Varje vecka skickas hundratals människor tillbaka till El Salvador från USA – och det är en siffra som kan komma att stiga. Många kommer hem lottlösa och har knappt råd att ta sig tillbaka till sina hemstäder.
Närmare 2,8 miljoner salvadoraner beräknas leva i USA, i de flesta fall som papperslösa. Antalet sköt i höjden under 1980-talet då inbördeskriget rasade i hemlandet. Det är en mycket hög siffra med tanke på att El Salvador endast har 7,3 miljoner invånare och enligt FN är landet den nation i Centralamerika som har flest medborgare boende i USA.
Samtidigt deporteras varje vecka i genomsnitt 460 salvadoraner från USA och Mexiko. En av dem är 42-årige David Antonio Pérez som precis skickats tillbaka från USA. Det enda han har med sig är en röd plastkasse med några få ägodelar. Han är en frånskild tvåbarnspappa som sammanlagt har bott i USA i tolv års tid. De senaste fem åren har suttit i olika förvar i Kalifornien under en pågående rättslig process där han överklagade beslutet om deportation.
– Eftersom jag suttit gripen så länge är min plan just nu bara att vara utomhus. Nu vill jag gå nånstans och äta och bara ströva omkring och njuta av friheten, säger han till IPS.
Han har precis varit hos immigrationsmyndigheten och fått ordning på sina papper. David Antonio Pérez var en av de 96 deporterade personer som under onsdagen anlände till San Salvador med ett chartrat flygplan från Houston i Texas.
– Det är blandade känslor. Jag är glad över att komma tillbaka till landet där jag föddes och över att vara fri. Men jag ville inte återvända under dessa omständigheter, säger han.
Foto: Edgardo Ayala/IPS
Utan pengar på fickan
David Antonio Pérez närmaste plan är att få tag på en mobilladdare så att han kan ringa till sin familj och sina barn. De är 10 respektive 15 år gamla och bor i El Salvador tillsammans med sin mamma.
Många av de deporterade återvänder utan några pengar på fickan.
– Just nu försöker jag hitta ett sätt att ta mig hem till mina föräldrar. Jag har inga pengar, men ska försöka få tag på en skjuts åtminstone till San Miguel, säger en annan av de som precis deporterats tillbaka.
Från San Miguel i östra El Salvador hoppas han sedan kunna ta sig vidare till hemorten Santa Rosa de Lima, som ligger 16 mil från huvudstaden. Liksom många andra vill mannen inte bli citerad med sitt namn. Detta eftersom det är stigmatiserande att bli deporterad då många tror att det i första hand är något som drabbar kriminella personer.
De lokala myndigheterna erbjuder de deporterade mat, kläder, sjukvård och gratis transport till någon av San Salvadors busscentraler.
David Antonio Pérez, som kommer från huvudstaden, säger att förutsättningarna i hemlandet inte lockar honom. Detta är tredje gången han har deporterats, men han har för närvarande inga planer på att försöka ta sig till USA igen.
– Jag utesluter inte att jag bosätter mig här. Det var oerhört jobbig att sitta inlåst, och det vill jag inte behöva uppleva igen, säger han.
Specialtillstånd slopat
En annan orsak är den hårdare immigrationspolitik som president Donald Trump företräder. Förra året deporterades nästan 27 000 människor från USA och Mexiko enligt den officiella statistiken. Det var visserligen en minskning jämfört med föregående år, men i El Salvador råder det en oro för att deportationerna från USA ska öka. I januari slopade USA det specialtillstånd som sedan 2001 hade inneburit ett skydd från deportation för 200 000 salvadoraner. Dessa personer fick samtidigt 18 månader på sig att hitta en lösning, och det finns fortfarande en möjlighet att kongressen beslutar om att ge dem permanent uppehållstillstånd.
Oron för ökade deportationer handlar främst om huruvida amerikanska myndigheter kommer att börja genomföra fler åtgärder för att leta upp och deportera den stora gruppen av papperslösa migranter som finns i landet. Det skulle inte bara slå mot de drabbade personerna – utan också mot deras familjer i hemlandet och hela El Salvadors ekonomi.
Förra året skickade salvadoraner i exil hem motsvarande drygt fem miljarder dollar till sina nära och kära enligt El Salvadors centralbank. Det motsvarade hela 17 procent av landets bruttonationalprodukt.
I USA arbetade David Antonio Pérez 16 timmar om dagen på en snabbmatsrestaurang. Nu vet han inte vad han ska försörja sig på.
– I USA är lönerna bra även om du arbetar med att samla in sopor i en park. Här är däremot lönerna extremt dåliga. Och jag har varit borta från landet så länge att jag inte har några kontakter som kan hjälpa mig att få ett jobb, säger han.
