Elavfall, metall, papper, plast … Listan kan göras lång på alla de material som Kina tar emot från omvärlden. Bara när det gäller plastavfall är Kina världens största importör. 7,3 miljoner ton importerades förr året, vilket motsvarar mer än hälften av världens plastavfall och värderas till omkring 3,7 miljarder dollar. Men vid kontroller har de kinesiska myndigheterna hittat en stor andel förorenat och uppblandat avfall. Nu har landet meddelat världshandelsorganisationen WTO att man vill ”skydda Kinas miljöintressen och folkets hälsa”. Därför kommer man från årsskiftet att förbjuda import av 24 olika avfallssorter, som exempelvis plast och papper.

– Kina har sedan 2010 steg för steg börjat definiera vilken typ av avfall som får komma in i landet. Nu har man fått införa mycket mer restriktiva lagar, eftersom trianguleringen (användandet av mellanländer för att undvika tullkontroller vid illegal transport) gjort att avfall som varit extremt förorenat kommit in i Kina och det har lett till att stora zoner har blivit som ”eldslandet” här i Italien, säger Claudia Salvestrini, chef för konsortiet Polieco i Italien, ett slags kontrollorgan för plaståtervinnare.

”… kontrollerna i Kina har blivit hårdare, och det som händer då är att mer transporter skickas via framför-
allt Malaysia och Vietnam …”

Claudia Salvestrini, chef för konsortiet Polieco i Italien. Foto: Privat

Med eldslandet syftar hon på ett extremt förorenat område utanför Neapel, där flera aktörer i samarbete med maffian grävt ner och bränt mängder av avfall och där statistiken på cancerfall bland invånarna skjutit i höjden. Situationen i Kina kan beskrivas på samma sätt, med skillnaden att det rör sig om ännu större volymer avfall. Claudia Salvestrini har själv bevittnat det hela under ett trettiotal resor till landet, från början driven av frågan om vart Italiens plastavfall tar vägen, och därefter hängiven målet att få slut på de illegala avfallstransporterna. Syre har tidigare rapporterat om det hon sett i Kina: återvinningsplatser där såväl vuxna som barn jobbar utan skyddsutrustning, plast som rengörs utan lämpliga maskiner och tvättanordningar och som sedan skickas vidare till andra platser för tillverkning av en mängd nya produkter – inklusive leksaker och nappflaskor. Det material som inte går att återvinna hamnar ofta i vattendragen eller bränns upp.

– Så här ser det fortfarande ut i dag. Men kontrollerna i Kina har blivit hårdare, och det som händer då är att fler transporter skickas via framför allt Malaysia och Vietnam, där man mal ner alltihop före tvätt och utan någon kemisk analys. Och från dessa länder skickas det sedan vidare till olika hamnar i Kina, numera ofta de mindre hamnarna som har färre kontroller, säger Claudia Salvestrini.

Enorma förtjänster

Men varför återvinns då inte plasten inom Europa? En hel del gör naturligtvis det också. Men den färdiga återvunna råvaran exporteras främst till Kina, som har ett betydligt större behov av råmaterial än Europa för att kunna tillverka nya produkter. Detta leder till att även mindre seriösa aktörer finner vägar in i Asien och möjligheter att tjäna stora pengar. I Europa är systemet tänkt att fungera så att du betalar en återvinningsanläggning för att bli av med ditt plastavfall. Men eftersom behovet av råmaterial är så stort i Kina och arbetskraften fortfarande relativt billig finns det agenter som köper avfallet istället. Detta gör att du kan tjäna pengar två gånger om du använder dig av falska dokument.

– Det handlar om stora förtjänster och skatteflykt. Det är ett sätt att tvätta pengar, genom falska dokument och falska fakturor, säger Nicola d’Alessandro, överste inom italienska finanspolisen.

Denna del av det italienska polisväsendet har en lång erfarenhet av att bekämpa den utbredda organiserade brottsligheten i landet, så av naturliga skäl var D’Alessandro och hans kollegor bland de första i Europa att upptäcka denna typ av handel där orent plastavfall klassificerats om till återvunnen, tvättad råvara. För så länge avfallet har som mål att bli återvunnet och har en auktoriserad återvinningsstation som slutdestination anses transporterna lagliga enligt internationell lag. Men så är alltså inte alltid fallet. D’Alessandro berättar om en av de första upptäckterna hans arbetslag gjort: en container som innehöll otvättad jordbruksplast med rester av bekämpningsmedel och metallskrot. En felaktig adress gjorde dem uppmärksamma och när de såg att adressen var ett kontor på 13 våningen i en skyskrapa i Hongkong gjorde de en fysisk kontroll.

