Jag har inaktiverat min Facebook-profil. Ännu en gång. Riktigt hur många gånger det har skett minns jag inte, men det är minst fem. Anledningarna är flera och jag kommer till det. På sin höjd är jag borta ett par veckor, till en början är det ganska behagligt, men när ensamheten kryper sig på säger impulsen mig att återgå till den sociala plattformen. Frågan är då, hur socialt är egentligen sociala medier?
I en studie utförd vid Cambridge-universitetet fann man att sociala medier kan öka det sociala kapitalet, leda till formande av vänskaper och communities, samt minska ensamhet. Samtidigt uppgav en del användare försvagade vänskapsband, digital utfrysning och ökad ensamhet.
När jag berättar för mina vänner att jag för närvarande inte finns på Facebook, möts jag av oförstående. ”Det positiva överväger det negativa”, ”det kanske inte alltid är det bästa, men nu när det finns är det lika bra att använda det”. Rimliga poänger, men trots att det anses märkligt, är jag i gott sällskap – Kanye West, Justin Bieber och Lindsay Lohan har alla tre gått på retreat till verkligheten. En annan, kanske mer oväntad grupp är utvecklarna själva. Sean Parker, Facebooks första VD, sade till The Times förra året att sidan designades med syftet att försätta människor i en ”social validation feedback loop” som stjäl så mycket tid som möjligt från livet i övrigt.
När jag vaknar är det första jag tänker på mina aviseringar på telefonen, kanske väntar jag på svar av någon betydelsefull person i mitt liv eller att någon ska gilla min senaste statusuppdatering. Känner ni igen er? Att få en like på sociala medier är nämligen att jämföra med att bruka droger som alkohol eller tobak – som alla belönar med en dopaminkick. Men effekten uteblir om du är övertygad om att allt du gör på sociala medier kommer ge dig massiv respons, det är ovissheten som gör användandet så pass beroendeframkallande.
Min vän sade att det inte alltid är möjligt att umgås ansikte mot ansikte och att Facebook därför fyller ett syfte. Än en gång, rimligt argument. Jag svarade min vän att jag ser problem med den typen av umgänge; att umgås ansikte mot ansikte för med sig många positiva aspekter som interaktion över nätet aldrig kommer att kunna överträffa. Självklart är det inte fullständigt svart eller vitt, många klarar att leva goda liv och samtidigt vara aktiva sociala medier-användare. För egen del har jag många gånger känt att jag har svårt att fokusera på mitt liv, mina tankar och mina intressen. Istället för att slappna av och hänge mig fullständigt åt en god bok eller TV-serie kryper en sugande känsla efter telefonen sig på.
Om ungefär en vecka lämnar jag Uppsala för gott. Först för utbyte i Tyskland och därefter Göteborg. Utan kontaktnät kan en tillvaro på en plats i ett annat land te sig skrämmande, och att bibehålla kontakten med vänner kan därför kännas tryggt. Men det fanns trots allt en tid före sociala medier. Gick människorna miste om något som vi idag tar för givet? Fanns det något i deras liv som vi går miste om i dag?
Med all respekt för alkoholism och lidandet det innebär kan jag ändå inte låta bli att dra paralleller. Alkohol i måttlig mängd och i goda vänners lag gör ofta gott, det är helt enkelt så våra umgängesformer ser ut. För många blir dock alkoholen ett mål snarare än ett medel. En lösning är att dra ner på sin konsumtion eller helt avstå, vännerna stannar nog kvar ändå. Precis på samma sätt kan sociala medier i måttlig mängd och med många vänner också göra gott, men som med alkohol blev det snarare ett mål före ett medel i mitt fall. Därför bestämde jag mig för att logga ut för gott.
