Trots att våtmarken i Doñana är ett unikt och viktigt område för migrerande fåglar från både nord och syd hotas den av flera faktorer skapade av människan: ett intensivt omgivande jordbruk som tömmer vattenresurserna, klimatförändringar och planer på en gasledning och utbyggnad av gruvor. Om inte mer görs för att skydda området riskerar det att hamna på Unescos lista över hotade världsarv.

De hade kunnat försvinna, de 54 000 hektar nationalpark och 74 000 hektar naturområde som utgör Doñana. Detta är ett av de artrikaste områdena i Europa och en livsviktig miljö för mängder av arter. Flera hittar du bara här. Det är också en viktig rastplats för flyttfåglar, på väg från kylan i norr eller hettan i Afrika. Då det är ett av de viktigaste våtmarksområdena i världen vallfärdar ornitologer hit. Men ekosystemen är många; myrar, laguner, vandrande och permanenta sanddyner, tallskogar, korkeks- och medelhavsskog för att nämna några. Många turister kommer hit i hopp om att få se den spanska kejsarörnen eller det iberiska lodjuret, världens mest hotade kattdjur med endast omkring 150 individer kvar.

Men denna unika tillflyktsplats hade alltså kunnat försvinna och omvandlas till jordbruksmark under 1950- och 60-talen.

– Jordbruket höll på att expandera. Det fanns planer på att torrlägga området och göra eukalyptus- och tallplantage. Om det inte varit för en grupp naturfantaster som uppmärksammade värdet i detta område och sedan samlade ihop pengar för att köpa mark hade planerna fortsatt, säger Juan José Carmona, talesperson för WWFs kontor i Doñana.

Vi träffas i den lilla byn El Rocío i utkanterna av parken. Redan här syns en blandning av sällsynta och mer vanliga fåglar och turister som kikar på dem. Byn verkar existera på naturens villkor, utan asfalterade vägar och med häst och vagn som ett vanligt transportslag. Juan José Carmona berättar hur sammankopplat Doñana och WWF är, då flera av dem som skulle bli grundarna till organisationen var just de som under 50-talet bjöds in för att upptäcka naturvärdet i området. En av de första insamlingarna som Världsnaturfonden gjorde var just för att rädda Doñana. Medvetenhet kring naturvärden var inte stor i Spanien under Franco, men gruppen av naturförkämpar såg istället till att kampanja i Europa, och 1963 köpte WWF närmare 7 000 hektar i området. 1969 blev en del av området nationalpark, och fortfarande i dag äger WWF ett område i parken, som i själva verket består av flera olika områden med olika klassningar: naturpark, nationalpark, biosfärområde och världskulturarv.

Mångfalden försvinner

Men även om skyddet och medvetenheten kring naturvärdena i dag är större så finns det många hot mot världens ekosystem. WWFs senaste rapport om jordens mångfald – Living planet – visade att antalet ryggradsdjur kan komma att ha minskat med två tredjedelar år 2020 jämfört med år 1970. I förra veckan publicerades ytterligare en rapport där forskare från WWF, Tyndall Centre vid University of East Anglia och James Cook-universitetet undersökt klimatets påverkan på 80 000 växt- och djurarter i 35 av jordens mest artrika områden. Den konstaterade att hälften av djuren och växterna på dessa – några av jordens mest artrika – platser hotas att utrotas lokalt om den globala uppvärmningen går mot 4,5 grader. Klarar vi två graders uppvärmning hotas ändå omkring en fjärdedel av arterna.

– Vilda djur försvinner i en takt vi aldrig har sett tidigare. Det är inte bara de underbara arter vi älskar, mångfalden är också basen för friska skogar, floder och hav. Tar man bort arter så kommer de ekosystemen att kollapsa tillsammans med ren luft, vatten, mat och andra ekosystemtjänster som vi får, kommenterade Marco Lambertini, generalsekreterare på WWF International, den förra rapporten.

