Ibland kommer jag att tänka på en skylt som möter de som kommer resande med bil eller buss till min gamla hemkommun Hagfors. På skylten står det: “Välkommen till Hagfors! Ta flyget nästa gång!”

I dessa flygdebattstider är det lätt att skratta åt en sådan skylt. Är de inte kloka? Har de inte fattat hur mycket klimatutsläpp flygtrafiken står för? Men jag tror att om vi ska komma någonstans i den här debatten måste vi förstå varför den där skylten står där och varför många invånare i Hagfors är uppriktigt stolta över att de har en egen flygplats.

Hagfors är en liten svensk avfolkningskommun. Sådana finns det gott om. Likt många andra kommuner vill de förtvivlat gärna locka dit turister, växa, bli ett namn på kartan. För att bli det måste de ha någonting att locka med, men det måste också vara enkelt, smidigt och billigt att ta sig dit. Ur ett sådant perspektiv är det inte så konstigt att de vill behålla sin flygplats.

I förra veckan rapporterades det att ett femtiotal svenska kommuner tillsammans betalar ut 300 miljoner kronor om året för att täcka förlusterna för svenska flygplatser runtom i landet. Ytterligare 100 miljoner skjuter staten till, samtidigt som de tagit beslut om en flygskatt för att få folk att flyga mindre. Det är inte helt lätt att få ihop den logiken.

När vi ifrågasätter flygresor måste vi också ifrågasätta hela idén om tillväxt och idén om att fler resor och mer turism alltid är något positivt. Det är nämligen den idén som är motorn i hela flygindustrin. Det är därför som regeringen å ena sidan kan införa en flygskatt, av klimatskäl, samtidigt som man delar ut bidrag till flygplatserna för att stärka tillväxten och konkurrensen.

Men det finns också en stad-land-dimension här som förtjänar att tas på allvar. Om vi inte gör det finns det en risk att de som vill att flygplatserna ska läggas ned (eller åtminstone bära sina egna kostnader) uppfattas som storstadscentrerade. Det är kanske inte så konstigt att kommuner som hela tiden kämpar med ett minskande befolkningsantal krampaktigt håller fast vid sina flygplatser, i synnerhet inte i Norrland där avstånden är så stora att tidsvinsten för den som flyger blir ganska stor.

Det är därför viktigt att visa att minskat flygande inte är något hot mot landsbygden. Tvärtom. Att dra ner på flygandet är helt nödvändigt för hela planetens, och därmed förstås även landsbygdens, överlevnad.
Det finns också många andra, bättre, sätt att hjälpa landsbygden att överleva än att stötta flygindustrin. Bättre fungerande kollektivtrafik och utbyggt bredband är två förutsättningar. Att låta de kommuner som vill bli mottagningsstäder för flyktingar, som Lennart Fernström föreslog i förra veckans ledare i Syre, är också en lösning som jag tror skulle gynna mindre kommuner mer än vad en flygplats någonsin kan göra.

Betydligt viktigare för att en kommun ska behålla sina invånare, och få fler att flytta dit, än en flygplats tror jag också är att den kommunala och regionala servicen fungerar. Att det finns skolor, sjukhus och apotek inom rimliga avstånd. Det är där staten och kommunerna borde lägga pengarna istället för att underhålla flygplatserna.

För många år sedan gick det en tåglinje från Karlstad till Hagfors. Numera är järnvägen asfalterad och omgjord till cykelbana. I framtiden hoppas jag dock att det återigen ska bli möjligt att ta sig till mindre svenska kommuner med tåg och att jag, när jag rullar in i Hagfors, ska mötas av en skylt där det istället för en uppmaning om att ta flyget står: “Välkommen till Hagfors! Tack för att du reser med tåg!”