Med vacker utsikt på Djurgården ligger Junibacken, en plats för mycket lek och skoj för barn. Junibacken stoltserar med att det är ett ”barnkulturhus med hjärtat i boken” där målet är att väcka lusten att läsa. Junibacken öppnades till sommaren 1996 och sedan dess har besökarna kunnat träffa flera bekanta – ut-över Astrid Lindgrens karaktärer – som Mamma Mu, Pettson och Findus, Mumin och Lasse-Majas detektivbyrå.

Det finns en hel del att leka med på plats. Förutom Pippis hus, som brukar vara ett måste för alla barn, finns ett sagotåg och en utställning som varierar över tid. Utställningarna byggs alltid med ambitionen att locka till lek med rutschkanor, gångar och vrår. 

Det kan vara trångt ibland men det är byggt för de unga besökarna, åldern på barnen är rätt låg, går en dit med barn i åttaårs-åldern är de troligen bland de äldsta besökarna – de vuxna borträknade.

Ingen plats för matsäck

Med all energikrävande lek är det förstås viktigt att få i sina telningar mat. Junibacken har en restaurang som erbjuder både mat och fika, men tyvärr har de inte någon plats att äta matsäck på, vilket är saknat av många. Det skulle givetvis underlätta för alla som har särskilda kostbehov att kunna ta med sig egen mat, men det är även en ekonomisk fråga. 

Det kostar en hyfsad slant att både gå in och sedan vara tvungen att köpa lunch på plats. Det kan göra några timmars lek till en rätt så dyr affär.

Det positiva är dock satsningen på en hållbar restaurang – olika fokusområden som miljö och klimat samt medverkan i nätverket Hållbara restauranger. Sedan förra sommaren är restaurangen även Kravcertifierad med en meny som innehåller bland annat hemlagad husmanskost och barnklassiker som köttbullar och pannkakor.

Nu har ett hållbarhetssteg till tagits genom en satsning på mer gröna alternativ på menyn. Vego-profilen Mattias Kristiansson har, i samarbete med kökschefen Johanna Nystedt, tagit fram flera recept till Junibackens restaurang. Det är vackra rätter som de flesta vuxna lär uppskatta men det är  svårt att se något vidare intresse från små barn. 

Den veganska soppan är god och mycket smakrik, styrkan tilltalar snarare vuxna än barn. Potatisbullarna, som är det andra vegoalternativet, serveras med tofu och svamp som är mer vackert än gott. 

Efter en liten snabb-enkät tillsammans med de otaliga mängder barn jag ätit med de senaste åren är svamp en stor delare. En del gillar men majoriteten barn brukar rata. Potatisbullarna, som är det som snarare lockar, är rejält degiga och känns som att äta en smet, de stora morotsbitarna är inte tillräckligt väl gömda för att gå hem hos målgruppen heller. Nej, dessa får ett rejält dåligt betyg, potatisbullarna är långt ifrån goda och tillbehören är snarare det som dominerar och de känns inte så inbjudande för barnen. Det gör riktigt ont att servera barnen detta eftersom de flesta ungar på Junibacken ropar efter pannkaka och potatis med färsbullar och sås.

Klent med vego

Att säga att en satsar på grönt och ha två veganska rätter är klent. Ett par vegorätter bör alla restauranger med självaktning ha i dag, i synnerhet om man profilerar sig som grön och hållbar. Och att på en restaurang med unga som målgrupp erbjuda karnivorbarn favoriter som köttbullar och pannkaka men hänvisa vegobarn till smetiga potatisbullar och stark soppa gör en ledsen.

Hur Junibacken har kunnat ta beslutet att ta bort mjölk- och äggfria pannkakor är en gåta. Att inte heller erbjuda vegobullar när de ändå gjort sig ansträngningen att erbjuda sås som är mjölkfri är konstigt och väldigt trist. 

Samarbetet med Mattias Kristiansson fortsätter året ut och varje vecka kommer en ny rätt att presenteras tillsammans med ”andra av barnens favoriter”. 

Frågan är vad det är för rätter? Förhoppningsvis godare och mer barnfriande än detta.