– Det kom en lukt av förruttnelse så fort vi öppnade containern. Detta var deklarerat som råmaterial, men det var i själva verket sopor, förklarar Nicola D’Alessandro.

Sedan denna kontroll år 2009 har Italien blivit allt tuffare på att kontrollera denna typ av transporter. Därför skickas många containrar först till andra europeiska länder, då kontrollen för transporter inom EUs gränser är närmast obefintliga. Såväl Salvestrini som D’Alessandro nämner hamnarna i Holland som en lätt väg att föra ut avfall från Europa, då det är så mycket trafik att väldigt få kontroller hinns med. Men även Slovenien, Greklands nyligen privatiserade hamn Pireus och hamnen i Marseille nämns som ställen med få kontroller.

Stort mörkertal

Men hur ser det då ut i Sverige?

Faktum är att det är svårt, nästan omöjligt att veta. Statistiken från Naturvårdsverket och Tullverket över beslagtagna illegala transporter av plastavfall är liten, men existerande. Sedan 2007 rör det sig om omkring 25 stoppade containrar med allt från risifruttiförpackningar och generellt plastavfall till PVC-lump och skrivarpatroner. Och även här har Tullverket stoppat stora sändningar med jordbruksplast. Men mörkertalet kan vara stort. Enligt en rapport från länsstyrelsen i Skåne förra året gjordes uppskattningen att omkring fem procent av alla godstransporter inom regionen kan vara olagliga och/eller bristfälliga avfallstransporter (utan någon närmare definition på typ av avfall). Det skulle innebära 130 lastbilar per dygn bara i Region syd.

Ansvaret för kontrollerna på de containrar som lämnar Sverige är uppdelat mellan Tullverket samt fem av landets länsstyrelser. Tullverket väljer ut vad som ska kontrolleras medan länsstyrelsen har uppdraget att bedöma om innehållet i en container sedan kan klassificeras som råvara eller avfall. Men denna samverkan tar mycket tid, skriver länsstyrelsen i Region väst i en kartläggning som gjorts av omfattningen av illegala avfallstransporter. ”Det är ett problem att de myndigheter som arbetar med otillåten avfallshantering är beroende av varandra eftersom samordning tar tid. Detta minskar de gemensamma tillsynsinsatserna” står det att läsa i rapporten.

”Det kom en lukt av förruttnelse så fort vi öppnade containern. Detta var deklarerat som råmaterial, men det var i själva verket sopor.”

Att det dessutom bara finns ett fåtal personer på länsstyrelserna runtom i landet som arbetar med gränsöverskridande avfall blir tydligt i Naturvårdsverkets Handlingsplan för tillsyn över gränsöverskridande avfallstransporter 2017–2019. Länsstyrelsen i Västra Götaland är ett tydligt exempel. Här delar två personer på den enda heltidstjänst som ska kontrollera gränsöverskridande avfall i Region väst. Området innefattar dels Göteborgs hamn, som står för omkring 30 procent och av den totala godsmängden i Sverige (motsvarande omkring 800 000 containrar per år) men också länen Värmland, Jönköping och Halland.

– Det är enorma flöden, och att ställa sig i hamnen och göra stickprov är ogörligt, säger en av dem som Syre pratat med.

Bilden som polisen ger är att det inte bara handlar om ett stort mörkertal, utan även om en växande brottstyp. ”Utvecklingen och organisationsgraden av miljöbrottslighet har på senare år ökat i omfattning och är kopplade till ekonomisk brottslighet. I synnerhet gäller detta för avfallsbrottsligheten” skriver Polismyndigheten i en rapport från 2015 om den organiserade brottsligheten. Den låga risken för upptäckt, de låga straffnivåerna och stor ekonomisk vinning beskrivs som orsaker.

– Det är ett brottsområde som de kriminella kan ägna sig åt nästintill ostört och som genererar väldigt stora summor pengar. Avfall är en väldigt lukrativ business, bekräftar en person inom polisen som vill vara anonym.

