Det är ingen slump att basinkomst i någon form ständigt funnits med i gröna partiers program i olika länder. Den gröna människosynen är positiv och tillitsfull.

Som den uttrycks i Miljöpartiets partiprogram: ”Människan är en kreativ och empatisk varelse som vill och kan ta ansvar. Den fantastiska mångfalden i människors synsätt och idéer utgör en rikedom som driver utvecklingen framåt. Denna rikedom behöver frihet, demokrati och trygghet för att blomstra.” Men den enas frihet får inte utövas på den andras bekostnad: ”Människors frihetsutövande begränsas dels av naturens ramar och dels av andra människors frihetsutövande.”

Tron på människans förmåga och insikten att makt ska decentraliseras så långt som möjligt är, jämte solidaritet med människor, djur och natur, över tid och rum, bärande gröna grundvärderingar.

Får del av frukterna

Naturrättstanken är också en viktig ideologisk grund. Det vi fått i arv har vi ansvar för att vårda och lämna efter oss i minst lika gott skick som vi fick det. Den som utnyttjar våra gemensamma resurser ska betala för sig. Alla har lika rätt till avkastningen. Fördelning istället för omfördelning innebär en viktig synvända. När alla som jämlikar får del av frukterna av det gemensamma ger det ökad värdighet för människor som får större makt över sina liv.

Alla, utan undantag, har rätt till mat i magen, tak över huvudet och fast golv under fötterna i form av socialt skyddsnät. I detta instämmer förstås många, från olika politiska läger. När det kommer till handling ser det tyvärr sämre ut. Ett exempel: Sverige har undertecknat FNs stadga om mänskliga rättigheter och förbundit sig att alla i samhället ska ha rätt till stöd så de kan leva ett värdigt liv, efter landets förmåga. Men allt fler tillåts falla igenom skyddsnäten, får inte sjukpenning trots att de är sjuka, nekas LSS-stöd, blir fattigpensionärer. Och de svenska socialförsäkringssystemen är inte anpassade till nutidens förhållanden.

De skenande ekonomiska och sociala orättvisorna, klimatförändringarna, förstörelsen av själva livsförutsättningarna kräver nytänkande. Nu. Och det duger inte att laga och lappa i det ekonomiska system som orsakat problemen.

Inte bara en kugge

Somligt är rakt på sak. Problemet att folk begränsas i sina liv för att de inte har pengar löses enklast genom att de får pengar. Martin Luther King Jrs analys håller än i dag: det är mer effektivt att avskaffa fattigdomen själv än att försöka åtgärda dess följdproblem. Han föreslog en garanterad inkomst, hög nog att leva på, som kopplas till medianinkomsten och räknas upp när den stiger, så den inte blir en fattigdomsfälla. Inget hindrar att vi inför ett sådant system. Förutom politisk vilja och motstånd från starka särintressen som skulle tvingas dela med sig av makt och fördelar.

Det handlar om vilket slags samhälle vi vill leva i. Synen på försörjning och arbete är avgörande.

Ur grön synvinkel är en människa en social, kulturell, andlig, skapande varelse, så mycket större än en kugge i ett alltmer omänskligt och ohållbart konsumtions- och produktionsmaskineri. Människovärdet är inte villkorat med hur ”lönsam” eller ”anställningsbar” en person är, eller om hen lyckats få ett lönearbete och hur många timmar hen i så fall jobbar. Den gröna synen på arbete är sansad och balanserad. Lönearbetet är bara en del av arbetet och arbetet är bara en del av livet. Att det krävs allt färre arbetade timmar för att producera det vi behöver är inget problem. Det är bra att maskiner befriar oss från slitsamma och monotona uppgifter. Och det lönearbete som ändå behöver göras är det såväl möjligt som önskvärt att dela rättvist på.

Den extrema dyrkan av avlönat arbete som envist biter sig fast är absurd och rent av samhällsfarlig. Alltför mycket av det är ju varken produktivt eller nyttigt, utan onödigt eller rent av skadligt. Det är omoraliskt att folk får betalt för att hugga ner de sista urskogarna eller producera vapen. Det är också ekonomiskt förkastligt för alla utom de få som gör kortsiktig vinst på det.

Ovärdigt att ”skapa jobb”

En ofta upprepad lögn är att lönearbete alltid är utvecklande och bra för människor. Att arbete ska ha substans borde vara självklart, men tyvärr har innehåll och värde i arbetet i allt högre grad kommit att få en underordnad betydelse.

