Andrahandsmarknaden lever och frodas i Sverige. Retrotrenderna håller i sig och på begagnat-sajter och i auktionskammare säljs och köps mängder av redan använda föremål varje dag. Hur hänger den här väldiga cirkulationen av föremål ihop med miljö- och klimatfrågorna?

Det är en frågeställning som Anna Bohlin och Staffan Appelgren, socialantropologer vid institutionen för globala studier på Göteborgs universitet, funderar över i sitt nya projekt Living (with) things: Consuming, collecting and caring. Projektet genomförs i samarbete med Världskulturmuseet, och går ut på att tillsammans med museet utforma en del av en stor utställning om konsumtion och dess inverkan på miljö och klimat.

Sedan tidigare leder Anna Bohlin och Staffan Appelgren det stora forskningsprojektet Re:heritage, där de tillsammans med fyra andra forskare från Göteborgs universitet och tre forskare från Durham university i Storbritannien studerar second hand-marknaden.

Då ligger fokus på kulturarvsperspektivet – gamla och begagnade föremål ses som cirkulerande kulturarv och utifrån detta studerar forskarna frågor om tingens värde, ägande och om människans relation till saker. Re:heritage-projektet tar inte i sig upp hållbarhetsaspekten, men under arbetets gång har den ändå visat sig spela en stor roll.

– Inte minst genom mitt fältarbete har det blivit tydligt att miljöfrågan har vuxit och vuxit i betydelse. När jag har varit hemma hos folk som berättat om sin relation till sina second hand-saker har nästan alla pratat om hållbarhetsfrågan, säger Anna Bohlin.

Så föddes alltså projektet Living (with) things.

Alla pratar alltså om hållbarhet, men hur djupt övertygelsen sitter varierar, säger Anna Bohlin. Hos vissa är engagemanget väldigt starkt och andrahandskonsumtionen blir förknippad med moralisk riktighet.

– De personerna pratar om att de mår bra i själen av att ta hand om sådant som har använts, samtidigt som de mår dåligt när de ser andra människor slänga hela saker i containrar. För en antropolog blir det väldigt tydligt att det handlar om ett moraliskt ramverk som föreskriver vilka handlingar som är goda, och vilka som är mindre goda.

Andra pratar om hållbarhet snarare “för att man ska”.

– Det märks att det är något som man bör prata om, att många tar upp frågan utan att nödvändigtvis vara så drivna av den. Det är intressant att se att hållbarheten är något som alla förhåller sig till.

Anna Bohlin menar att vi i dag, i ett samhälle som i mångt och mycket kännetecknas av ett överflöd av materiella varor samtidigt som miljöproblemen blir allt större, behöver fundera över hur vi förhåller oss till våra saker.

Vad känner vi för dem? Behöver vi verkligen köpa nya saker hela tiden?

– Samtidigt är det viktigt att inte moralisera och lägga ansvaret på individer. Det är företag och beslutsfattare som ska ta det stora ansvaret, säger hon och fortsätter:

– Det är heller inte privatpersoner som orsakar mest avfall, utan industrin. Men industrin i sin tur finns ju för att vi vill fortsätta konsumera saker. Vi behöver fundera ut hur vi ska förhålla oss till det här.

En viktig del som ofta glöms bort är vår relation till de oansenliga vardagsföremålen, tycker Anna Bohlin.

– Materialfrågan har fått mycket uppmärksamhet och det finns en medvetenhet om att vi ska återvinna, även om inte alla gör det.

– Även de finare, gamla sakerna har fått jättemycket uppmärksamhet. Men allt där emellan, de vanliga sakerna, är det ganska tyst om trots att det pågår en enorm konsumtion hela tiden. Det upplever vi att det behöver pratas mer om.

Det är lätt att tänka att andrahandshandel skulle vara en oproblematisk form av konsumtion, men det är en bild som forskarna vill ifrågasätta.

– Vi har sett att många som håller på med återbruk och handlar begagnat ofta har en intensiv och stark relation till sina saker, men att det också kan gå snabbt att man skickar vidare dem eller ställer in dem i en återbrukscontainer. Man tycker att det är ett etiskt sätt att göra sig av med sina saker, men ur miljösynpunkt kan man fråga sig vad det för med sig vad gäller till exempel transporter, säger Anna Bohlin.

– Vilka miljövinster skulle vi göra om vi kunde se till att ha kvar våra saker längre? Den frågan tror jag kommer att bli allt viktigare.

– Förmodligen kommer vi att bli tvungna att hitta nya förhållningssätt framöver, och inte minst ha en större respekt för allt det som redan har blivit tillverkat än vad vi ser i dag.

• Världskulturmuseets utställning öppnar i januari 2019 och ska visas i både Göteborg och Stockholm under tre år.