Omkring 1 600 djur. Varje dag startades tester på så många djur i Sverige under perioden 2011–2015. Inom läkemedelsforskning är dessa typer av försök obligatoriska enligt lag om inget annat alternativ finns. Men nya metoder tas fram i rasande fart – metoder som kan vara både bättre och billigare än djurförsöken. Många menar dock att det behövs mer pengar, en politisk vilja och tydligare riktlinjer för att verkligen gå över till en annan sorts forskning.

Stockholm, oktober. Ett hundratal forskare, studenter, representanter från myndigheter och politiker sitter samlade för att under en heldag lyssna på Swetox konferens om att forska utan djurförsök. Alla verkar vara rörande överens om vilket håll man ska gå. Talarna inspirerar med inblickar i den mest lovande forskningen och modiga politiska beslut och fram träder bilden av att något är på väg att hända. En attitydförändring.

En av talarna kommer från ett relativt nystartat, men redan börsintroducerat företag: Cellink. Ekonomiansvarige Gusten Danielsson visar upp en vit skrivare som lyser i blått och ger lite av ett science fiction-intryck. Men 3D-bioskrivaren är högst verklig och istället för plast används olika typer av ”biobläck” – hydrogeler som tillsammans med mänskliga celler skriver ut mänskliga vävnader som exempelvis hud och brosk.

 

”Den här typen av testmetoder skulle kunna
ersätta ett stort sjok av djurtester som används i dag.”

– 97 procent av cellerna överlever utskriftsprocessen, förökar sig och producerar den typ av vävnad som den är menad att skapa, förklarar Gusten Danielsson.
Sedan starten i början av 2016 har Göteborgsföretaget redan hunnit med att sälja skrivaren till universitet och labb i 35 länder, bland annat till de ansedda universiteten Harvard och MIT. Genom samarbetsavtal kan företaget dessutom samla in data om hur skrivaren använts av de olika kunderna och vilka problem som uppstått, för att kunna fortsätta utveckla skrivaren. Målet på sikt är att också kunna skriva ut mänskliga organ. Men redan nu kan tekniken minska antalet djurförsök.

– Du kan testa på mänsklig vävnad innan du gör djurförsök och redan sju år innan ett ämne skulle kunna testas på en människa vet du om det är värt att gå in i ett forskningsprojekt, säger Gusten Danielsson.

Attitydförändring

Att djurförsök är något man bör sträva bort ifrån är förmodligen en självklarhet för alla. Men under lång tid har argumentet för dessa tester varit att de är nödvändiga – för att ta fram nya läkemedel, för att undersöka kemikalier, för att allergitesta och mycket mer. Men de senaste åren har forskningen gått framåt i rasande fart och man ser nu hur djurfria metoder börjar dyka upp som inte bara ersätter de traditionella djurtesterna, men som på olika sätt har visat sig vara bättre. Vägen är fortfarande lång mot en värld helt utan djurförsök, men färden har börjat.

– De senaste åren har utvecklingen skjutit fart. Det är som en snöboll som satts i rullning och man ser en förskjutning av attityder. Vissa har länge hävdat att man måste förstå vad som händer i en hel kropp, men för det första så är djuren inte alltid bra modeller för oss. För det andra så har vi kommit såpass långt att vi i de fall där det finns stora likheter redan använt den kunskapen för att skapa läkemedel, säger Karin Gabrielson Morton, sakkunnig på stiftelsen Forska utan djurförsök.

 

”Modellen behöver heller inte bli perfekt, den behöver bara vara bättre än djur på att efterlikna människor, för att vara användbar.”

Stiftelsen är den enda i sitt slag i Sverige och ger varje år ut forskningsmedel till forskare som vill utveckla nya, djurfria metoder. De delar också ut priset Nytänkaren till någon vars forskning kan ses som banbrytande. 2017 tilldelades priset till Malin Lindstedt vid Lunds universitet för hennes cellbaserade allergitester som är på god väg att bli en ny ”golden standard” i sitt område. Med hjälp av mänskliga celler i provrör görs en genanalys av hur kroppens immunförsvarsceller reagerar på olika tillsatta ämnen.

