Amorteringskrav på bostadslån tycks ha potential att glida upp som en något oväntad valfråga. Nej, somna inte nu.

Det är lätt att se potentialen. Staten inför skärpta krav på att människor som tar stora bolån ska betala sina skulder. Detta leder inte bara till att dessa, ofta unga familjer i storstadsområdena, får svårare att komma in på bostadsmarknaden. Det leder också till att priset på bostäder sjunker när lånen blir dyrare. Detta i sin tur drabbar dem som använt lägenheter som investeringsobjekt, och vem som helst som skaffat en bostadsrätt på en marknad där det är nästintill omöjligt att få ett hyreskontrakt utan många år i bostadskö.

Vi talar om stora väljargrupper om vi inkluderar alla föräldrar som önskar att deras barn kunde köpa en egen lägenhet i storstadsområdena.

Nu diskuteras alltså att nya lån från mars 2018 ska få skärpta amorteringskrav.

Visst är det ett problem att det stärker orättvisorna på bostadsmarknaden mellan dem som redan har köpt en bostad och de som vill köpa sin första. Visst är det ett problem att det riskerar att bli ytterligare en inlåsningseffekt där människor drar sig för att flytta för att de då måste ta nya lån med de nya reglerna.

Samtidigt, är dagens situation rimlig? I en undersökning för två år sedan om svenskarnas amorteringsvanor svarade 39 procent att de inte amorterade alls på sina bolån. I juli 2016 infördes ett visst amorteringskrav på nya lån som överstiger 50 procent av bostadens värde. När du betalat hälften behöver du inte betala mer än räntan.

Vi lever i ett slags hyreskontrakt med banken, ofta mycket billigare än en nybyggd hyresbostad. Systemet bygger i grunden på ständigt ökade värden på bostäder och stabil ekonomi.

Priset på lägenheter sjunker redan nu i Stockholm, visar statistik. Det beror delvis på att det byggts så mycket nya bostäder (en av förra valets valfrågor). God tillgång på bostäder sänker priserna. Tillgång och efterfrågan, det fick vi lära oss redan i grundskolan. Med tanke på byggnationstakten kan denna utveckling förväntas fortsätta.

Vet ni att man i Finland förväntas betala tillbaka sitt bostadslån på 30 år? Möjligen kan du förhandla till dig ett eller två amorteringsfria år, men lånet ska betalas tillbaka. De flesta betalar tillbaka sina lån på 20 år. Så när en svensk betalar 8000 kronor betalar en finländare kanske det tredubbla varje månad.

Det diskuteras i Finland huruvida dessa krav är rimliga, då det stryper utrymmet för annan konsumtion.

Många i Sverige är belånade upp till öronen. Marginalerna för förändringar i privatekonomi, räntor och värdet på bostäder är små. Om vi fortsätter ha en bostadsmarknad där bankerna skyfflar ut enorma lånekapital till låga räntor, som aldrig behöver betalas tillbaka, förstärks dagens utsatta situation. Tänk om bostadsbristen dessutom byggs bort och priserna sjunker. Vi har onekligen satt oss i en svår sits med de frikostiga låneregler som regerat. Att skärpa amorteringskraven är visserligen också en risk, men kanske ändå det minst dåliga.