Höjd biografmoms, digitalisering och en konkurrent som totalt dominerar marknaden. Just som Göteborgs filmfestival pågår för fullt gör Syre Göteborg ett nedslag bland de alternativa biograferna, som har många problem att kämpa mot just nu. Men med innovativa grepp och trogna vapendragare kommer man långt.

”Spectacular, spectacular!

No words in the vernacular

Can’t describe this great event

You’ll be dumb with wonderment …”

Det är vinterkväll i Göteborg. En ovanligt solfattig vinter även med göteborgska mått mätt, och man får göra vad man kan för att hålla energin uppe. Åka till stugan över veckoslutet, se till att träna ordentligt – eller ta sig till en biograf för att i dryga två timmar sjunga med i hela Moulin Rouge-repertoaren. Salongen på Bio Roy är fylld till brädden av människor som inte känner varandra, men som delar en kärlek till svulstiga musikalfilmer och som nu lever sig in i berättelsen – vissa till och med iförda för filmen lämplig klädsel i form av maharaja-hattar och färgglada kavajer.

– Det här är väldigt uppskattat, vi har hela körer som kommer hit. När vi visade Mamma Mia tog biljetterna slut på bara några timmar, och det var ju så läckert för där kan folk alla låtar, säger Cornelia Bjurström, föreståndare på Bio Roy, en av Göteborgs fristående biografer.

Biojätten som granne

Bio Roy har kört sina sing along-visningar där publiken uppmuntras att delta sedan år 2015, och det har alltså visat sig vara ett vinnande koncept. Men det är inte enbart för att möta publikens sångglädje som Bio Roy har valt den här nischen – det är också ett sätt att sticka ut som liten aktör på en biografmarknad som totalt domineras av SF Bio.

Av Göteborgs 42 biosalonger äger de 28 stycken och på många mindre orter i landet är de den enda aktören. För Bio Roy blev situationen extra kännbar 2015, då de bokstavligt talat fick konkurrenten som granne. SF nyöppnade då Göta i byggnaden bredvid, en biograf med fokus på så kallad kvalitetsfilm – smalare filmer som lockar en annan publik än storfilmerna. Med andra ord samma typ av utbud som Bio Roy och de andra alternativa biograferna erbjuder.

– De flyttade all kvalitetsfilm från Bergakungens popcorndrypande betongkatakomber upp hit, bredvid oss. De har fyra salonger och vi har bara en, och de kör exakt samma filmer som vi. Det är klart att det har påverkat oss, men det står vi ut med, säger Cornelia Bjurström.

”Ska vi bara springa med när de hela tiden höjer sina priser?”

Konkurrens åt båda håll?

Frågan om konkurrens– eller bristen på konkurrens – på den svenska biomarknaden har varit uppe till debatt med jämna mellanrum under många års tid. Men det är inte bara, som man skulle kunna tro, de små biograferna som uttrycker sitt missnöje, utan även SF har klagat på att de blir utsatta för snedvriden konkurrens eftersom de mindre biograferna ofta får stöd från till exempel kommunen.

I en stor granskning 2011 rapporterade Maria Domellöf-Wik på Göteborgsposten om hur SF bios informationschef Thomas Runfors vid flera tillfällen skrivit brev till kulturnämnden och kulturförvaltningen och ifrågasatt att Bio Roy får ekonomiskt stöd. Runfors ansåg att Bio Roy inte använde pengarna på rätt sätt – alltså till att visa alternativ film – utan att de istället försökte locka besökare från SF genom att visa kommersiella filmer med hjälp av kommunala medel.

I en krönika några år senare skrev GPs kulturjournalist Gabriel Byström om hur Runfors också försökt ta sig runt kulturförvaltningen genom att skriva ett mejl direkt till det moderata kommunalrådet Jonas Ransgård, andre vice ordförande i kommunstyrelsen, där han bad Ransgård att ”titta på frågan”.

– Det är otillbörlig konkurrens, säger de som har 95 procent av marknaden. SF tycker inte att vi ska få ha lägre biljettpris än de, men varför skulle vi inte få ha det? Ska vi bara springa med när de hela tiden höjer sina priser? Vi tar ju så mycket som vi tycker att det ska kosta. säger Cornelia Bjurström.

Och Göteborgs kommun är inte de enda som fått brev från Thomas Runfors genom åren. Han har även kontaktat Malmö kulturförvaltning med liknande klagomål och för bara något år sedan var det Helsingborgs tur.