– Det har visat sig ge 90 procents precision. Testerna på möss ger 72 procents precision, säger Anki Malmborg Hager, vd för företaget Senzagen som är universitetets spinoff-företag som marknadsför och säljer det nya testet.

Testet kan dessutom med hög träffsäkerhet förutsäga om ett ämne är starkt, svagt eller inte alls allergiframkallande. En liknande djurfri metod finns inte i dagsläget, och målet är därför högt satt: att bli den nya internationella industristandarden. Och man är redan på god väg, då OECD just nu utvärderar testet för att bli upptaget i OECDs testriktlinjer för kemikalier. Om det blir det (och sannolikheten anses god) så öppnas hela den internationella marknaden. Testet utvecklades först för hudallergier, men användningsområdena är många, och man satsar redan på att ta fram Gard Air för luftvägsallergier och Gard Protein för livsmedelsallergier.

– Den här typen av testmetoder skulle kunna ersätta ett stort sjok av djurtester som används i dag, säger Karin Gabrielson Morton.

Hon berättar att kosmetikabranschen har ett stort intresse för denna metod, eftersom det sedan 2013 är förbjudet att sälja kosmetika i EU som testats på djur – med undantag för ämnen som redan testats sedan tidigare.

– I dag är de därför begränsade när det gäller att använda nya råvaror, säger Karin Gabrielson Morton.

Virtuella tester

Även andra svenska forskare har tagit fram nya metoder som inte bara ersätter tester på djur, utan som faktiskt är bättre. Gunnar Cedersund på Linköpings universitet använder sig av matematiska modeller för bland annat diabetes. En sådan modell han jobbar med har nu certifierats för att testa nya insulinpumpar för behandling av typ 1-diabetes. Detta har gjort att försök på stora mängder hundar blivit onödiga, vilket sparar både tid och pengar: kostnaden är nu några hundra tusen istället för en miljard kronor, och testerna tar nu ett par månader istället för 4–6 år.

Han förklarar att arbetet är som att lägga ett gigantiskt pussel med mänskliga data – och då pratar vi flera terrabyte i storleksordning – och som att ha ett virtuellt laboratorium i datorn. Med en mängd testdata från olika håll kan man till exempel testa och förutse hur en människa kommer att reagera på ett specifikt ämne.

– Det är lite samma systematik som när man lägger pussel. Man lägger ramen först. Efter det kan man foga in större sjok från mitten. Där är vi i dag – det går nu allt fortare att lägga till bitar! Modellen behöver heller inte bli perfekt, den behöver bara vara bättre än djur på att efterlikna människor, för att vara användbar, säger han.

 

”… även om säkerligen ingen jobbar i denna bransch för att medvetet skada djur finns det många forskare som byggt upp sin karriär kring just djurförsök.”

Hans forskning har också visat att i vissa sjukdomsfall reagerar försöksdjur och människor helt olika, till exempel vid insulinresistens i typ 2-diabetes.

– Dagens screening-system, som bara testar kandidater som fungerar på djur, sållar bort många substanser som skulle kunna fungera, säger Gunnar Cedersund.

Då våra sjukdomar i dag börjar ha alltmer komplexa orsaker, som exempelvis vid reumatiska sjukdomar, eller då det egentligen handlar om olika former av sjukdomar, som vid bröstcancer, blir djurförsök mer och mer irrelevanta för att förutspå vad som kommer att hända i en människa. Det blir också extremt dyrt att prova sig fram på andra arter.

– Redan när de nya testen vi utvecklar är lika bra är det värt att ersätta djurförsöken. Dessutom, ett djur fungerar likadant hela tiden, medan matematiska modeller bara blir bättre och bättre allteftersom vi får nya data.

