”Du stal den, för fan, så ta ditt straff för det” skriver en man på nätet. ”Straffet känns väl hårt men det är självklart att man inte får stjäla” skriver en från Teaterhögskolan i Malmö. ”Ett brott är ett brott!” skriver en kille som står och håller en fisk i famnen på sin profilbild.

Kommentarerna skrevs som respons på en debattartikel som jag skrev nyligen om en fiskfritagning. En sommarnatt 2015 åkte jag tillsammans med andra i aktionsgruppen Tomma burar till en fiskodling norr om Norrtälje. Där befriade vi en regnbågslax som vi släppte ut i havet. Efter aktionen lämnade vi en burk med kakor och en lapp till fiskodlarna om vilka vi var. På morgonen efter ringde vi polisen och berättade vad vi hade gjort.

Under november och december 2017 satt jag i fängelse i en månad för denna fiskfritagning och även för att ha befriat fyra kalkoner och placerat dem i ett kärleksfullt hem. Vi gjorde dessa civilt olydiga aktioner för att utmana de lagar och föreställningar som skyddar det massiva lidandet och dödandet av djur i vårt land.

Jesus och Rosa Parks

Efter att ha använt mig av civil olydnad under nästan ett årtionde är jag van vid reaktioner som ovan. Det är klart att man ska följa lagen, och om man bryter lagen ska man straffas, tycker nästan samtliga.

Samtidigt kan samma personer vid ett annat tillfälle hylla historiska personer som har brutit mot lagen. Nyligen har vi firat jul och traditionellt gör vi det till åminne av födelsen av Jesus, som är den i särklass mest kända civilt olydiga aktivisten. Oavsett om man ser Jesus som Guds son eller som en helt vanlig dödlig människa så kan man uppskatta hans mod. Enligt Bibeln lär han ha gått in på den heligaste av heliga platser – templet i Jerusalem – och där utfört en öppen direkt aktion. Han välte borden som en protest mot kommersen på ett ställe som egentligen skulle vara ägnat åt andliga ting.

Historiker anser det sannolikt att det var denna aktion som mer än något annat ledde till att han dömdes till dödsstraff. Trots att Jesus bröt mot lagen ses han av många som ett föredöme, liksom vi hyllar andra som till exempel Rosa Parks och Wangari Maathai för deras olydnad.

Vårt förhållande till lydnad och olydnad är uppenbart kluvet. Men allra vanligast är att vi själva håller oss till lydnad. Varför? Därför att vi fostras till lydnad. Vi ska lyda våra föräldrar, våra lärare, regler och lagar i vårt samhälle. Oftast är det av goda skäl, eftersom det krävs vissa gemensamma regler och förhållningssätt för att ett samhälle ska fungera. Om vi medborgare inte alls hade lytt trafikreglerna hade många fler människor dött i trafikolyckor.

Problemet uppstår när det beslutas om saker som leder till förtryck och våld i ett samhälle och vi fortfarande lyder. Då är civil olydnad en politisk metod som vi kan ta till. Civil olydnad betyder att öppet och ickevåldsligt bryta mot en lag eller ett politiskt beslut. Syftet är att på ett kraftfullt sätt uppmärksamma ett problem som samhället ignorerar.

Fågelfri i fängelse

”Jag anser att vi först och främst ska vara människor och därnäst undersåtar. Det är inte lika önskvärt att odla respekt för lagen som för det rätta. Den enda plikt jag har rätt att åta mig är att alltid göra det, som jag anser vara det rätta” sa författaren Henry David Thoreau, som skrev boken Civil olydnad där begreppet myntades.

Frihetskämpen Mahatma Gandhi lär ha gått omkring med Thoreaus skrift i fickan. ”Vi kommer att känna lycka likt fågeln också bakom fängelsemurar. Vi kommer aldrig att tröttna på att gå i fängelse. När hela Indien har lärt sig detta kommer Indien att befrias” sa Gandhi, som själv satt fängslad i flera år. Han väljer att vända på begreppen. Det som normalt ses som något förtryckande och begränsande ser Gandhi som en möjlighet och som ett verktyg för förändring. ”Vi har en moralisk skyldighet att bryta mot orättvisa lagar” sa Martin Luther King, som inspirerades mycket av Gandhis handlingar. King menade alltså att det inte bara är en rättighet att bryta mot vissa lagar, utan till och med en skyldighet att göra det ibland.

Men, invänder vissa, civil olydnad urholkar vår demokrati. Enskilda måste finna sig i majoritetens vilja, annars kollapsar vårt samhälle! Det kan faktiskt vara precis tvärtom. Det hävdar åtminstone den amerikanska professorn John Rawls i En teori om rättvisa, en av den moderna filosofins mest uppmärksammade böcker. Han menar att civil olydnad kan korrigera orättvisor vilket gör att demokratin står stadigare än den gjorde tidigare. Faktum är att utan civil olydnad hade vi troligtvis inte haft många av de rättigheter vi i dag tar för givna.

Aftonbladet och tryckfriheten

Aftonbladet grundades 1830 av liberalen Lars Johan Hierta. I tidningen kritiserades bland annat vår dåvarande kung och statsledning. Det här accepterades inte och Aftonbladet förbjöds. Men Hierta svarade med att grunda en ny tidning, som fick heta Det andra Aftonbladet. När den också förbjöds publicerade han Det tredje Aftonbladet, som också förbjöds, varpå han grundade Det fjärde Aftonbladet och så fortsatte det då till slut det tjugosjätte Aftonbladet grundades. Då gav statsledningen med sig och senare skrevs tryckfrihet in i lagen. Detta är ett av många exempel av civil olydnad som har påverkat dagens lagstiftning och politiska beslut.

Även i våra dagar erövras nya rättigheter med civil olydnad. Skånetrafiken hade en regel att rörelsehindrade inte fick åka med deras bussar. Förbundet Unga rörelsehindrade organiserade därför en bussblockad i Malmö i slutet av 1990-talet. De ställde sina rullstolar både framför och bakom en buss. Media hängde på. Två dagar senare kallade Skånetrafiken till presskonferens och sa att regeln var borta. Nu fick även rullstolsburna åka med.

Bryt mot lagen med eftertanke

Även om civil olydnad är en bra metod är det inte alltid bra. Ibland passar lagliga metoder bättre. Man bör använda civil olydnad med eftertanke. Och hur ska vi då veta när det är lämpligt att vara olydig? Det bör finnas starka moraliska skäl för att bryta mot en lag. Och när finns det sådana? Den frågan bör vi diskutera med varandra, men till syvende och sist måste vi som individer själva avgöra hur vi ska agera. Som en svensk miljöaktivist sa en gång: ”Det går inte att ansöka hos en myndighet om att ta lagen i egna händer.”

Aktivister bör tänka efter innan de överträder lagen, men också laglydnad bör övervägas. Många katastrofer har möjliggjorts av att vi människor lydigt har fogat oss i vad statsledningar har beslutat. Borde vi inte oftare ställa oss frågan: med vilken rätt låter jag bli att ingripa när förtryck och orättvisor sker? När vi slutar stirra blint på lagen och istället frågar ”vad är det bästa jag kan göra för andra?”, då tror jag vi kan skapa ett betydligt rättvisare och fredligare samhälle än det vi har i dag.