DEBATT I slutet av 2017 låg mycket fokus på pensioner, premiepensionsfonderna och hållbarhet. Pensionsgruppen presenterade en ny uppgörelse, det gjordes ansatser till mer hållbara finanser och löpsedlarna fylldes med skandaler kring både premiepensionsfonder och AP-fonder.
Western Sahara Resource Watch visade i höstas att AP-fonderna 1-4 har 11,5 miljarder kronor investerade i bolag som bidrar till folkrättsbrott genom verksamhet i det ockuperade Västsahara. Tätt därpå avslöjade Greenpeace att 13 miljarder placerats i hälften av de hundra mest klimatförstörande bolagen i världen. Avslöjanden om premiepensionsfonderna har visat hur oseriösa förvaltare lurat spararna på hundratals miljoner kronor.
Nu behöver vi också titta på hur spararna övertygas att investera sina pensionspengar i smutsig business. Pensionsmyndighetens miljö-/etiska märkning är problematisk. Alla fonder som gör en självskattning enligt en mall får märkningen, utan ytterligare krav. Bland dem som har märkningen finns fonder som placerar i fossilindustrin och i bolag som bryter mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Feministiskt initiativ skulle gärna se att fondbolag som investerar i klimatförstöring och människorättskränkningar tas bort från premiepensionssystemet. Under 2017 föreslog regeringen att hållbarhet för första gången ska skrivas in i den lagstiftning som styr AP-fonderna. Det är dock högst oklart om de föreslagna nya direktiven är tillräckliga.
I december släppte organisationen Swedwatch en ny rapport om att de största svenska fondbolagen, i motsats till vad de själva påstår, inte alls arbetar tillräckligt med klimatomställning. Rapporten beskriver hur bolagen både saknar mål och sätt att redovisa vad de gör.
Nyligen lanserades Stockholm Sustainable Finance Center, ett samarbete mellan regeringen, Stockholm Environment Institute och Handelshögskolan i Stockholm. Centret har fått kritik på temat ”teori istället för praktik”. Det var ironiskt nog Nordeas hållbarhetschef som uttryckte till tidningen Effekt att “Vi behöver inte forska mer om hållbara finanser, vi vet redan det mesta, vi behöver regler för hur detta ska funka i praktiken”. Vi håller med, det finns problem som vi både kan och borde ta itu med nu med en gång.
• Skrota pensionsgruppen i riksdagen, där representanter för en handfull riksdagspartier bakom lyckta dörrar år ut och år in träffar överenskommelser kring hur Sveriges pensioner ska utformas utan insyn för vare sig väljare eller andra partier.
• Skärp direktiven till AP-fonderna ytterligare kring miljö och mänskliga rättigheter. Och styr även om en del av pensionskapitalet så att det blir tillgängligt (med avkastningskrav) för kommuner och landsting till samhällsnyttiga satsningar.
• Ge Konsumentverket i uppdrag att se över marknadsföring och märkning av fonder ur miljö- och etikperspektiv, både i de privata sparalternativen och inom premiepensionssystemet.
• Regeringens förslag om skattelättnader för grönt fondsparande är intressanta, men det saknas etablerade verktyg för att skilja ”hållbara” investeringar från icke-hållbara. Fondbolagens självreglering är uppenbart otillräcklig.
Människor behöver ha pensioner och sparande som de kan lita på. Såväl att pensionen är tillräckligt stor för individen att kunna leva av den, som att kapitalet används på ett ansvarsfullt vis. Långsiktigt behöver vi ett nytt pensionssystem, men på vägen dit finns det mycket som behöver omedelbar uppmärksamhet. Hållbara pensioner och fonder kräver modiga politiska beslut.
