DEBATT Jag vill påstå att både Laxvik och Einarsson ägnar sig åt tankemässiga tveksamheter, men forskaren Einarssons tveksamheter gör mig bekymrad.

Givet fossilenergins utfasning måste energiförbrukningen och effektuttaget minska, då kända alternativa energikällor svårligen kan ersätta de fossila. Städers höga koncentration av människor kräver högkoncentrerad näring och tillräcklig effekt till transportarbetet – dessutom måste energin vara billig. Och här faller Einarssons bönor och ärtor till föga, då det i runda slängar krävs dubbelt så mycket ärtor och bönor som kött för människans proteinbehov. Däremot är ärtor och bönor lämpliga att odla i anslutning till bredbandsbullerbyar – men av klimatskäl knappast i Edsele.

Jämförelseverktyget GWP (global warming potential) definieras utifrån tillskott av klimatgas. En kontinuerlig produktion av nötkött ger inget tillskott av metan till atmosfären, däremot en på årsbasis konstant nivå av metan i atmosfären och därmed en konstant klimatpåverkan. En ökning av produktionen ger ett engångstillskott av metan som kan räknas med GWP, sedan stabiliseras metanhalten på en högre nivå. Vid beräkningar av matens klimatpåverkan redovisas produktens olika utsläpp inkorrekt som tillskott, inte deras faktiska klimatpåverkan. Härav Einarssons möjligen formellt konsekventa, men utifrån faktisk klimatpåverkan högst tveksamma beskrivning av nötkött som ett väsentligt klimatproblem.

För att minska sin klimatpåverkan bör stadsbor äta mer kött, om det kostar lite energi att producera – minst energi kostar skogsbetande djur slaktade nära djurstallarna.