”Säkerhetsläget i Afghanistan försämras och förändras ständigt och situationen i landet är svår att förutspå”. Så inleder Röda korset sin senaste bedömning. Av den anledningen anser organisationen att Sverige helt ska upphöra med tvångsutvisningar till Afghanistan.

Amnesty fördömde i slutet av november utvisningarna och säger att flera har dödats efter att ha utvisats från Europa. Även Migrationsverket anser att situationen är allvarlig i landet.

Ändå fortsätter utvisningarna av afghaner – främst unga män – från Europa till Afghanistan.

Skillnaden är att Migrationsverket menar att det inte är en lika allvarlig situation i alla 34 provinser och att man därför kan skicka personer till Afghanistan för att de ska kunna söka sig till en av de provinser där det är säkrare. Bedömningen som nu är vägledande för verkets beslut kom i augusti.

Hälften skickas tillbaka

De flesta europeiska länder gör samma bedömning som Sverige och Sverige ger asyl till ungefär samma andel afghanska asylsökande som medeltalet i Europa, omkring 50 procent. Mycket få länder sänder i praktiken tillbaka dem som bedöms vara under 18 år.

– Vår bedömning är att konflikten inte nått en nivå där den drabbar alla i hela landet, alltså den nivå som lag och praxis kräver för att alla som är afghanska medborgare ska ha rätt att stanna, säger Fredrik Beijer, rättschef på Migrationsverket.

En sådan konfliktnivå har man ansett Syrien har befunnits sig i varför alla flyktingar från Syrien har fått tillfälliga uppehållstillstånd.

Regeringens förslag

2015 kom 35 000 asylsökande som vid ankomsten sa att de var under 18 år till Sverige. 66 procent av dessa kom från Afghanistan. De flesta har fått vänta länge på beslut.

Migrationsverket säger ofta att 86 procent av de ensamkommande får stanna. Men det är en siffra för ensamkommande som fick sina svar 2016, de flesta hade kommit innan hösten 2015. Det är en siffra som inkluderar såväl dem som kommer från Eritrea som Marocko, länder med helt olika situationer och siffran för afghanska barn är därför 78 procent. Dessa beslut togs innan de nya åldersbedömningarna infördes.

”Vår bedömning är att konflikten inte nått en nivå där den drabbar alla i hela landet …”

Fredrik Beijer, rättschef på Migrationsverket.

Många av de ensamkommande har nu hunnit fylla 18. Andra har fått sin ålder uppskriven. Och av dem får nästan ingen stanna.

– 6 700 av de ensamkommande som kommit sedan 2015 har skrivits upp i ålder, och av dem som skrivits upp har bara 1 procent fått uppehållstillstånd, säger Kinna Skoglund, socionom som grundat nätverket ”Vi står inte ut men slutar aldrig kämpa”.

På plats i Kabul

Vian Delsoz, som är människorättsaktivist, har varit på besök i Kabul för att på plats se hur de som har utvisats har det och för att förmedla hjälp.

Hon träffade flera som utvisats från Sverige, en kväll samlades 10 killar och hon gjorde en livesändning på Facebook som de var med i.
Men främst åkte hon dit för att träffa Mokhtar. Mokhtar var en av dem som utvisades från förvaret i Åstorp i maj. I Sverige var Vian frivilligt familjehem åt Mokhtars kompis Qader och killarna lärde känna varandra när de satt på förvaret. Vian hade lovat att hon skulle träffa  dem igen och därför flög hon ner till Kabul.

Qader har dock redan åkt tillbaka till Iran, där han har vuxit upp. Mokhtar vill också åka iväg men han har inte lyckats få ett pass.

De två första veckorna efter att Mokhtar kom till Kabul bodde han på det enkla hotell som alla som utvisas erbjuds. Efter det har han fått klara sig själv. Han har inte fått ut de pengar han lovats. Dag efter dag står han i kö för att få ett pass.

– Han lever på de pengar hans vänner i Sverige skickar honom. Han brukar köpa ett stort bröd som räcker i en hel vecka, berättar Vian.
Under veckan tog Mokhtar med sig Vian runt och visade henne var han brukar sova på nätterna. När Vian var där i november började det bli kallt.

– Han frös, var smutsig, hade löss och ont överallt.

Flera är födda i Iran

Antalet bombdåd i Kabul har stigit. Det är inte en säker plats för någon. Samtidigt är det en mycket stor stad med omkring fem miljoner människor. Bedömningen som Migrationsverket gör är att det går att leva här – trots terror, fattigdom och sekteristiskt våld pågår det inte ett regelrätt krig.

Men många av de återvändande har inte vuxit upp i Afghanistan utan levt som illegala flyktingar i Iran. Flera är till och med födda i Iran och har aldrig ens besökt sina föräldrars hemland. De har inga kontakter när de anländer till Kabul och därför lyckas de inte få ut pengarna som de lovats, de lyckas inte få pass och de hamnar på gatan. Och på gatan finns andra faror.

”Han lever på de pengar hans vänner i Sverige skickar honom. Han brukar köpa ett stort bröd som räcker i en hel vecka.”

90 procent av allt opium, som används för att producera heroin, kommer från Afghanistan. Men Afghanistan är inte bara världens största producent. Landet har också – vid sidan av Iran – flest heroinberoende baserat på befolkning i världen.

