Vänsterpartiet går till kongress i helgen, där de avser att besluta om en valplattform inför höstens val efter tre år av rätt goda förutsättningar för att få igenom sin politik. Att de stått utanför regeringen har gjort att de kunnat positionera sig väl i frågor om vapenexport, kärnkraft och migration. Samtidigt har de kunnat tvinga regeringen att lägga fram förslag om att begränsa vinstuttaget i skolan. I alla de här här frågorna har de starka väljargrupper bakom sig och i den om vinstbegränsningar i välfärden dessutom majoriteten av befolkningen. Det borde alltså vara en framgångsvåg vi ser, men i opinionen ligger V i princip stilla.

I ett läge där Miljöpartiets kräftgång fortsätter är frågan om Vänsterpartet ska försöka ta klivet över och bli ett reellt grönt vänsteralternativ. Förslaget till valplattform har också en hel del guldkorn för att inta en sådan position. Det är förslag om att statligt pensionssparande ska ta klimatansvar, förslag om att skatteväxla från rika miljonärer (miljonärsskatt) till ”gemensamma klimatinvesteringar”. De lägger fram en färdplan för förkortad normalarbetstid, en vision om nollutsläpp till 2040, vänder sig mot Ceta och Nato, vill skriva på förbudet mot kärnvapen och vill att barn ska kunna ha fler vårdnadshavare än dagens två.

Samtidigt är det svårt att blunda för att det är en oerhört röd valplattform. Det inledande segmentet handlar om ”frihet” – men en tämligen avgränsad sådan.”Vänsterpartiet vill inget mindre än allas frihet. Frihet från våld och fattigdom. Frihet från diskriminering och rasism. Frihet till våra kroppar och till vår kärlek. Frihet för barn att växa upp i trygghet och få den kunskap och det stöd som behövs för att utveckla just deras förmågor. Frihet till ett gott och meningsfullt arbetsliv med bra lön.”

Därefter handlar valplattformen väldigt lite om frihet och väldigt mycket om likriktning. Elever ska gå i närmsta skola, försvaret ska baseras på tvång genom värnplikten och man vill inte bara sänka normalarbetstiden på sikt till 30 timmar (ett bra förslag), man vill också att heltid ska vara norm och kraftigt sänka övertidstaket. Alla ska försvara lika mycket, alla ska jobba lika mycket. Tanken att människor är olika med olika behov, drömmar och viljor lyser med sin frånvaro. Det gör också att nödvändiga frihetsreformer som basinkomst eller friår saknas.

Inför kongressen för två år sedan efterlyste jag på ledarplats ett Vänsterparti som satte ner foten. Som inte bara bråkade om sin klassiskt röda fråga, vinstuttaget, utan också tog kampen i frågor som rör miljö och migration. Att man hade ställt sig upp och sagt: Nej, hit men inte längre. Vi kan inte stå bakom och samarbeta med en regering som tvingar isär familjer, som tillåter att de rättsvidriga åldersuppskrivningarna fortsätter, som säljer vapen till diktaturer eller räddar kärnkraften från avveckling. Den rösten kom aldrig, och om man hoppades att den nu skulle dyka upp i partistyrelsens förslag till valplattform så får man söka förgäves. Kärnkraften nämns överhuvudtaget inte, och även om både frågan om migration och vapenexport tas upp är det med passiva skrivningar om hur man vill att det ska vara, inga skarpa krav till nästkommande regeringar.

Om V vill bli ett alternativ för gröna väljare behöver nog miljöfrågan vara större än bara klimatet, klimatet större än bara en sida av cirka 13, skolfrågan större än bara jämlikhet. Men framför allt behövs en större tilltro till att enskilda människor kan fatta sina egna beslut.

Det är dock inte helt kört än. Partistyrelsens förslag till valplattform är bara ett förslag och det finns över 368 motioner med förändringsförslag (en del har dock partistyrelsen redan accepterat). Det kommer bli diskussioner om klimatmässigt ”proportionerlig livsmedelsskatt”, om tidigare stopp för fossilbilar och om att bredda miljöfrågan. Ni som är ombud har alltså alla chanser att göra valplattformen grönare. Ta den, gör valplattformen så grön som möjligt!