Från och med i höst ska alla elever ha programmering på schemat. På Enbackaskolan i Tensta är man redan igång. Här står tekniklektionerna nu högt i kurs och resultaten är goda, menar lärarna.
– Jag tänkte så här, det är så mycket nytt som händer med datorer, alla borde kunna programmera lite i alla fall, säger Abdulla Mahdy.
– Han började tjata i fyran, minns läraren Lars Häggström. På varje klassråd så tog han upp att han ville att vi skulle ha programmering i skolan. Det var ett praktexempel på elevinflytande, säger Lars Häggström.
Tjatet gav utdelning. Lars Häggström fick grönt ljus av rektorn och försökte sätta sig in i ämnet med hjälp av en kollega. Skolan började också samarbeta med Kodcentrum, en volontärorganisation som anordnar så kallade kodstugor på skolor och tar fram undervisningsmaterial.
– Men det är svårt att undervisa i något du inte vet någonting om. Vi har fått lära oss tillsammans. Och ha en öppen diskussion med eleverna och säga, jag kan inte det här, förklarar Lars Häggström.
Hur tycker du det har varit, att ha en lärare som inte kunnat allt?
– Det var roligt. Vi säger, Lars, hjälp oss här, och han säger, men jag vet inte! Vi gör det tillsammans. Men det var kul, till sist fick vi alla reda på vad vi skulle göra, säger Abdulla Mahdy.
Programmering av legorobotar har varit en återkommande aktivitet. Att låta eleverna pröva sig fram är en bra utgångspunkt, tycker Lars Häggström. Han tror att man som lärare behöver släppa tanken att man måste veta bäst.
– Det handlar om att det finns flera sätt att lösa problemen på.
Att så många av Enbacksskolans sjätteklassare fick höga betyg på de nationella proven i matematik tror han beror på att de i programmeringen har jobbat med att förstå problem och sedan lösa dem. Skolan har ett högt så kallat salsavärde, som är ett mått på elevernas prestationer i förhållande till andra faktorer, som till exempel andelen elever med ett annat modersmål än svenska.
– Om vi jobbar med programmering en vecka så är det inte alla mina elever som kommer att ha ett färdigt program. Men alla kommer att ha gjort någonting. Samtidigt är det extremt applicerbart på andra ämnen. Det går inte att bygga hela koden för ett spel på en gång, och sedan sätta sig och provspela. Utan du måste göra en liten bit, testa, en bit till, och testa igen, säger Lars Häggström.
– Det är som ett nytt sätt att lära sig. Det är nästan roligt att gå till skolan, säger Abdulla Mahdy.
