Inga armar – ingen kaka! I alla fall inte när du vill ha den. Du får vänta till klockan 15 när din assistent kommer. Assistenten kan ju inte sitta hos dig och hänga i väntan på att du ska vilja äta kakor eller gå och träna eller ringa en kompis. Vill du själv bestämma om din tid och ditt liv? Nej, det blir för dyrt.

Det är just nu det svar som människor med funktionsnedsättningar får när de ansöker om personlig assistans enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lagen kom till 1993 i syfte att personer med funktionsnedsättningar så långt som möjligt skulle kunna leva och delta i samhällslivet som alla andra. Men de senaste åren har den blivit allt mer urgröpt efter domar som har tagit ifrån människor den rätten. Några domar som Högsta förvaltningsdomen fällde i somras har gjort läget akut.

Fallen som domarna gäller har inte ens handlat om kakor utan till exempel om livsnödvändig andningsgymnastik. En kvinna med cystisk fibros behöver andningsgymnastik flera gånger om dagen för att få upp slem ur lungorna eftersom hon inte kan hosta själv. Bland annat för detta har hon haft assistans sedan 1996, men rätten till ersättning för den assistansen överklagades makabert nog 2012.

De som överklagade var Inspektionen för socialförsäkringen, IFS, en myndighet vars uppgift är att ”genom systemtillsyn och effektivitetsgranskning värna rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsområdet”. Det gör de bland annat genom att överklaga myndighetsbeslut i syfte att få fram ett sätt att tillämpa lagarna som kostar mindre pengar. Även då resultatet blir en praxis som går emot lagens syften.

Det var också ISF som överklagade ett beslut om bidrag för personlig assistans till en kvinna som fick skjuts av assistenten till olika aktiviteter. De ansåg att hon kunde använda färdtjänst, fast hon inte kan orientera sig på nya ställen eller följa instruktioner, och fast hon ofta blir orolig och får vredesutbrott.

De båda kvinnorna med funktionsnedsättningar fick rätt i förvaltningsrätten, men ISF överklagade ända upp till Högsta förvaltningsdomstolen – som gav myndigheten rätt. Domarna är absurda.

I den ena domen konstateras att andningsgymnastiken är nödvändig, men att sådan hjälp bara får ges om behovet beror på en psykisk funktionsnedsättning. Det går att läsa lagen på det sättet, men det är inte den enda möjliga tolkningen. Ändå har domstolen valt den.

I den andra domen skriver domstolen att assistentens hjälp säkert är viktig. Men hen kan ju ändå inte ge någon kvalificerad hjälp när hen kör bil, så därför ska kvinnan få avslag. Högsta förvaltningsdomstolens domar är prejudicerande och Försäkringskassan har tagit några månader på sig att grunna på hur de ska tolka dem. De kom fram till att de hela tiden har tolkat lagen alldeles för generöst och måste göra en omtolkning.

En slutsats av domen i fallet med assistenten som körde bil är till exempel att ersättning bara får ges för tid då en assistent aktivt hjälper personen med funktionsnedsättning. Assistenten ska inte finnas till hands utan bara komma vid akut behov, vilket raserar en stor del av poängen med personlig assistans.

Hur ska man kunna ”leva som andra” om man bara får ha behov vid bestämda tider? Om man ska vänta med att gå på toa eller plocka upp ett tappat äpple från golvet tills assistenten kommer förbi – hela livet? Eller vänta med att hosta?

Försäkringskassan skrev till regeringen och varnade för att den nya tolkningen av lagen kan få ”oöverskådliga konsekvenser”. Thomas Bull, justitieråd i Högsta domstolen, skrev då i Svenska Dagbladet att Försäkringskassan har övertolkat domen och att den är otydligt skriven.

Socialförsäkringsminister Åsa Regnér har uppfattat att situationen är omöjlig och tillsatt en utredning som ska komma med förslag till ändringar i LSS i december. Tanken är att lagändringarna ska träda i kraft i vår. I väntan på det presenterade hon den 14 november fyra tillfälliga lagändringar som börjar gälla redan nu.

Bland annat kommer man att kunna få hjälp av en assistent som finns till hands. Försäkringskassan kommer inte heller att ompröva alla beslut om beviljad assistans vartannat år. Det här gäller nya beslut – de som redan har fått avslag får vänta till lagändringen i vår.

Förutom att tusentals människor får vänta till i vår med att kunna arbeta, studera, ta hand om sina barn och överhuvudtaget leva sina liv finns fortfarande en stor oro för vad den nya lagen kommer att innebära. Åsa Regnér har visserligen sagt att de som behöver hjälp ska få det, men det finns också en tydlig avsikt att göra lagen striktare för att minska kostnaderna. Det är klart att personlig assistans kostar. Men att se till att alla får möjlighet att leva självständiga liv, det är sådant vi har ett samhälle till.