Människor som inte har turen att kunna falla tillbaka på någon annan försörjning – kapital, arv, lotterivinster med mera – ska till varje pris ”sysselsättas”. Den som inte får anställning tvingas alltför ofta in i meningslösa och förnedrande arbetsmarknadsåtgärder. Även åtskilligt lönearbete är i olika bemärkelser tomt, vilket sociologen Roland Paulsen skildrar i sin bok Arbetssamhället.

Det är, milt sagt, ohållbart, och ovärdigt ett civiliserat samhälle, att till varje pris ”skapa jobb”, oavsett om de är meningsfulla och oavsett vilka ekologiska fotavtryck eller andra samhällskador de orsakar.

Fixeringen vid lönearbete som källan till allt gott ställer till enorm psykologisk och social skada. ”Utanförskapet”, detta vidriga begrepp, förstör samhället. Antingen förnedras du genom att definieras som ”utanför”, eller så lever du med ständig rädsla för att hamna där. Vi lever alltså med – minst – ett dubbelfel. En allt mer urartad arbetslinje står för disciplinering och förnedring. Samtidigt förblir mycket viktigt ogjort när människor berövas så mycket tid och kraft i arbetslivets skenande ekorrhjul. Och det borde vid det här laget vara svårt även för de mest fanatiskt troende tillväxtkramarna att bortse från att naturen sätter gränser för hur mänskligheten kan leva.

Fri på riktigt

Nyliberalismens skador är djupa men går att reparera. Vi måste inte ensamma kämpa mot varandra i ett ”särhälle”, vi kan välja att bygga upp samhället igen. En förutsättning för detta, om än inte den enda, är att avskaffa förnedrande behovsprövningar och kontroller för att få ersättning från socialförsäkringssystemet. Och försörjning behöver frikopplas från lönearbete.

Att eliminera den materiella överlevnadsångesten genom att införa en basinkomst enligt dr Kings modell, med inbyggd spärr mot fattigdomsfällan, kan bidra till att misstroende människor emellan börjar ersättas med tillit.

Men fungerar basinkomst i praktiken? Ja, det finns gott om bevis på att människor, som har sin ekonomiska grundtrygghet garanterad, är åtskilligt mer kreativa än de får möjlighet att visa i dagens ofta hårt disciplinerade och stressiga arbetsliv. Mycket har skrivits om hur exempelvis fattiga bybor i Indien förbättrat sina liv när de fått en liten summa pengar i handen varje månad. Folk blev inte lata utan tog väl vara på möjligheterna som gavs. De investerade i mat, medicin, utbildning och företagande.

Även i Sverige skulle basinkomst kunna göra stor nytta. Tid och kraft kan frigöras till sådant som är oumbärligt i en levande demokrati och ett gott samhälle, som föreningsliv och kultur och att leva mer miljövänligt. Fler entreprenörer får chansen att pröva sin företagsidé. Med basinkomst skulle det bli lättare att bosätta sig i områden där det är ont om jobb. En jämnare fördelning av befolkningen vore bra, både för enskildas livskvalitet och valfrihet och för samhällen. Såväl avfolkning som överbefolkning skapar problem.

När många, inte bara de som har det gott ställt och en stark ställning på arbetsmarknaden, får ökad makt att säga nej till meningslösa eller rentav farliga eller underbetalda men nödvändiga jobb som inte går att försörja sig på, får vi äntligen en välbehövlig press uppåt på arbetsvillkor. Makten förskjuts från de stora strukturerna till de enskilda individerna. Den som slipper leva med frätande oro för hur hen ska överleva är fri på riktigt.

Framtid värd namnet

Men har vi råd? Ja, det är en fråga om fördelning och prioritering. Det är givetvis en grannlaga uppgift att utforma ett basinkomstsystem som fungerar i Sverige. Några exempel: höjd skatt på höga inkomster och stora tillgångar, samt utnyttjande av naturresurser, kan återföras direkt till invånarna. En basinkomst skulle också kunna ersätta stora delar av socialförsäkringssystemen och den kostsamma kontrollapparaten.

I takt med att allt färre har fast jobb och lön som går att leva på, i takt med ökande utslagning och skuldbeläggning av dem som inte får plats i systemet, ser allt fler att arbetslinjens kejsare är naken. En välbekant insikt för den som tänker grönt.

En villkorslös basinkomst, hög nog att leva på, har potential att lösa eller lindra många sociala, ekonomiska och ekologiska problem. En verkligt transformerande frihetsreform, ett viktigt steg för att skapa ett samhälle för alla, inte bara några, och en framtid värd namnet. Det är hög tid att den gröna rösten höjs för basinkomst, även i Sverige.