av 1800-talet användes tveksam inte bara om personer utan även om saker. Då kunde det till exempel handla om tveksamma fall, alltså fall där man kunde tveka, eller ett tveksamt förslag, framfört med viss osäkerhet. Så småningom började det tveksamma förslaget också kunna vara tvivelaktigt, och det var då Wellander sa ifrån.
Tvivelaktig har blivit ett ganska ovanligt ord och betydelsen har glidit iväg åt ett annat håll. En tvivelaktig kostnadsberäkning är antagligen inte bara dålig utan direkt ohederlig och en tvivelaktig person är skum.
Olika bud
I dag står båda betydelserna av tveksam i ordböckerna. Enligt Svensk ordbok från 2009 betyder tveksam i första hand ”som känner tvekan”, i andra hand ”som orsakar tvekan”. Därefter följer en kommentar: ”Användningen av tveksam i betydelsen ’tvivelaktig’ har ibland kritiserats. Det är dock en betydelseutveckling som har åtskilliga paralleller, jfr en situation som gör många förtvivlade > en förtvivlad situation och en person som gör många tveksamma > en tveksam person (figur).”
Men striden om tvekan och tvivel pågår fortfarande. I ett svar på en fråga om utan tvivel och utan tvekan, uppdaterat 2015, skriver Språkrådet att det är svårt att hålla uttrycken isär. Men tillägger: ”Orden tveksam och tvivelaktig bör däremot användas med olika betydelse om människor. ’En tveksam justitieminister’ är en minister som tvekar. ’En tvivelaktig justitieminister’ är en dålig minister som man tvivlar på.”
Så bör man skilja mellan orden eller spelar det ingen roll? Vem ska man lita på? Det är svårt att hävda att den som säger tveksam och menar tvivelaktig egentligen gör fel. Vill man ha entydiga ord finns det alternativ. En del av dem antyder, liksom tveksam och tvivelaktig, att det finns två möjligheter. Tvehågsen, till exempel, betyder att hågen dras åt två olika håll. En tvehågsen justitieminister står som en åsna mellan två hötappar. Och en dubiös person är tvivelaktig, inte tveksam.
Dubbelt och binärt
Att tve- och tvi- är varianter av två är ganska lätt att se, men det är du- i dubier och dubiös också. Två är ett sånt där uråldrigt ord som har kommit att bli olika på olika språk fast det finns en gemensam rot. Någonting i stil med *dwo blev duo på latin, dos, deux och due på spanska, franska och italienska, och finns med i dubier, dubbel, duplikera, duell, duett och engelska doubt. I senare latin hade duo blivit bi, som i binär, biennal och bigami.
På svenska, tyska och engelska blev *dwo till två, zwei och two. Den grekiska motsvarigheten blev di-, som i dialog, dioxid och diplom. En dioxid har två syreatomer, inte fler. En dialog har minst två deltagare – den blir inte en trialog om en tredje blandar sig i.
Men ett diplom, vad har det med två att göra? Jo, det är ett gammalt grekiskt ord för urkund, som från början betydde att det viktiga papperet var dubbelvikt.
Flera av de ord som motsvarar tvivel och tvekan på andra språk har också två betydelser. Holländska twijfel betyder både tvekan och tvivel. Engelska dubious är inte entydigt som svenska dubiös, utan kan betyda både tveksam och suspekt. Även på slovenska, polska och andra slaviska språk verkar betydelserna vara sammanblandade.
Det kanske är de här ordens öde att vara dubbeltydiga och väcka tvekan och tvivel.
