– Härifrån finns ingenstans att ta vägen, säger Abdulkafi Alhamdo till TT.

Desperationen växer i den sista provins som kontrolleras av den väpnade oppositionen i Syrien. Skräckslagna civila rör sig från plats till plats för att undkomma regimsidans offensiv, som inleddes i slutet av förra året.

I Atarib, på gränsen mellan Aleppo och Idlib, gick aktivisten och läraren Abdulkafi Alhamdo nyligen ut på gatan och på bara tio minuter räknade han till 200 fordon fulla med människor på flykt från andra områden.

– Sedan gav jag upp, det gick inte att hålla räkningen. Problemet är att de flesta inte har någonstans att vägen, många tvingas sova under bar himmel, mitt i vintern, säger han till TT över telefon.

Många flyr

Offensiven har varit väntad efter framgångarna mot IS förra året. FN-organet Ocha har uppgifter om att 210 000 människor har flytt det eskalerande våldet i nordvästra Syrien mellan mitten av december och mitten av januari.

I Idlib och angränsande områden som kontrolleras av den väpnade oppositionen finns över en miljon internflyktingar. Många av dem tvingades liksom Alhamdo att lämna det rebellkontrollerade östra Aleppo i december 2016. Andra har tvångsförflyttats från platser som Daraya och Madaya. Många hoppades att Idlib skulle vara en fristad.

– Det är människor som inte vill bo i områden som kontrolleras av regimen, unga män som inte vill tjänstgöra i regeringsarmén. Många drömmer som jag om ett nytt demokratiskt Syrien, säger Alhamdo.

Ett avtal om vapenvila har inte stoppat striderna. Stora delar av Idlib kontrolleras av Hayat Tahrir al-Sham (HTS), en grupp ledd av al-Qaidas tidigare syriska gren. HTS omfattas inte av överenskommelsen.

Provinsen gränsar till Turkiet, som håller gränsen stängd, och många regimkritiker vågar eller vill inte ta sig till de delar av Syrien som kontrolleras av Bashar al-Assad. En fullskalig regeringsoffensiv mot Idlib kan innebära enorm förödelse och ännu större flyktingströmmar.

Annalkande ”katastrof”

Området har förvandlats till en dödsfälla, menar 32-åriga Alhamdo som beskriver hur han om kvällarna hör flygräderna komma allt närmare.

– Det är oerhört fullpackat här. En katastrof väntar om bombningarna fortsätter, säger han.

– Samtidigt föredrar jag det här framför regimkontrollerat område. Jag skulle hamna i helvetet om jag slutade i något av al-Assads fängelser och om jag inte greps skulle jag leva i skräck. Och det är värre än döden.

I helgen dödades åtta människor från samma familj sedan de flytt från Idlib till närliggande Afrin, enligt det oppositionella Syriska människorättsobservatoriet. Där har Turkiet inlett en insats mot den kurdiska YPG-milisen som kontrollerar området.

– Offensiven i Afrin har inte förändrat situationen för oss, de bombar kanske lite mer. Kurderna är våra bröder, men det är skillnad med YPG. De agerar som syriska regimen, säger Alhamdo som med det välkomnar Turkiets offensiv.

Fortfarande mardrömmar

Om en månad fyller dottern Lamar två år. Hennes första födelsedag hamnade i skuggan av de svåra minnen från belägringen av östra Aleppo som fortfarande ger hennes pappa och mamma mardrömmar. Alhamdo hade hoppats på att ta igen det med ett ordentligt kalas på tvåårsdagen – men konstaterar att förutsättningarna inte är optimala i år heller.

– Jag har glömt hur det är att leva normalt. Min dotters leende gör mig fortfarande varm inombords, men vad ska jag göra om något händer henne? Tänk dig att behöva leva så här. De som klarar det utan att bli galna är hjältar.