Jag har sällan varit så upprörd över det politiska spelet som när Stefan Löfven i december 2014 utlyste nyval (ja, jag vet att det egentligen heter extraval).
Han var missnöjd med efterspelet efter valet och hur den politiska oppositionen agerade. Till viss del förståeligt, men han borde också ha insett att man får ligga som man bäddar. Han valde att bilda en regering utan stöd av en majoritet i riksdagen och blev sen förbannad över att förlora omröstningar i riksdagen.
Det var dock inte hans bristande självinsikt som gjorde mig upprörd, utan det faktum att han utlyste nytt val utan att vilja begära något nytt mandat från väljarna. Han ville fortfarande ha en S-MP-regering. MP sa detsamma. Partierna på allianssidan ville likaledes gå till nytt val på samma löften om allianssamarbete som tidigare. Väljarna skulle alltså rösta igen, med exakt samma förutsättningar.
För att nyvalet skulle ha haft någon poäng så skulle partierna förstås ha bett väljarna om förtroendet att skapa andra regeringsalternativ än de de gått till val på några månader tidigare. De skulle bett om förtroende att upplösa blockpolitiken, helt enkelt. Då hade nyvalet haft en poäng.
Det ställdes in och är nu en parentes i historien. Partierna ligger däremot nedgrävda i samma skyttegravar som då. Vi löper alltså stor risk att få exakt samma resultat efter valet 2018, om ingen är beredd att bryta upp de politiska blocken.
Hur svårt kan det vara, undrar en del. Ve och fasa, tänker andra, hur ska jag då veta vad jag ska rösta på?
Svaret på den första frågan är: Politiskt och teoretiskt inte så svårt för partier som befinner sig någorlunda i mitten. Det är ingen självklarhet att liberaler och konservativa kommer enkelt överens. Inte heller att MP och S gör det. Men i praktiken jättesvårt. Inte minst för små partier, som MP, L och C, som riskerar att förlora väljare åt båda hållen på grund av osäkerhet kring vilket regeringsalternativ de står för. Väljarna är vana att välja mellan block.
Men det svåraste är att hela den politiska traditionen i Sverige är byggd kring blockpolitik. Både S och M ger gärna en bild av att en stor del av deras existensberättigande ligger i att kämpa emot varandra. Skulle de få lika mycket röster om det bara handlade om deras egen politik och mindre om att motarbeta den onde andre? Osäkert. I praktiken står de dock på samma sida i många frågor.
Hur ska du veta vad du ska rösta på utan blockpolitiken? På partiet med bäst politik, förslagsvis. Det ökar nämligen chansen att den bästa politiken får inflytande.
Det må vara jobbigt, både för partierna och väljarna. Men det är inte rimligt att vi om ett år ska sitta i samma situation som efter valet 2014, där en regering utlyser nyval för att den koalition de lovat bilda inte kan få igenom sina beslut.
