I Somaliland finns unika grottmålningar och arkitektur som skulle kunna platsa på Unescos världsarvslista – om inte Somaliland hamnat i politiskt limbo eftersom det fortfarande betraktas som en del av Somalia.
Några av de äldsta grottmålningarna på Afrikas horn, som finns här och som har mellan 5 000 och 10 000 år på nacken, upptäcktes av franska arkeologer så sent som 2002.
Hamnstaden Berbera ligger i Adenviken mitt emot Jemen. Staden med sina soldränka gator är rik på historia. Berberas gamla kvarter är fulla av ottomanska arkitektoniska juveler där arabiska, indiska och judiska handelsgemenskaper en gång blomstrade.
Berbera skulle kunna klassas som världsarv av FN-organet Unesco men Somaliland betraktas som en del av Somalia – som är ett av de länder som inte har ratificerat världsarvskonventionen. Samtidigt håller många byggnader på att falla sönder och förstörs i en sådan takt att det snart inte finns något kvar för Unesco att skydda.
– Försummelse och okunskap bland befolkningen förvärrar situationen. Jag har inte hört om några restaureringsplaner och dessvärre måste vi agera mycket snart om vi ska kunna rädda platser från att försvinna, säger Jama Musse, chef för Röda havets kulturcenter i staden Hargeisa.
Berberas gamla kvarter är inte det enda som är hotat. Omkring 100 kilometer västerut finns grottmålningarna i Las Geel.
– Det här är en av de viktigaste platserna för grottmålningar i östra Afrika. Det handlar dels om det stora antalet målningar och om utförandet men också om den originella skildringen av boskap och personer, säger Xavier Gutherz som ledde den grupp av franska arkeologer som upptäckte målningarna i Las Geel 2002.
Men några av de mellan 5 000 och 10 000 år gamla återgivningarna går inte längre att urskilja och ser mer ut som smutsfläckar, eftersom de inte skyddats mot väder, vind och djur i området.
– Det finns inga pengar för att skydda platsen bättre, vår avdelning för turism är mycket liten, säger Abdisalam Mohamed, som arbetar i några av de få skraltiga kontor som tillhör Somalilands turismmyndighet, i de centrala delarna av staden Hargeisa.
Somaliland förklarade sig självständigt från centralregeringen i Mogadishu 1991 men fortfarande har inget annat land erkänt Somaliland som en självständig stat. Somalilands regering har en liten budget och svårt att få tillgång till global finansiering eller lån. I stället förlitar sig Somaliland på penningöverföringar från diasporan för att stärka ekonomin.
I ett sådant läge är det inte en prioritet att stödja uppbyggnaden av turismen. Därför riskerar många av Somalilands historiska platser att gå förlorade – och med dem själva grunden för en turismindustri som skulle kunna bidra till att göra Somaliland mindre beroende av boskapsexport. Turismen skulle också bidra med förändrade uppfattningar om Somaliland.
Förutom bristfälligt underhåll av historiska platser innebär bristen på medel att det överhuvudtaget är svårt att lägga märke till stränderna, som har stor potential att locka turister. De sträcker sig 850 kilometer längs kusten och är nästan helt outvecklade.
– Det finns väldigt lite längs stränderna i form av infrastruktur – det behövs mycket mer av det, säger Georgina Jamieson som arbetar med turism som konsult vid Dunira Strategy.
Vid en genomförbarhetsstudie konstaterade hon att världsarvsturism skulle kunna skapa hållbar ekonomisk tillväxt i Somaliland.
– Vi drog slutsatsen att på kort sikt så är Somalilands historiska platser den främsta tillgången.
Somaliland kan också ge turister möjlighet att ta del av nomadtraditioner och boskapsskötsel och här finns också de uråldriga Masjid al-Qiblatayn-ruinerna efter en moské, vid kustbyn Zeila. Kamelmarknaden i Hargeisa och sluttningarna kring nationalparken Daallo har också mycket att erbjuda i form av ett imponerande fågelliv och magisk utsikt.
Men även om Somaliland har så mycket att erbjuda innebär det ett enormt arbete att försöka locka hit turister eftersom länders regeringar varnar för resor hit.
– Stackars Somaliland hamnar i samma liga som Syrien och Jemen och det betyder att det inte är möjligt att få hotellgrupper intresserade eller stöd till investeringar i infrastruktur, säger Jim Louth vid äventyrsreseföretaget Undiscovered Destinations som skickar turistgrupper till Somaliland.
Den finns möjligheter för Somaliland på nära håll om läget förändras.
– Etiopien som är vår granne kan innebära att en stor marknad öppnar sig med tanke på landets stora befolkning, säger Mohammed Abdirizak, som driver resebyrån Safari Travel Tour and Culture i Hargeisa.
Han tillägger att Etiopien har en av världens snabbast växande ekonomier och en befolkning som väntas uppgå till 127 miljoner år 2037, enligt nya uppskattningar.
– Många som tillhör medelklassen reser till Kenya eller Djibouti på semestern och de skulle lika gärna kunna komma hit, säger Mohammed Abdirizak.
Några av de som arbetar med att få igång turismen säger att regeringen inte gör tillräckligt och använder den begränsade budgeten som en ursäkt för att inte vara mer proaktiv. De menar att regeringen inte inser att turismen skulle kunna bli ett sätt att ta itu med fattigdom och arbetslöshet. Det är något som lett till att många sysslolösa unga män syns längs gatorna.
Trots alla utmaningar som Somaliland står inför är kriminaliteten låg. Den senaste terroristattacken skedde 2008. Regeringen uppmanar alla utländska resenärer att eskorteras av säkerhetsstyrkor, men de flesta menar att det mest handlar om att regeringen är rädd för att en enda incident där en turist drabbas skulle undergräva möjligheterna till ett internationellt erkännande av Somaliland.
Utländska turister som väljer att ta sina regeringars reserekommendationer med en nypa salt kan resa relativt säkert utan att råka ut för några incidenter och ägna sig åt underhållande äventyr. Den största utmaningen är hettan mitt på dagen. Det gäller särskilt kuststaden Berbera som ligger i samma nivå som havsytan. Då är det en lättnad att stranden Baathela Beach ligger i utkanten av staden.
Xavier Vallès vadar ut i det svalkande vattnet helt ensam. Här finns inga andra än de beväpnade vakter som står vid sidan av hans bil och stirrar uttråkat rakt ut i luften.
– Med dessa små vågor påminner det om Medelhavet, säger Xavier Vallès som arbetar som hälsovårdskonsult i Somaliland och växte upp precis vid stranden i Barcelona.
