En vecka efter de första uppgifterna från paradisläckan publicerades har myndigheter världen över inlett utredningar om misstänkt skatteflykt. Debatter om skattemoral och kryphål i lagen har också följt i läckans spår.
Dag ett avslöjades att USA:s handelsminister Wilbur Ross gjorde affärer med president Vladimir Putins svärson och två oligarker kopplade till de amerikanska handelssanktionerna mot Ryssland. Demokrater i senaten uppmanade snabbt till en utredning och Ross aviserade att han gör sig av med aktierna.
I Kanada blev premiärminister Justin Trudeaus kampanjchef Stephen Bronfman påkommen med en mångmiljonstiftelse i skatteparadis, trots att Trudeau gjort stor poäng av att stoppa skatteflykt. Bronfman medger bara en indirekt koppling till stiftelsen, ett ”indirekt lån för över ett kvarts sekel sedan”. Trudeau säger sig vara nöjd med svaret.
– Kanadensarna är inte nöjda, kontrade socialdemokratiska NDP:s ledare Jagmeet Singh.
Även från konservativt håll hörs kritik mot att Trudeau inte tar skatteflyktsfrågan på allvar.
I Kanada, Chile, Singapore, Danmark, Norge och många andra länder, däribland Sverige, har skattemyndigheterna sagt att de ska granska uppgifter som kommer fram i paradisläckan.
Nederländerna kritiseras för sina lågskatteupplägg för storföretag. I läckan har bland andra exemplen Nike och Procter & Gamble uppmärksammats. Myndigheterna där säger nu att de ska gå igenom 4 000 skatteavtal med utländska företag.
EU:s skattekommissionär Pierre Moscovici har också hotat med påföljder för Malta och Storbritannien på grund av ländernas ”suspekta” tillämpning av momsregler för lyxjakter och privatjetflygplan. I det brittiska fallet avses ön Isle of Man.
I Argentina har arresteringsordrar utfärdats mot fyra företrädare för ett universitet misstänkta för penningtvätt i samband med ett skatteparadisupplägg i en affär med den schweiziska råvarujätten Glencore. I Colombia har president Juan Manuel Santos offentliggjort sina deklarationer två år tillbaka efteruppgifter om hans kopplingar till upplägg i skatteparadis.
En del kritik har framförts mot rapporteringen om paradisläckan, inte minst för att många av de avslöjade förhållandena beskrivs som lagliga, eller i alla fall inte uppenbart olagliga.
Det har i sin tur fått Alex Cobham, chef för tankesmedjan Tax Justice Network , att reagera. Han vänder sig mot både den kritiken och mot de journalister som hävdar att uppläggen är lagliga. Cobham skriver i ett debattinlägg att journalister varken ska fria eller fälla:
”Vi kan inte bara säga att paradisläckan inte har avslöjat några olagligheter förrän relevanta myndigheter har granskat handlingarna och väckt åtal. För stunden är det bästa vi kan säga att vi alla är oskyldiga till dess att vi har befunnits skyldiga.”
Ordföranden för aktiebörsen på Kajmanöarna, Anthony Travers, kallar för sin del paradisläckan för fejkade nyheter och hävdar att läckan från juristbyrån Appleby kommer från ett dataintrång. Journalisterna som rapporterar om läckan borde därför ”sitta i fängelse”.
Läckan gavs till Süddeutsche Zeitung och delades med TT, SVT och fler än 90 andra medieföretag i 67 länder samordnade av journalistnätverket ICIJ.
Fakta: Paradisläckan
• Paradisläckan, ”Paradise Papers” på engelska, kommer från ett 20-tal slutna territorier. Materialet gavs till den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung som delade med sig det till journalistnätverket ICIJ. 381 journalister från 96 medieföretag i 67 länder har sedan granskat innehållet.
• Från Sverige har TT, SVT:s Uppdrag granskning och SVT Nyheter deltagit. Internationellt märks bland andra The New York Times, BBC och Le Monde.
• Materialet utgör 1,4 terabyte – 13,4 miljoner dokument. Huvuddelen kommer från juristbyrån Appleby, med kontor i en rad skatteparadis och med många storföretag och förmögna personer som kunder.
• I läckan ingår också bolagsregister från 19 territorier, bland dem skatteparadis som Bahamas, Bermuda och Kajmanöarna.
• Läckans innehåll spänner över nästan 70 år, 1950–2016.
Källa: ICIJ
