2,6 procent. Så mycket minskade köttätandet i Sverige under fjolåret, enligt Jordbruksverket. Skillnaden kan tyckas marginell, men efter 41 procents ökning sedan 1990 kan det nu röra sig om ett trendbrott.

Stefan Wirsenius, docent vid Chalmers, anser att särskilt nötköttets klimatpåverkan är kraftigt underskattad. Skälet är de stora markarealer som krävs för betesmark och foderodling. Mark där skog skulle kunna växa och binda kol, menar han – Majoriteten av världens jordbruksmark har skog som naturlig vegetation. Skog kan hålla många ton kol både i rötter och i den stående vegetationen, medan jordbruksgrödor håller mycket lite kol, säger Stefan Wirsenius.

I en kommande studie lanserar han begreppet ”kolalternativkostnad” som används för att beskriva hur stor klimatpåverkan exempelvis nötkött har om marken som behövs för att producera det istället används till något annat – som att låta skog växa där.

– Man pratar mer och mer om att man måste ha negativa utsläpp för att nå klimatmålen. En möjlighet till negativa utsläpp är just att låta mark växa igen.

I studien har forskarna gjort beräkningar på några av världens viktigaste jordbruksgrödor och även biodrivmedel. Genomsnittssvenskens mat ger upphov till utsläpp på runt 2 ton om året, men med hänsyn tagen till hur marken skulle kunna användas landar utsläppen på 8 ton per person och år, enligt Stefan Wirsenius.

– Skillnaden mellan att äta kött och vegetabilier är mycket större än den man brukar räkna med. Det är viktigt att det kommer fram.

Stefan Wirsenius ambition är att synliggöra mark-användningens betydelse. Han vill inte ge sig in i en diskussion om vilken betydelse det har att bevara betesmarker för att värna biologisk mångfald.

– Det är i slutändan en politisk fråga hur man ska värdera landskapet mot klimatfrågan. Men globalt har de flesta betesmarker inte hög biologisk mångfald, så det är en väldigt svensk fråga.