DEBATT Äntligen har fokuset riktats på miljöfrågorna och man kan hoppas att det stannar där fram till valet. Flygets påverkan på klimatet är just nu speciellt aktuellt för att några framstående människor har tagit till orda i denna fråga. Malena Ernman till exempel har gjort ett mycket tydligt ställningstagande och avstår flygresor trots att det inverkar på hennes karriär och inkomst, vilket naturligtvis är mycket hedervärt och föredömligt.
Men de flesta individer som blandar sig i debatten har en mycket passiv åsikt om sin möjlighet att påverka genom att avstå flyget. Jag har till och med hört en miljöexpert säga: ”Det spelar ingen roll om jag stannar hemma, planet går ju ändå”. Detta är naturligtvis bekvämt men jag anser det vara en destruktiv inställning. Enligt Trafikverket frestar en resa med flygplan åtta gånger mer på miljön än samma resa med landsvägsbuss, en tågresa är ännu skonsammare mot miljön. Ett självklart faktum är att om fler och fler personer bestämmer sig för att inte flyga så flyger inte planet heller; enkel marknadslogik.
En aspekt i samband med miljödiskussioner nämns däremot mycket sällan, möjligtvis har det att göra med ett allmänt dåligt samvete över vår livsstil, för faktum är att vi i den västliga världen lever långt över vad vår planet tål. Sveriges invånares livsstil i form av förbrukning av inte förnybara ämnen motsvarar 4,2 planeter. Detta innebär naturligtvis att vi skulle behöva ändra i princip allt i vår vardag.
Hur mycket vi än bygger smarta hus och nya stadsdelar med högteknologiska lösningar för att minska vår klimatpåverkan så motverkas detta genom att de boende som har råd att flytta till dessa områden är finansiellt köpstarka personer. Dessa medborgares konsumtion är i regel mycket hög vilket gör att alla sammanlagda vinster i form av minskade utsläpp och besparingar av energi i dessa avancerade bostadsområden ändå överstigs kraftigt. De spelar lite roll om dessa invånare sopsorterar, handlar ekologisk mat och kör en hybrid-suv – deras ekologiska fotavtryck är långt över vad vår planet tål.
Vi har vant oss vid en livsstil som inte är hållbar på långa vägar och vi tar mycket för givet. För alla människor är det svårt att ta ett kliv tillbaka och där vi befinner oss idag är det inte längre fråga om några små steg. Den 2 augusti 2017 var dagen då våra hållbara resurser hade förbrukats. Resten av året snyltade vi på kommande generationers livsförutsättningar.
Om man betänker att alla människors ekologiska fotavtryck i världen motsvarar 1,6 jordar så inser man snart att där har vi den nya kolonialiseringen. Vi i de utvecklade länderna köper de fattigas arbetskraft för en spottstyver och förstör dessutom deras livsmiljö och framtid genom vår överkonsumtion. Det är också ofta i de fattigaste länderna som klimatpåverkan är som kännbarast, inte minst för att det där saknas resurser för åtgärder.
Dessa obehagliga fakta – och det finns många fler – kan kännas förlamande men vi måste ju ändå försöka att göra någonting åt situationen. Som bekant föds hoppet genom handling, så låt oss börja själva istället för att vänta på att andra ska besluta något åt alla. En bra början är att avstå flyget om det inte är absolut nödvändigt, och att sluta äta kött, för världens köttproduktion står för mera utsläpp än alla transporter tillsammans.