Stor ökning av export

De kontroller som görs inom sektorn baseras främst på rapportering från verksamhetsutövarna själva, vilket troligen leder till att ”de mest laglydiga och lojala verksamheterna är de som drabbas av straff. De mindre samvetsgranna, som kanske står för en grövre brottslighet, selekteras bort genom att de varken rapporterar eventuella brott eller blir föremål för kontroll och tillsyn” beskriver samma rapport.

Det faktum att plast inte är klassificerat som farligt avfall kan vara en bidragande orsak till att få transporter upptäckts. Statistiken från Naturvårdsverket visar att den avfallstyp som oftast upptäcks och beslagtas är begagnade bilar och elskrot, som båda klassificeras som farligt avfall. Tullverket vill inte förklara i detalj hur deras urvalsprocess för kontroller går till, men avsändare, varuslag och mottagarland – allt kan ge en ledtråd till om något är misstänkt olagligt.

”Det är ett brottsområde som de kriminella kan ägna sig åt nästintill ostört och som genererar väldigt stora summor pengar.”

– Vi arbetar mycket med selekteringar, men det är ett stort flöde. Förra året var det mer än sju miljoner tulldeklarationer i Sverige, så det finns en del att selektera från, säger Martin Johansson, specialist på miljöbrott på Tullverket.

Men enligt en rapport från Europeiska miljöbyrån från 2012 så ökade exporten av plastavfall inom och från Europa femfaldigt mellan åren 1999 och 2011. Enligt samma rapport verkade även de olagliga transporterna öka.

Kartläggningar

Så vad görs egentligen åt problemet?

På uppdrag av regeringen gjorde de fem länsstyrelserna för ett par år sedan kartläggningar av arten och omfattningen av de illegala avfalls-
transporterna. Detta har legat till grund för Naturvårdsverkets handlingsplan som publicerades tidigare i år.

Samtliga menar att en utökad ”uppströmstillsyn”, direkt vid källan vid mindre anläggningar är viktig. ”Kommuner är en mycket viktig källa för att få underrättelseinformation och de kan själva agera för att motverka att de småskaliga exporterna sker” skriver man. Samtliga vill också förbättra samarbetet mellan regioner och olika myndigheter för en effektivare kontroll. Även deltagande i internationella samarbeten uppges som viktigt.

Miljöminister Karolina Skog meddelar att avfallstransporter är ett växande problem och att regeringen nu satsar extra resurser på detta arbete i budgeten för 2018.

– Länsstyrelsen får ökat anslag i budgeten (5 miljoner under 2018) för att kunna öka tillsynen vad gäller illegala gränsöverskridande avfallstranporter. Naturvårdsverket får extra resurser (5 miljoner under 2018) för att börja bygga upp ett nytt system för spårbarhet av farligt avfall och avfallsstatistik, skriver hon i ett mail.

”Till följd av beslutet förväntar vi oss en kedjeeffekt, då utbudet av återvunnet plastmaterial ökar i Europa.”

Hur kommer då Kinas beslut om importstopp att påverka handeln av avfall?

När det gäller den olagliga transporten är risken stor att man hittar nya vägar in i landet. Alternativet är att länder som Indien och Bangladesh kommer att börja ta emot mer, då de redan i dag tar emot stora mängder avfall från framför allt USA och står inför en liknande problematik som Kina. Men hur det kommer att påverka de lagliga återvinningstransporterna är ännu för tidigt att säga. Meddelandet till WHO specificerade inte om det rörde sig om enbart kontaminerat avfall eller alla exporter av dessa avfallssorter.

Anette Löhnn är marknadschef på Förpacknings- och tidningsinsamlingen, som samlar in förpackningar från hushållen i Sverige. När det gäller förpackningsmaterial i plast går det insamlade materialet till återvinningsföretaget Swerec i Värnamo samt ytterligare återvinningsanläggingar i Tyskland.

– Vi exporterar inte direkt till Kina. Till följd av beslutet förväntar vi oss en kedjeeffekt, då utbudet av återvunnet plastmaterial ökar i Europa. Vi följer dagligen utvecklingen på marknaden och har en dialog med våra sorteringsanläggningar.