DEBATT Alla människor ska ha rätt till en basinkomst. Utan nytänkande förslag står vi handfallna inför klimatförändringar, resursbrist och en värld som går mot nio biljoner människor. Låt mig förklara.

Kapitalismens inträde i Europa via industrialismen på 1700- och 1800-talet ledde till urbanisering. Innan den omvälvande tiden levde nio av tio invånare på landsbygden. Oftast som självförsörjande familjer eller bygemenskaper. Behovet av en marknad var ytterst liten.

Ankomsten av industrikapitalisterna ställde det 10 000 år gamla bondesamhällena på sin spets. De nya uppfinningarna gjorde det möjligt att producera saker effektivare än någonsin. Industrier uppstod kring städer och de människor som blev utkonkurrerade av effektivare metoder letade sig mot ny försörjning i städerna. 200 år senare är det få som skulle vilja ha förändringarna ogjorda. Kapitalismen och arbetarrörelsen skapade välstånd åt majoriteten. Den nya tiden är här för att stanna.

Vår tid är därför en tid av ambivalens. Å ena sidan har vi ett system som strävar efter evig tillväxt på en ändlig planet. Klimatförändringar, utrotning av biologisk mångfald och ökad konkurrens om resurser. Å andra sidan är systemet det mest framgångsrika vi haft när det gäller att utrota fattigdom, skapa välstånd och säkra människans materiella liv. Vem vill byta ut det? Ambivalensen är ett faktum.

Låt oss återvända till urbaniseringen. Innan människor tog sitt pick och pack och flyttade in mot städerna levde en stor majoritet självförsörjande liv. Det är ingen idé att romantisera tillvaron. Sjukdomar, trångboddhet och hårt arbete gjorde att många drömde om en annat liv. Men när det kommer till livsstil är det självförsörjande livet det mest hållbara levnadssättet.

Om vi nu år 2018 ser hur ett liv på landsbygden är har den tuffa fysiska tillvaron försvunnit. Mat handlas på Ica, vatten och avlopp är installerat, elektricitet är en självklarhet. Vill man vara självförsörjande har tekniken aldrig underlättat så mycket. Möjligheten till ett lugnt, hållbart och stressfritt liv väntar. Det enda som saknas är inkomstmöjligheter. Urbaniseringen är därför ett problem eftersom jobben och inkomsterna koncentreras kring de stora städerna. Politikernas mest radikala förslag är att flytta myndigheter ut i landet.

Vi behöver därför tänka nytt hur vi fördelar välstånd i vårt land. Vi har ett helt Sverige som väntar på att bli bebott. Till att börja med måste vi överge jobben som det enda område där välstånd fördelas. Vid industrialismens början var det fullt rimligt, arbetare behövdes i industrierna för att Sverige skulle växa. Kompromissen mellan arbetarrörelsen och industrin blev således naturlig, ”arbetskraft till er, bra löner till oss”.

I dag ser situationen annorlunda ut. Sverige är ett rikt land, automatiseringen har minskat behovet av arbetskraft och utmaningarna är helt annorlunda nu än då. Att fortsätta skapa jobb för omfördelningens skull är därför både farligt och något som hör hemma i en annan tid. Sverige behöver ny politik.

Alla människor måste därför ha rätt till en ovillkorad basinkomst. Med en basinkomst kan fler människor göra valet att lämna den urbaniserade arbetslinjen för att skapa mening på andra mer hållbara sätt. Pengar är inget problem, mark är inget problem. Utan förändringar slår vi i planetens gränser. Ett nytt sätt att fördela rikedom är därför nödvändigt i det 20:e århundradet. Låt oss frigöra dem som vill leva mer hållbart. Låt oss ge dem en basinkomst för möjligheten att flytta ut i det vidsträckta Sverige.