– Röda kvarn tar besökare från oss och vi lever bara på våra intäkter, sade Thomas Runfors till Helsingborgs dagblad, efter att han skrivit brev till kulturnämndens ordförande.

Från analogt till digitalt

SF och Svenska bio är med andra ord inte villiga att kliva något steg åt sidan för de alternativa biograferna, trots sin nästintill totala dominans. Samtidigt kämpar många mindre aktörer för att hänga med i den stora övergång från analog till digital teknik som skett de senaste åren.

Det gamla systemet med filmrullar har ersatts av datafiler på hårddiskar som kopplas rakt in i projektorn eller föreställningar som sänds via satellit. Enligt Kultur i västs rapport Fokus biograf – En nulägesanalys efter digitaliseringen i Västra Götaland från 2017 har 15 biografer lagts ner bara i Västra Götaland på grund av att man inte haft råd att genomföra omställningen.

Men med digitaliseringen kommer också många möjligheter. Tunga och dyra filmrullar behöver inte längre fraktas mellan biograferna – ett system som förut gjorde att många små biografer fick vänta till sist med att visa nya filmer. Det är smidigare att få tag i filmer digitalt, och trots att flera biografer fått lägga ner visar Kultur i västs rapport att antalet visningar i regionen ökade med 40 procent under åren 2011–2016.

När Folkets hus och parker drog igång sin digitala satsning var Bio Roy snabbt med på tåget och började redan 2009 med konceptet Live på bio.

– Det var ju väldigt speciellt då, och är det fortfarande. Det är ju rena studiebesöket: publiken får gå på balett i Moskva, där biljetterna annars kostar ett par tusen kronor. Vi har till och med haft engelsmän som varit på besök i stan och kommit hit för att se en föreställning som varit slutsåld i London. Det tycker jag är rätt så roligt, säger Cornelia Bjurström.

Digitaliseringen har alltså fört med sig mycket gott till biobranschen, men är likväl en fortsatt stor utmaning för många.

– Väldigt få har planerat för finansiering av teknikuppdateringar som kommer med jämna mellanrum, så många biografer löper stor risk att läggas ner framöver, säger filmkonsulent Ingrid Thornell.

Den nya filmpolitiken

Och nyligen fick de små aktörerna ytterligare ett problem i knät när regeringens nya filmpolitik trädde i kraft den 1 januari 2017 och biografmomsen höjdes från 6 till 25 procent. Förändringen har skapat stor oro och upprördhet i branschen.

Bland annat har Sveriges biografägareförbund i protest slutat att lämna ut statistik över biobesökare till Svenska filminstitutet (SFI), ett grepp som SFIs vd Anna Serner menar kan göra att hela stödsystemet faller samman.

– Alla stöd riskerar att haverera. I värsta fall måste vi ta bort dem över huvud taget. Vi kan inte slänga ut skattepengar på måfå, sade hon i en kommentar till Dagens nyheter.

I Kultur i västs rapport Fokus biograf från 2017, som analyserar läget för Västra Götalandsregionens biografer, konstateras det att “biografernas attityder till momshöjningen är enhälligt negativ” och att den kan slå hårt mot mindre biografer i regionen som i värsta fall kan tvingas stänga:

”De ekonomiska marginalerna är små och inte sällan bedrivs verksamheten helt eller delvis av ideella krafter. I Västra Götalandsregionen bedrivs omkring hälften av biograferna av föreningar, varav en majoritet inte har någon anställd personal.”

Ingrid Thornell arbetar som filmkonsulent på Kultur i väst, vilket innebär att hon bland annat fungerar som ett stöd för biograferna i Västra Götaland. Hon säger att den förändrade momsen kommer att kräva mycket av aktörerna.

– Fokus från oss som jobbar med att stötta biograferna på olika sätt kommer framöver ligga mycket på att reagera på momshöjningen, som påverkar oerhört mycket.

Kulturmoms eller inte?

En av anledningarna till att den nya momsen sticker i ögonen på många är att film på bio nu beskattas annorlunda än andra kulturupplevelser som sker i det gemensamma rummet. Varför ska en biofilm beskattas med 25 procent när ett besök på teatern får ha den vanliga kulturmomsen på 6 procent?

– Det måste vara så att gå på bio och se film ska vara en kulturupplevelse och på så sätt ha kulturmoms, säger Ingrid Thornell.

