Idéer kring någon form av medborgarlön sprider sig lite varstans i politiken, och den 1 februari gav Timbro ut en antologi om frågan. Redaktören Siri Steijer inleder med ett förord där hon ställer frågor som: tar jobben verkligen slut? Kan en liberal vara för att man kränker äganderätten genom att ta ut skatt och dela ut pengarna? Kan det vara rätt för att det får goda konsekvenser fast principen är fel?

Frågan om rätten att dela ut skattepengar får stor plats och väcker många nya frågor. Är det mera rätt att ta ut samma skattepengar och ge dem i lön till människor som ska behovspröva och om möjligt inte dela ut dem? Är det en större respekt för äganderätten? Och vad gäller äganderätten – är det den enda rättighet man behöver bry sig om? Efter det lite ängsliga förordet varierar vinklarna, frågorna och svaren. Det är ju själva poängen med en antologi.

Historieprofessor Lars Trägårdh vill dra ut tanken om medborgarlön ur ”arbetslinjens skugga” men anser att den ”förutsätter nationalstaten som grindsamhälle”. Filosofen Philippe van Parijs menar att medborgarlönen ska vara global för att vara meningsfull. Maria Wetterstrand analyserar Miljöpartiets inställning till medborgarlön genom tiderna men ställer sig själv utanför diskussionen. Maria Eriksson, tidigare chefredaktör för Svensk tidskrift, har rubriken Du har inte rätt till andras pengar över sin text, vilket väl sammanfattar innehållet. Erik Gustaf Geijer (1783–1847) skriver om hur fattigvården ska fostra de fattiga och landar i att ”arbete är den bästa gåvan”. Sist i boken kommer nationalekonomen Milton Friedman (1912–2006) som argumenterar för negativ inkomstskatt.

Så här ser alltså en medborgarlönsdebatt ut från Timbro-hållet. Lite svindlande för den som ser medborgarlön som en villkorslös basinkomst som ska ge människor frihet och leda till ett hållbart samhälle, oberoende av ständig tillväxt. För det stora motargumentet för många av skribenterna är: tänk om vi slutar sträva efter att ”få det bättre”, använt som synonym till att få mer pengar. Eller som Mårten Blix vid Institutet för näringslivsforskning skriver: ”En basinkomst som minskar betydelsen av egenförsörjning, och därmed hoppet om ett bättre liv, kan bidra till uppluckringen av normer och värderingar.”

För övrigt hävdar Erik Gustaf Geijer i en fotnot att en ”tiggare av profession” tjänar mer än man gör på ”ett vanligt dagsverke”. Med tanke på när Geijer levde är uppgiften antagligen inaktuell, men ändå. Hans text är full av sådana små historiska guldkorn som trillar fram medan han drar upp arbetslinjen med sin bästa fjäderpenna.

Å andra sidan skriver Lars Trägårdh att ”det är dags att läsa Bataille igen”, en filosof som hävdade att ”antalet orgasmer var omvänt relaterat till graden av skötsamhet och arbete”.

”Pengar för ingenting” är mer en bok om filosofi och moral omkring medborgarlönsbegreppet än något handfast om hur det kan genomföras. Är det något matnyttigt man vill ha rekommenderas Andreas Berghs och Milton Friedmans essäer. Tyvärr finns de inte att läsa på Timbros hemsida, vilket några av de andra texterna gör. Att boken alls finns är intressant, och urval och vinklar likaså. Men det är mycket Timbro.