”Sverige forbereder sig på væbnet angreb fra Rusland”. Så presenterades den svenska försvarsberedningens rapport i början av januari 2018 av danska Politiken. Intrycket som förmedlas är att Sverige håller på att mobilisera inför ett akut angreppshot från Storebror i Öst. Det är naturligtvis en grotesk överdrift.

Ryssrädsla är inget nytt i svensk samhällsdebatt, vilket chefredaktören för Filter, Mattias Göransson, påminner om i sin bok Björnen kommer – om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag (2017), som är en skakande genomgång av återkommande russofobiska utbrott under tiden efter andra världskriget. De främsta offren för Göranssons obarmhärtiga analys är varken militärer eller politiker, utan journalistkåren som om och om igen dras med i vilda drev på lösa boliner, från 40-talets sanslösa tolkningar av diverse naturfenomen som ryska superraketer, till senare tiders omvandling av minkstackare till larvfotsbeklädda miniubåtar.

Ett av Göranssons paradexempel på konstruerad ryssrädsla är de återkommande ubåtslarmen. Det som skrämmer är inte möjligheten att någon sovjetisk/rysk ubåt någon gång förirrat sig in i svenska skärgårdar – ingen lär kunna svära på att det bara skulle ha skett den enda gång 1981 då en Sovjetubåt gick på grund i Blekinge. Det som skrämmer är alla de normalt förnuftiga människor som av denna enda bevisade incident lockats att tolka i stort allt som rört sig under svenska vattenytor som ständigt nya ubåtar från öst, trots överväldigande bevis, framlagda inte bara av amatörkritiker utan oftast av svenska experter, för att det handlar om helt andra fenomen – från fiskstim och minkar till Nato-ubåtar.

Man kunde ha trott att den sortens alarmism skulle fått ett slutligt slut genom den senaste statliga utredningen i ärendet och den rapport som publicerades av utredningens sekreterare, ambassadör Mathias Mossberg (I mörka vatten – hur svenska folket fördes bakom ljuset i ubåtsfrågan, Leopard förlag, 2009).

Men snart var det igång igen. Göransson relaterar det i dag nästan bortglömda utbrottet av ubåtshysteri i januari 2015, iscensatt av den mest alarmistiske av alla ”inbäddade” svenska militärjournalister, Mikael Holmström, i DN, dit han köpts över från Svenska Dagbladet. Kanske för att han passar bättre i en rysshatande kampanjtidning än i den sista svenska morgontidningen som försöker hålla på den klassiska åtskillnaden mellan ”news” och ”views”. Det hjälpte inte att till och med Försvarsmakten dementerade och påvisade att Holmströms ”ubåt” var arbetsbåten Time bandit. DN och Holmström har knatat på i ullstrumporna och knappast ens Holmströms journalistkolleger har noterat det som Göransson med rätta betecknar som ”ett publicistiskt haveri av episka mått”.

Nu gäller nämligen att Sverige är utsatt för ett akut militärt hot från Ryssland, som alltså skulle gå till anfall för första gången sedan 1809 – för att uppnå vad? Militären får mer pengar, så kallad allmän värnplikt återinförs, Gotland förses med militär.

Kommer Sverige alltså nu inom något år att kunna motstå ett isolerat ryskt anfall? Naturligtvis inte. Jämfört med den upprustning och mobilisering som genomfördes efter Tysklands överfall på Polen 1939 och ockupation av Danmark och Norge 1940 – när det verkligen var allvar – är den nu igångdragna upprustningen ett dåligt skämt. Militärt påverkar den Sveriges försvarsmöjlighet mot Röda armén bara marginellt.

Det handlar alltså inte om seriös strävan att skapa ett militärt försvar som skulle kunna stoppa ett ryskt anfall, utan om helt andra saker. Allt tyder på att det är mycket krasst: Det handlar om vapenexport och jobb. Sveriges militärindustriella komplex sitter ju numera i regeringen.

Det viktiga nu är att MP, V och Fi, gärna tillsammans med övervintrande fredsvänner inom S, med utgångspunkt i seriösa analyser typ Mattias Göranssons bok, envisas med att ifrågasätta den förenklade och tvivelaktiga bild av ett akut hot från Ryssland som utgör militarismens livsluft. Det behövs en renässans för aktiv svensk fredspolitik i Olof Palmes, Inga Thorssons, Maj Britt Theorins anda! Och när gråsossarna inte tycks intresserade måste andra ta vid.