Men regeringen med kulturminister Alice Bah Kuhnke i spetsen anser inte att film på bio ska jämföras med teater, utan med att hyra film på dvd. Nu är momsen samma oavsett om man ser film på bio eller hemma i soffan, menar de.

Man försvarar också momshöjningen med att man slopat den avgift på 10 procent per biljett som momsregistrerade biografer tidigare betalat till Svenska filminstitutet, och med att man avsatt 25 miljoner kronor under fyra år för att små biografer inte ska drabbas av förändringen.

Enligt Kultur i västs rapport har dock ungefär hälften av länets biografer höjt sina biljettpriser för att klara de ökande kostnaderna, så även Bio Roy, som höjde priset med tio kronor så snart den nya filmpolitiken trädde i kraft den 1 januari 2017. Förändringen har också påverkat deras Live på bio-föreställningar.

– Liveföreställningen jämställs med live-teater som fortfarande har 6 procent moms, men när vi visar den inspelade reprisen av samma föreställning är momsen 25 procent, säger Cornelia Bjurström och fortsätter:

– Folkets hus och parker centralt har en diskussion med Kulturdepartementet om just detta.

Hittar nya vägar

Ja, nog är det en utmaning att driva en fristående biograf i dag, men det går – tack vare en engagerad publik, nytänkande grepp och samarbete aktörerna emellan. I nätverket Framtidens mötesplats försöker Bio Roy tillsammans med Folkets hus och parker och sina systerbiografer i Malmö och Stockholm tillsammans hitta vägar framåt.

– Vi samarbetar väldigt mycket och försöker hitta egna grejer som hjälper oss att överleva. Det handlar mycket om att få in mer digitalt på bio och att visa specialfilmer, inte bara vanlig repertoarfilm där publiken köper biljett, går in och går ut igen. Biograf Spegeln i Malmö har till exempel inrett en salong där man kan sitta och äta och dricka under tiden filmen visas, och vi håller också på att fundera på hur vi kan utveckla Bio Roy och göra miljön ännu mer attraktiv.

Och sist, men inte minst – snarare störst – har de fristående biograferna ofta en skara trogna anhängare som hjälper till att dra runt verksamheten. Bio Roys egen vänförening har funnits sedan 2009 och startade just för att man skulle stå starkare mot SF-koncernen. Lasse Larsson har varit engagerad i vänföreningen sedan 2012 och sitter sedan två år i styrelsen.

– Jag fastnade för deras livesändningar från Metropolitan. Jag är väldigt intresserad av klassisk musik och opera, och det här är ett fantastiskt komplement till att gå på operan på riktigt, säger han.

Han gillar också den gammaldags och trevliga känslan på Roy.

– Jag har svårt att gå på vanlig bio nu för tiden. Det är popcorn som luktar, telefoner och annat oväsen. Det gillar jag inte.

Många eldsjälar

Bio Roys vänförening är en ovanligt stor sådan. På åtta år har de hunnit bli 1 059 medlemmar, ungefär lika många som Konstmuseets vänner som startade 1942. De engagerar sig genom att anordna filmsamtal och liknande arrangemang, dela ut ett årligt stipendium som bland annat Alicia Vikander och Gabriela Pichler tagit emot, ge ekonomiska bidrag och hjälpa till att sprida ordet om Roy. Från vänföreningen hämtas också alla volontärer som river biljetter och säljer fika i pausen.

– Det känns väldigt bra att ha en vänförening, säger Cornelia Bjurström. Vi är stolta över att den är så stor och vi gör väldigt mycket kul.

Lasse Larsson brukade förr vara volontär, men styrelsearbetet och andra aktiviteter gör att han inte längre har tid. Men det råder ingen brist på efterträdare.

– Det är så många som är intresserade av att bli volontärer, och det är ju fantastiskt roligt att jobba. Man träffar en massa människor med samma intressen och får trevliga pratstunder, samtidigt som man gör en insats för att bion ska kunna drivas.

Många små biografer runt om i landet skulle inte klara sig utan sina volontärer, så nog gör de en insats, alla de ideella krafter som går med i vänföreningar och löser stödmedlemskap. Eldsjälar som brinner för en annan typ av kultur än den som visas på storbiograferna. Som Lasse Larsson som är på Stockholm central när vi hörs.

– Jag har åkt till Stockholm nu för att gå på opera två dagar i sträck. Eller förresten, tre operor blir det. Jag ska se en inspelad också.

Sen tillägger han:

– Det är nog många av oss i vänföreningen som är sådana.