I den beskrivs försvinnande livsmiljöer, överexploatering, föroreningar, klimatförändringar samt främmande arter och sjukdomar som de största hoten. Dessa återfinns också i Doñana, trots att området är väl skyddat, med zoner med begränsat tillträde.

Lagunerna krymper

Carmen Díaz Paniagua, forskare på Estación Biologica de Doñana och expert på amfibier har sett hur minskande grundvattennivåer de senaste decennierna har lett till stora förändringar i de tillfälliga laguner som finns i området.

– Vi har kartlagt 3 000 tillfälliga laguner och kunnat se att de får allt större problem med att bli tillräckligt vattenfyllda för att börja sin årliga vattencykel. Dessutom blir översvämningsperioderna kortare, säger hon.

Hon förklarar att de tillfälliga lagunerna har mycket genomträngliga sandbottnar som inte behåller regnvatten utan istället fylls på underifrån när grundvattennivåerna stiger under den regniga perioden under året. Dessa laguner återfinns i en mängd olika storlekar med olika långa våt- och torrperioder.

”Vi har kartlagt 3 000 tillfälliga laguner och kunnat se att de får allt större problem …”

– Detta är ett av de bästa systemen i sitt slag som du hittar i Europa, och eftersom du hittar så många ovanliga arter här, vattenväxter som tål en torrperiod, så är de också viktiga för bevarandet av andra ovanliga arter.

Men med kortare översvämningsperioder klarar inte alla arter att slutföra sina reproduktionscykler. Stora trollsländor som är vattenlevande under ägg- och nymfstadiet är ett exempel på det. Man har också observerat att vissa vattenväxter numera bara växer där människan konstruerat permanenta vattenmiljöer där vattnet finns kvar på sommaren.

Torka och jordbruk

Att grundvattennivåerna blivit så låga är en process som pågår sedan många år och har flera orsaker.

– Vi har cykliska torkperioder här, och diskussionen här går om det är klimatförändringar som ligger bakom. 90-talet var en torr period och året 1995 uppvisade de lägsta vattennivåerna någonsin uppmätta. Problemet är att vattennivåerna därefter och fram till i dag inte har återvänt till det normala. Jordbruket står för ett stort vattenuttag, och samtidigt så behöver vi regn. Vi har inte haft bra regn på åtminstone fem år, säger Juan José Carmona.

WWF lyfte upp problemen med de mänskliga faktorerna i en internationell kampanj förra året. En av dem var planerna på att muddra floden Quadalquivir, vilket skulle ha förödande konsekvenser för ekosystemen i närheten. Efter påtryckningar stoppade regeringen projektet, men WWF kräver fortfarande att man tar ett skriftligt, permanent beslut. Ett annat projekt som ännu inte avbrutits är att dra en gasledning genom parken. Som om inte det räckte finns dessutom planer på att återigen öppna gruvan i Aznalcóllar norr om Doñana, samma gruva som var orsaken till naturkatastrofen 1998, då en damm – ägd av ett dotterbolag till svenska Boliden – sprack och släppte ut 7 miljoner ton metallslagg och surt vatten på ett 40 kilometer stort område.

Törstiga jordgubbar

Sist men inte minst omger ett intensivt jordbruk naturområdet. Provinsen Huelva väster om parken är Spaniens jordgubbsodlarcenter, en industri som producerar 96 procent av hela landets produktion och täcker en yta av över 11 000 hektar. WWF uppskattar att 3 000 hektar av dessa är olagliga odlingar och att uppemot 1 000 brunnar är olagliga, vilket tillsammans med de lagliga utgör ett stort uttag av vatten som aldrig når fram till våtmarkerna. Dessa är anledningarna till att Unesco överväger att sätta Doñana på sin svarta lista över hotade världsarv. De baserar sin bedömning på en rapport från Internationella naturvårdsunionen, IUCN, som gör bedömningen att situationen är av ”high concern” och att hoten är mycket allvarliga.

