DEBATT Jag blir på samma gång uppmuntrad och bekymrad av Thorsten Laxviks debattartikel som handlar om kor, bredband, fettsyror och mycket annat.
Det uppmuntrande är bilden av en levande landsbygd där ekonomisk effektivitet står tillbaka för livskvalitet, miljöhänsyn och kontakt mellan lantbrukare och konsumenter. Jag tror och hoppas på fler moderna byar med bredband och lantbruk. Ska detta bli av så behövs folk som vågar både tänka och handla i den riktningen.
Det bekymrande är att man inte löser lantbrukets miljöproblem så enkelt som Laxvik påstår. Till vardags forskar jag och mina kollegor om hur man bäst minskar lantbrukets miljöbelastning i form av växthusgaser, övergödning och bekämpningsmedel. Och åtminstone detta vågar vi säga med säkerhet: Vill vi nå tvågradersmålet så är det hög tid att minska vår köttkonsumtion, och särskilt nötkött.
Tyvärr hjälper det inte att ha korna betandes i skogen, utan snarare gör det problemet ännu värre. Per kilo kött eller mjölk släppte 30-talets långsamväxande och lågmjölkande kor ut mer växthusgaser än dagens högproduktiva kor, detta eftersom det går åt mer foder och blir mer metan under ett långt och lågintensivt liv. Plöjningsfritt jordbruk behåller mer kol i marken, men inte så att det motsvarar nötkreaturens metanutsläpp. Forskningen visar på en lång rad möjliga fördelar med gräsbaserad produktion av mjölk och nötkött, men radikalt minskade växthusgasutsläpp är inte en av dem.
Sedan 1930 har Sveriges befolkning nära nog fördubblats, och världens befolkning ökat från drygt två miljarder till knappt åtta. Människan äter mer kött och mjölk än någonsin. I det europeiska lantbruket går två tredjedelar av jordbruksmarken åt till att odla djurfoder. Ska alla äta som svenskarna så räcker inte marken, inte ens om vi räknar in bidraget från några fäbodar utanför Edsele.
En enkel väg till minskad markanvändningen och mindre växthusgaser är att byta kött mot bönor och ärter. Detta borde man ta fasta på i en modern bredbandsby där man kombinerar det bästa av ny och gammal kunskap.
