Bloomsburygruppen var en krets av vänner och älskare i det tidiga 1900-talets London där bland andra Virginia Woolf ingick. Deras okonventionella leverne, pacifism och känsla för det estetiska både tilltalade och provocerade samtiden, och deras eftermäle har varit splittrat. 

I en utställning på Artipelag, The Bloomsbury spirit, och i boken Ta sig frihet. Bloomsbury, Indien och konsten att leva, vill curatorn och författaren Ingela Lind lyfta fram gruppens djupare betydelse. Det de stod för är högst relevant i dag, menar hon. 

– De motsatte sig det fundamentalistiska och auktoritära och har hela tiden stått för upplysningsarvet, säger hon. 

I en känslostyrd tid där invektiven haglar i kommentarsfälten kan Bloomsburygruppens tankar om dialogens betydelse vara på sin plats. 

– De kräver hela tiden argumentation och bollar mellan förnuft och känsla. Dialog innebär också att man lyssnar på den andra, och tar in det, säger Ingela Lind. 

Arbetet med utställningen beskriver hon som gränsöverskridande, precis som så mycket är hos Bloomsburygruppen. Till exempel hos den välkände nationalekonomen och konstälskaren John Maynard Keynes, som ingick i gruppen. För honom var ekonomin ett medel, inte ett mål.

Vurmen för Indien, som uppmärksammas i både utställningen och boken, ser Ingela Lind som en väg in i modernismen. Den är också ett exempel på gruppens öppenhet för nya tankefigurer. 

I synnerhet Virginia Woolfs make Leonard utvecklade en tydlig anti-imperialism. Han är en av gruppens många doldisar värd en googling, vid sidan av exempelvis Dora Carrington, Vanessa Bell och Lytton Strachey.