Carmen Díaz Paniagua ser hur klimatförändringarna och överexploateringen samspelar på ett negativt sätt i vattenfrågan.

– Klimatförändringarna används som en ursäkt av dem som använder vattnet. Istället för att vidta åtgärder för att kompensera för problemen hävdar de att de beror på klimatförändringen. Vi måste kämpa mer mot en större avdunstning och minska vattenanvändningen under perioderna med mindre nederbörd. Istället fortsätter jordbrukarna att bevattna under torra år, precis som vanligt eller till och med ännu mer. Vattenuttagen behöver vara mycket kontrollerade, för trots att det finns regler så uppfylls de inte, säger hon.

Krävs politiska riktlinjer

Även den urbana kärna som gränsar till den centrala zonen i parken innebär problem. Den ligger bredvid de enda stora permanenta lagunerna i parken. Men trots det unika läget är befolkningen inte medveten om hur de påverkar våtmarkerna, menar Carmen.

– Inom detta område finns en golfbana som skapades med ett löfte om att bara använda återvunnet vatten. Men det löftet har inte infriats under en lång tid. Resultatet ser man på de närmsta lagunerna som har torkat, och i de låga översvämningsnivåer som de stora lagunerna haft de senaste åren.

Å andra sidan ligger de mest drabbade områdena i norra delen av parken – området närmast de intensiva odlingarna som står för den största minskningen av grundvattnet, säger hon.

Hon menar att problemet kommer att finnas kvar så länge bevattningen inte kontrolleras och att man från politiskt håll borde bli bättre på att medvetandegöra såväl lokalbefolkningen som turisterna om vikten av att spara vatten.

– På stranden hittar du sötvattenduschar för besökarna och i de urbana områdena finns mängder av intensivt bevattnade trädgårdar. Folk måste bli medvetna om hur känsligt området de befinner sig i är och förstå vilka problem deras beteende kan orsaka. Men för närvarande så ser turisterna ut mot havet, inte mot parken, säger hon.

Ekosystem i förändring

Spanien är det land i Europa med flest hotade arter: 670 enligt IUCN. Troligtvis hänger detta ihop med att landets biologiska mångfald också är bland de största, med fyra olika klimatzoner och ett mycket högt antal endemiska arter.

– Spanien ligger ju också i ett område som är extra sårbart för klimatförändringarna, säger Cibele Queiroz, forskare på Stockholm Resilience center och specialiserad på matlandskap, biodiversitet och ekosystemtjänster.

Hon förklarar att arbetet med att bevara den biologiska mångfalden i världen är viktigt av många anledningar, utöver det självklara egenvärdet.

– Olika arter utför funktioner som är viktiga för ekosystemtjänsterna. Dessa består av sådant som mat, virke och regleringstjänster som ren luft, vatten och ett flöde av näringsämnen. Sedan har vi också de kulturella tjänsterna, som exempelvis vår upplevelse av att se ett vackert landskap. Och för att upprätthålla flera av dessa tjänster i ett område så behöver man faktiskt en mängd olika arter, säger hon.

Dessutom vet vi inte vad som händer i framtiden.

– Vi får inte glömma att ekosystem är föränderliga. Vi vet inte vilka miljöförändringar som kan dyka upp i framtiden och hur de kommer att påverka ekosystemen vi har i dag. Vissa arter kommer att kunna stå emot eller anpassa sig, medan andra kanske inte klarar det. Om någon av arterna som försvinner är viktiga för ekosystemets funktion så kan det få allvarliga följder för ekosystemtjänsterna. Därför är det viktigt att ha så många olika arter som möjligt som utför samma funktion, så att åtminstone någon av dem kommer att kunna anpassa sig och se till att ekosystemet fungerar i framtiden. Därför är även ovanliga arter, som i dag bara har en marginell roll i ekosystemet, viktiga att bevara. För någon av dem kanske har god förmåga att stå emot just den framtida förändringen som vi inte ännu känner till och bli väldigt viktig framöver, säger Cibele Queiroz.