Det är inte svårt att göra en fågel vidskeplig. Den lär sig snabbt att picka på en knapp för att få några fröer. Ibland kan de picka järnet i början för att sen lugna ner sig. Beteendet anpassas till fågelns behov. Men om man efter ett tag börjar ge frön slumpmässigt kan fågeln utveckla märkliga beteenden när den skapar sina egna teorier om hur de där fröerna egentligen lockas fram.

– Jag höll vingen så här när jag fick ett frö. Då gör jag det igen. Och stampar två gånger med foten.

Det är inte unikt för fåglar. Alla djur gör så hela tiden. Vi människor också. Det är relativt oförargligt. För det mesta. Men på sistone har jag börjat att utvecklat en överkänslighet mot tvärsäkra uttalanden om tillståndet i världen. Påståenden som i princip går ut på att något är sant för att det fungerar eller för att någon upplever det. Påståenden som ofta bär vidskeplighetens prägel.

Jag odlar växter inomhus med en massa roliga, nya metoder. När jag tar skott från dem använder jag olika naturliga tekniker för att stimulera rottillväxten som ju är hela prylen med en växt. Bra rötter. Bra växt.

De teknikerna har jag dels lärt mig genom att läsa, dels upptäckt själv. Det fascinerande är att en massa andra människor har utvecklat liknande metoder som mina. Vi har ovetande av varandra kommit till liknande slutsatser. Då måste det ju vara sant, eller hur?

Men det är inte helt osannolikt att alla de där andra människorna hamnat i samma cirklar som jag. Läst samma artiklar på nätet. Snackat med samma människor online. Den nya digitala verkligheten bekräftar gärna det jag vill ska vara sant. Får mig att tro på samband som inte finns.

Jag har principer. Åsikter. Relativismen ersätter inte vanligt mänskligt tänkande. Den erbjuder bara ett sätt att försöka se den andra. Se att den där konstiga figuren trots allt har ägnat hela livet åt att tänka, studera och ifrågasätta och ändå har nått en helt annan slutsats än jag. Insikten om att det finns massor av människor som tycker att det jag står för är galet, illa underbyggt eller till och med ondskefullt. Och alla de kan ju inte vara idioter.

Under mina växtlampor spelar det inte så stor roll om jag har fel ibland. Jag kanske har ihjäl en och annan planta av misstag, men jag bollar inte med människors liv, jag försöker inte upphöja mitt tänkande till lag utifrån mina privata upplevelser av hur verkligheten fungerar. Jag påtvingar ingen annan min moral utifrån påståenden om verkligheten som ingen kan verifiera.

Så för det nya året är min enda föresats att försöka förstå lite mer. Begripa varför människor tycker och tänker saker som jag instinktivt ogillar i hopp om att få syn på mina värsta tokigheter. Jag tror att det är den bästa vägen bort från den röta som långsamt hotar att förvandla det offentliga samtalet till ett skyttegravskrig mellan faktaresistenta grupper som alla är lika övertygade om att motståndarna är helt sjuka i huvudet.