DEBATT Samtidigt som EUs fiskekommissionär för en liten tid sedan stod på klimattoppmötet i Bonn och talade sig varm om hållbarhet, fattade EU-kommissionen beslut om de största kvoterna någonsin när det gäller blåfenad tonfisk. Det är inte hållbart.
Varje år samlas jordens fiskenationer för att diskutera fördelning och åtgärder för de mest värdefulla fiskarterna. Denna samling kallas ICCAT, den internationella konventionen för atlantisk tonfisk. Man behandlar även andra tonfiskarter, svärdfisk och till viss del haj, rocka och sköldpadda.
Den blåfenade tonfisken är en otrolig fisk. Den kan bli lika stor som en liten ponny och simma enorma sträckor. Det är ett stort och vackert urtidsdjur som inbringar enorma värden för den som fångar det. Den blåfenade tonfisken har varit starkt överfiskad och arten har pressats så hårt att den nästan kollapsat. Ett kollapsat bestånd har svårt att återhämta sig. Vissa gör det aldrig.
Maria Damanaki, som var EU-kommissionär för några år sedan, räddade den blåfenade tonfisken. Hon hade inte bara modet att driva igenom en helt ny fiskelagstiftning utan fick också de fiskande nationerna att införa hårda begränsningar.
Nu visar vissa vetenskapliga uppskattningar att den blåfenade tonfisken återhämtat sig på ett otroligt sätt. Detta skulle förstås vara glädjande – om det var sant. Tyvärr är osäkerheten mycket stor kring hur mycket fisk som finns egentligen. Det är en stor utmaning att göra beståndsuppskattningar på arter som tonfisk, som rör sig över stora områden. EU-kommissionen föreslår nu en kvot på 36 000 ton fram till 2020, den högsta kvoten på blåfenad tonfisk någonsin.
Det är ytterst tveksamt om detta är hållbart. Dels är beståndsuppskattningen ytterst bristfällig. Dels tillkommer alltid en stor andel illegalt fiske som man måste ta hänsyn till. Ett hållbart fiske skulle kräva en radikalt mycket lägre kvot, närmare 28 000 ton – 8 000 ton lägre än vad kommissionen föreslår.
Andra viktiga tonfiskarter som storögd tonfisk, gulfenad tonfisk och bonit är grovt överfiskade. Det här är ett europeiskt problem eftersom spanska och franska båtar fiskar med så kallade FADs (Fishing aggregating device). Vissa FADs fångar stora mängder fisk, även små yngel. Det här leder till att bestånden snabbt försämras eftersom fiskarna inte reproducerar sig som de ska.
Sydafrika, Japan och flera utvecklingsekonomier lade fram ett radikalt förslag att frysa allt fiske med FADs för ett år. Tanken var att få fram bättre vetenskapliga uppskattningar och ge arterna en chans att återhämta sig. EU vägrade prompt och hänvisade till politiska intressen, mycket på grund av Spanien. Man ser det som ett försök från Japan att underminera europeiska fiskeintressen.
På senaste ICCAT-mötet diskuterades också kortfenad makohaj där beståndet riskerar att kollapsa. Haj fångas ofta för sina fenor vilket är ett väldigt destruktivt fiske. Fenorna på hajen skärs av och resten av fisken dumpas i havet som sopor. Vi bör vidta åtgärder som alla fiskenationer måste följa och kvoten för haj bör minskas radikalt.
Till sist vill jag lyfta strukturella problem när det gäller dessa tonfiskmöten. De EU-medlemsstater som saknar direkt ekonomiskt intresse i fisket medverkar sällan på mötena. EUs mandat förändras ofta på plats, genom förhandlingar mellan medlemsstaterna. Därför är det väldigt viktigt att vara på plats. Alla positiva röster behövs för ett hållbart fiske och för hänsyn till haven.
