Vare sig det handlar om idyll fångad av Carl Larsson – eller hans mindre kända samtida Fanny Brate – eller Anna Sjödahls socialrealism, så säger deras val av motiv något om samtiden. Det handlar om hemmet.

– Utgångspunkten har varit att fånga upp ett motiv i den svenska konsten som har varit oerhört centralt, men konsthistoriskt lite åsidosatt, säger Katarina Wadstein Macleod, till vardags docent i konstvetenskap på Södertörns högskola.

I Bakom gardinerna presenteras sex svenska konstnärer från två tillfällen i vår moderna historia när hemmet har varit ett viktigt tema i både konsten och det omgivande samhället. Vid förra sekelskiftet lades grunden till folkhemmet med industrialisering, inflyttning till städerna, rösträttsrörelsen och nya avskalade inredningsideal från Ellen Key.

Som kvinna och konstnär var du ofta förpassad till just hemmet, men att också avbilda hem och familj behöver inte vara så borgerligt tillrättalagt som det kan verka, menar Wadstein MacLeod.

Den andra perioden som boken uppmärksammar är 60- och 70-talen. Anna Sjödahls verk handlar om både kön och klass. Här visas det ostädade hemmet upp, eller den ensamstående mammans känsla av fångenskap i ett miljonprogramsområde. Bakom väggarna i Marie-Louise Ekmans målningar är det allt annat än hemtrevligt. Bilden av hemmet som en trygg plats utmanas.

Katarina Wadstein MacLeod tycker att vi har en ny period nu där konstnärer tar sig an vad hemmet betyder i olika sammanhang. Som statussymbol, eller på andra sidan skalan, i en tid av migration, att ens ha tillgång till ett hem.