Den 3 januari i år kom en dom från Stockholms tingsrätt som gått de flesta spårlöst förbi. Det är en dom utan spänningshöjande inslag av våldsbrott eller kändisar. Den sjusiffriga rättegångsskulden hade däremot många kunnat mörda för att bli av med. Och går man närmare in på ärendet tittar en ganska känd politiker fram.

Det hela började när Greger Björkegren plötsligt en dag utan förvarning blev avsatt från sin post som ordförande i Hyresgästföreningen Region Stockholm. En vakt beslagtog hans tjänstemobil samtidigt som e-postkontot stängdes ner, men vad han gjort sig skyldig till var oklart. Efter att ha överklagat och fått kalla handen av förbundets högsta instans, gick han till tingsrätten med en stämning där han krävde föreningen på ersättning för den ekonomiska förlust som avstängningen åsamkat honom.

Att den nya regionchefen och före detta finansborgarrådet Annika Billström (S) var den som regisserat rockaden mot Björkegren hade han nog aldrig kunnat föreställa sig under deras initierade samtal om vikten av att stärka medlemmarnas inflytande och återgå till folkrörelserötterna. Visserligen hade hon gott om skandaler och politiska fiaskon i bagaget, men Björkegren uppskattade att hon ändå alltid lyckats landa med fötterna före och talade sig varm för att få henne som chef i förbundet.

Det hindrade emellertid inte Billström från att gå fram med rensjärnet när hon väl landat på chefsstolen i Globen. Björkegren var den förste som rök. Därefter plockades ytterligare fem förtroendevalda ur leken som ryska kort. Vad de hade gemensamt var lojaliteten med förbundets grundläggande värden. Eftersom denna drakoniska utrensning gick utanför regelverket uppstod förvirring inom rörelsen – går det att göra så här? Men det gick, och mer än så. Under avregleringarnas ledstjärna behövs nämligen varken regler eller gränser för den som förfogar över maktmedel.

Därför kunde Annika Billström å ena sidan företräda hyresgästernas intressen och å andra sidan sitta i koncernstyrelsen för Nordens fjärde största byggbolag Veidekke, som öppet tagit ställning för marknadshyror och på sikt vill avskaffa hyresrätten. Hennes äktenskap med byggjättens Sverigedirektör Lennart Weiss ansågs heller inte komprometterande när hon anträdde sin chefspost. I fjol kom så chockbeslutet som hade fattats i smyg med de stora kommunala bostadsbolagen om att höja deras redan avsevärda vinster genom införandet av så kallade Stockholmshyror – ett nyord för marknadshyror. Därmed var Hyresgästföreningens roll som motpart till fastighetsägarna upphävd.

Det är inte säkert att Annika Billgren och de övriga höjdarna kan förstå varför medlemmar som bekostar deras skyhöga arvoden inte har råd med hyreshöjningar på ett par ynka tusenlappar i månaden. Men nu mullrar ilskan ute i leden, en ilska från rörelsens rötter, den kollektiva resningen mot utsugarna. Skillnaden är att det i dag inte lönar sig att vara arg. För då blir man ju suspenderad, och fortsätter man vara arg blir man rättshaverist. Greger Björkegren blev ett varnande exempel. Allt han fick var en rättegångsnota på 2 503 668 kronor.