DEBATT Malin Bergendal målar en bild i sin ledare den 2 februari av att fackförbunden är emot arbetstidsförkortning. Det går inte att klumpa ihop fackförbunden. Fackförbundet Vision som företräder 195 000 medlemmar inom många olika yrken inom kommuner, landsting, regioner, privata företag eller kyrkan jobbar för förkortad arbetstid.
Inför löneavtalsförhandlingarna 2017 yrkade Vision på den nationella nivån bland annat: ”Vi ser idag gott om lokala initiativ med kortare arbetstider som leder till bättre hälsa och större engagemang hos medarbetarna. Vision ser positivt på denna utveckling och menar att det är hög tid att se över vad ett rimligt mått på heltid är.”
Vi yrkade även: ”Våra medlemmar ska erbjudas attraktiva och konkurrenskraftiga anställningsvillkor så att duktiga medarbetare stannar kvar inom välfärdssektorn och kompetensförsörjningen understöds. Våra medlemmar ska få ökade rättigheter att individuellt påverka sina villkor, framförallt rörande medlemmarnas arbetstid, såväl vad gäller omfattning och förläggning. Medlemmarnas totala arbetstid ska minska.” Samt: ”Arbete på obekväma tider har en negativ effekt på arbetsmiljö och hälsa och det är rimligt att där ha ett ytterligare minskat arbetstidsmått för att säkerställa återhämtning.”
Malin Bergendal kan ha rätt i att det kanske finns vissa fackförbund som inte har förstått det fina med allmän arbetstidsförkortning. Då är det mer schyst att kritisera de fackförbunden än att generalisera. Det är även mer konstruktivt att lägga fokus på de riktiga bromsklossarna i frågan, det vill säga arbetsköparna. Vision driver arbetstidsförkortning i de forum där det är möjligt. Det bör nämnas att målet om kortare arbetstid kommer närmare om fler själv väljer att ta ut sitt extra löneutrymme i ledig tid istället. Det gäller att få till ett samhällsklimat där 35-timmarsveckan är normen. Då blir det även lättare för lagstiftaren att slopa regeln om 40-timmars veckoarbetstid.