Systembiologi och matematiska modeller är något som troligtvis kommer att bli användbart inom en mängd områden framöver: hjärnforskning, immunologiska sjukdomar, lever-,  hjärt- och kärlsjukdomar och avancerade system för beslutsstöd i vården är bara några exempel.

Forskarnas drivkrafter

På bara några år har de alternativa metoderna gått från att betraktas som just alternativa, till att på vissa områden vara det bästa valet.

– Förut kunde forskare säga att man ändå måste använda djurförsök, för människor lider ju också. Nu håller inte alltid det argumentet längre, och vissa säger då istället att det känns säkrare att testa på djur, då man alltid har gjort så. Sådana känslobaserade argument ska man akta sig för, säger Gunnar Cedersund.
Och här kommer han in på ett känsligt område. Enskilda forskares drivkrafter. För även om säkerligen ingen jobbar i denna bransch för att medvetet skada djur finns det många forskare som byggt upp sin karriär kring just djurförsök.

– För en forskare är det viktigaste att publicera så mycket som möjligt och bli citerad så mycket som möjligt. Det gör att många inte vågar ta nya risker och pröva nya metoder. Om man jobbat med labbråttor hela sitt yrkesliv så har man hela sitt nätverk där och sitt renommé. Det tar några år att ställa om och de åren har man inte i dag. Man har inte så långvarig finansiering.

 

”Det finns inte så mycket forskningsmedel eller forskningstidsskrifter på detta område.”

Själv kom han från studier i fysik och har därför aldrig behövt använda djurförsök, men han ser att många saker skulle behöva ändras för att fler forskare ska våga fokusera helt på det de vill – bota människor. Han tror inte att statlig styrning är rätt väg att gå, men med ändrade krav från forskningsfinansiärer skulle mycket kunna förändras.

– I de riktade bidragen som redan finns så skulle det räcka med någon rad eller två om ersättning av djurförsök för att ändra drivkrafter, det vill säga helt utan nya pengar.

Politisk vilja

Men många menar att mer pengar är just vad som behövs, för att ge tydliga signaler om vart vi måste gå.

– Det säger en hel del att de pengar som vetenskapsrådet delar ut specifikt för detta ändamål har legat kvar på 13 miljoner kronor de senaste tio åren, säger Karin Gabrielson Morton på Forska utan djurförsök.

Hon menar att Sverige på senare tid halkat efter andra europeiska länder från att en gång i tiden ha varit världsledande. Ser man sig runt om i Europa så ser man bland annat att Nederländerna har visat en stark politisk vilja, där man har gjort en handlingsplan och sagt att djurförsöken ska fasas ut fram till 2025. Henriette Bout, vice ordförande i Ncad, den kommitté som utsetts för att jobba med frågorna, menar att vi ser ett paradigmskifte och att det är möjligt att nå detta ambitiösa mål.

– Målet sattes för att snabba på utvecklingen. Finns det ett politiskt tryck så hjälper det.

 

”Målet sattes för att snabba på utvecklingen. Finns det ett politiskt tryck så hjälper det.”

Hon menar att politiker kan förbjuda tester som man vet inte är nödvändiga och samtidigt måste det också bli högre status för att locka över forskarna till fältet.
– Det finns inte så mycket forskningsmedel eller forskningstidsskrifter på detta område. Det måste ändras, säger hon.

I flera länder finns numera också 3R-center, där de tre R:en står för att minska (reduce), förfina (refine) och ersätta (replace) djurförsöken. Ett nationellt 3R-center beslutades det om i Sverige redan år 2014, men det var först förra året som planerna omsattes i verklighet och centret invigdes officiellt i slutet av november. Mellan 2017 och 2020 har det en finansiering på 15 miljoner per år. Ett viktigt steg i rätt riktning, menar Karin Gabrielson Morton.

– Men centret i sig kommer inte att utveckla några nya metoder, utan jobba med samordning, utbildning och attitydförändringar. Så länge det inte kommer riktade pengar och tydliga signaler från politiskt håll kommer det att få en begränsad betydelse. Men om det sker kan centret spela en jätteviktig roll, säger hon.