Att stifta lagar kring sexuella övergrepp måste vara bland det svåraste som finns. Vi har nu en samtyckeslag som planeras införas den 1 juli 2018 och som möjligen är ett steg framåt, men det räcker inte med en ny lag för att komma tillrätta med de problem som finns i dag. Det är bra att det blir förbjudet att ha sex med någon som inte uttryckligen sagt ja till detta. Samtidigt ligger det i sakens natur att det är svårt att bevisa vem som har sagt och gjort vad i en intim situation och det är många som är skeptiska till om den nya lagen verkligen kommer att leda till fler fällande domar.

Ett annat problem är att även om båda parterna har sagt ja kan det ändå kännas som ett övergrepp, något som har aktualiserats i och med den uppmärksammade anklagelsen mot komikern Aziz Ansari. Händelsen går i korthet ut på att en kvinna följer med Ansari hem där han gör flera grova sexuella närmanden och tjatar om att de ska ha sex. Efter att hon har sagt nej upprepade gånger och tydligt försökt visa att hon inte vill går hon till slut motvilligt med på vissa saker. Efteråt berättar hon i en lång artikel om händelsen, hon anklagar inte Ansari för något brott men beskriver det hela som en fruktansvärd upplevelse. Ansari å sin sida ställer sig frågande till anklagelserna och menar att han uppfattade det som att det kändes bra för båda.

Den här berättelsen har splittrat #metoo-rörelsen. En del menar att kvinnan bara skulle ha gått därifrån och att berättelser som denna riskerar att förminska riktiga våldtäkter. Andra säger att även om Ansari inte har begått ett brott har han klart överskridit gränsen för vad som är moraliskt acceptabelt. Det hela blir extra laddat eftersom Ansari varit en förkämpe i kampen mot just sexuella övergrepp.

Läser en hela artikeln, som finns publicerad på babe.net, borde det stå klart för var och en att om allt det kvinnan berättar stämmer så har Ansari inte bara varit påstridig utan också gjort sig skyldig till saker som i svensk lag kan klassificeras som sexuellt ofredande.

Men vi kan föreställa oss en liknande situation där någon ”bara” tjatar sig till sex, där båda parter samtycker till det med ord, men där den ena med signaler försöker visa att hen egentligen inte alls vill. Är det ett brott?

Enligt nuvarande och kommande lagstiftning är svaret nej och det skulle antagligen vara oerhört svårt att stifta en lag som skulle inbegripa den typen av situationer. Men det betyder inte att det är okej.

Det måste finnas en zon för saker som inte kan klassas som brott, men som vi heller inte ska acceptera. Givetvis kan signaler misstolkas men det borde vara varje människas ansvar att vara vaksam, stämma av med den andre, avbryta så fort en märker att något inte står rätt till och att acceptera att ett nej är ett nej. Kort sagt: vi måste lära oss lyssna på varandra, och i synnerhet måste män lära sig att lyssna på kvinnor. Förhoppningsvis kan berättelser av den här typen göra att fler blir medvetna om det.