Vi lever i en sönderstressad värld, både planeten och en stor del av oss som bor på den ligger en bra bit över bristningsgränsen. Ja, ni har hört det till leda, att vi förbrukar över fyra gånger med än jordklotet klarar av. Att i vår del av världen ökar antalet personer som bränner ut sig, liksom stressjukdomar och antalet psykiskt sjuka i stort.

Så här till jultid vill du förstås slippa höra det ytterligare en gång. Du vill bara, efter att varit en god produktiv medborgare i det allt snabbare snurrande ekorrhjulet, få ta igen dig på den där ”välförtjänta” flygchartern till ett varmare land. Du klimatkompenserar ju trots allt för att slippa tänka på konsekvenserna. Eller så vill du bara, efter den hysteriska jakten på julklappar, få frossa i gris som snabbuppföds för att tillfredsställa både dina smaklökar och din plånbok. Den är ju trots allt bara jul en gång per år och den är ju Kravmärkt så du ska kunna dämpa ditt samvete.

Några andra som inte gärna vill tänka på konsekvenser av vår livsstil är pensionsgruppen. En grupp om sex partier (alla riksdagspartier förutom SD och V) som ser till att pensionsfrågan ställs utanför en vanlig demokratisk process. Bakom stängda dörrar bestämmer de hur det ska fungera med våra pensioner. Sedan kan vi rösta hur vi vill, med sex av riksdagens partier i den slutna klubben spelar det ingen roll.

Nu har denna lilla slutna klubb bestämt att vi ska jobba än mer genom att höja pensionsåldrarna. Det är som automatiseringen och robotiseringen inte existerar för dem. Som om vi inte har dubblat produktionseffektiviteten sedan 80-talet. Som att de ökade sjukskrivningarna på grund av stress och att vi sliter ut folk inte är ett problem. Som om jorden skulle klara att vi fortsätta producerar och konsumerar än mer för varje år som går.

I grunden är hela idén att politiker ska styra över folks liv och när vi jobbar fel. Och med en rejält tilltagen basinkomst skulle vi slippa paternalistiska gruppers sociala ingenjörskonst i alla delar av trygghetssystemet. Men så länge vi nu lever kvar i den förlegade arbetslinjen bör pensionerna åtminstone utformas så de både ger största möjliga trygghet och största möjliga frihet. Därför är det bra att pensionsgruppen vill höja den övre pensionsgränsen, men än bättre vore att ta bort gränsen helt. Lika lite som politiker bör tvinga en 63-åring att jobba mot sin vilja bör de inte tvinga en 70-åring att sluta.

Bra är också att garantipensionen höjs, men höjningen är alldeles för liten. Pensionsgruppen säger att vi inte har råd med mer och att det krävs att vi jobbar längre för att ens ha råd med den höjning som nu föreslås. Det finns en poäng i det, om vi håller kvar vid dagens system. Men varför ska vi krampaktigt hålla fast vid ett system som så uppenbart är både ohållbart och orättvist?

Att höja garantipensionen så alla får minst 13 000 kr i månaden efter skatt skulle kosta grovt räknat 25 miljarder per år. 25 miljarder är hälften av vad vi lägger på försvaret varje år. Vad tror ni ger störst trygghet? Kanoner eller en inkomst som en kan leva på när en blir äldre? 25 miljarder är också hälften av vad Rot, Rut och räntebidragen kostar staten. Vad ger störst livskvalitet, att någon annan städar din toalett när du är ung eller en inkomst att leva på när du blir äldre? 25 miljarder är hälften av de pengar som det offentliga lägger på subventioner av miljöskadlig verksamhet varje år. Vad ger mest välbefinnande, mindre press på ålderns höst eller mer press på planeten?

Men för att den matematiken ska hålla i längden krävs det också att vi frikopplar pensionen från lönearbetet och placeringar i stora oetiska fonder.

Finansieringen kan inte bygga på att vi ska jobba mer och mer för att sedan placera pengarna i olika oetiska verksamheter som suger ut både planeten och människor. Precis som skattesystemet i stort behöver läggas om så det vilar på produktions-, konsumtions, miljö-, och transaktionsskatter i stället för löneskatter, så behöver pensionerna finansieras direkt och med gröna skatter.

Bara med en rejäl basinkomst finansierad genom gröna skatter kan vi komma ifrån alla pensionssystemets baksidor. Men även utan basinkomst är det inte svårare att utforma ett bra mycket bättre pensionssystem än det är för dig att avstå flyget och grisen på julbordet. Allt handlar bara om vi vill, om vi orkar bry oss om varandra och framtiden. Och om vi inte ens orkar det när det är jul, när ska vi då göra det?

Önskar er alla bra arbets-, kött- och flygfria helger.