Mokhtar tog med Vian till området under Pul-e Sukhta. Pul-e Sukhta är en bro och under den bor tusentals narkomaner.

Det är en total misär. Man behöver inte åka dit för att se det på nära håll, det räcker att googla bilder på Pul-e Sukhta. Där bland narkomanerna bor flera av dem som har utvisats från Europa.

Vian och Mokhtar träffade bland annat en kille som efter att ha gömt sig i Sverige och levt på gatan här, ”frivilligt” återvänt till Kabul. Han har inte haft kontakt med någon i Sverige efter att han kom till Kabul. Han hade inget boende, inga pengar. Han levde på gatan och berättade hur det är under Pul-e Sukhta, att inga lagar gäller där.

Nu har han och Mokhtar tillfälligt husrum som finansieras från Sverige. De försöker båda ta sig till Iran.

Hamnar på gatan

Den situation som Vian beskriver bekräftas av en rapport från det pan-europeiska asylnätverket Asylous som behandlar situationen för unga män som återvänt till Afghanistan efter att ha fått stöd som ungdom i Europa.

I rapporten beskrivs hur ungdomar som kommer till Afghanistan och inte har något nätverk hamnar på gatan. Har man inte växt upp i landet, inte kan koderna och inte har några kontakter eller pengar är det i princip omöjligt att skapa sig ett liv i säkerhet. Risken att bli rekryterad av talibanerna, andra rebeller, eller till och med av IS, finns också.

Rapporten beskriver hur en ung man som har integrerats i västerländsk kultur uppfattas vid hemkomsten. Det är inte bara om han har konverterat till kristendomen eller kommit ut som homosexuell som han kan få problem, och till och med dödas.

”6 700 av de ensamkommande som kommit sedan 2015 har skrivits upp i ålder …”

En ung man som har förändrats under sin utlandsvistelse riskerar att stötas ut, om han talar med brytning, talar utan att först ha blivit tilltalad, om han klär sig annorlunda, går på gym eller pratar med vänner utomlands via Skype. Och inte minst, om han talar med kvinnor. Allt sådant kan leda till att familjen stöter bort honom och kan vara anledning till att en del unga män, även om det finns familj, inte söker upp den.

Det kan också vara ett stort problem att komma tillbaka och ha psykiska hälsoproblem. Att komma hem till familjen kan för den kille som är sjuk innebära en dödsdom. Det är också, enligt rapporten, ofta en omöjlighet att komma tillbaka som en man som har deporterats från ett rikt land. Familjen kan tro att det beror på att han är kriminell, lat eller helt enkelt misslyckad. Därför blir många killar istället hemlösa eller begår självmord.
Verkställighetshinder

Verkställighetshinder

Varje gång Migrationsverket försöker göra större utvisningar med chartrade plan är det några som lyckas får verkställighetshinder. Vid utvisningen den 10 oktober från Kållered var det några som i sista stund slapp gå på bussen som skulle föra dem till flygplatsen.

Syre har tidigare skrivit om Yasin som fick lämna förvaret i sista stund. En annan som blev kvar i Sverige är Hakim.

– Jag lärde aldrig känna de andra killarna som skulle utvisas. Jag fördes till Kållered 10 dagar innan vi skulle åka och alla satt bara vid datorerna. Så jag vet inte hur det har gått för dem, berättar Hakim.

Men Vian träffade en av dem i Kabul. Rohullas mamma stod utanför förvaret och försökte få säga adjö till honom dagen för utvisningen och hon intervjuades i flera svenska medier. SVTs Uppdrag granskning hade också intervjuat Rohulla dagen innan och de mötte honom när han landade i Kabul. Han har fått mycket uppmärksamhet och många har kämpat för honom. Men nu vill han inte längre prata med svenska medier. Vian vill inte säga något om hur han har det nu. Alla killarna är nu rädda för att bilder på dem ska spridas i sociala medier.

Lovats ny utredning

Hakim kom i oktober 2015 till Sverige. Han skulle precis fylla 18 och fick därför aldrig börja i gymnasiet. När han flyttades från Kalmar till Boden kunde han i stället börja studera på Vuxenskolan som erbjuder svenskstudier för asylsökande, och han pratar nu obehindrat svenska.
Han älskade Boden där han fick många kompisar, men där fann han också något annat, han fann en kristen tro.

Överklagandena gick inte vägen. Och till slut hämtades han och sattes i förvar i Gävle. Inför avresa flyttades han till Kållered. Där väntade han på avresa. Fram tills nu hade han inte berättat offentligt om sin tro.

Men nu lät han sig döpas. En pastor erbjöd sig att komma till förvaret där Hakim döptes.

Ett ”verkställighetshinder” kan handla om något man inte har berättat om tidigare. Och när Hakims jurist skickade in önskan om VUT på grund av kristen tro så stoppades utvisningen av Hakim. Han fördes över till en annan avdelning på förvaret för att myndigheterna skulle hinna titta på ansökan eftersom de inte skulle hinna göra det innan planet gick.

En vecka senare fick Hakim lämna Kållered. Han lovades en ny utredning. Hans vänner i Boden betalade en tågresa till honom och nu bor han hos en kvinna som hjälper honom.

– Jag har det jättebra, säger Hakim. Jag går till Vuxenskolan fyra dagar i veckan och jag hoppas börja på folkhögskola efter jul.

Om en och en halv månad kommer han att få en ny intervju med Migrationsverket.