Redan de gamla grekerna. En ohyggligt korkad inledning på en krönika. Så uttjatad och dessutom så fördummande. För redan innan grekerna gjort något hade andra redan gjort det mesta. Så det där med grekerna är egentligen bara uttryck för eurocentrering, den vita världens överhet, som likt transnationella bolag tagit patent på sådant som andra, inklusive naturen själv, framställt.

Hur som helst, i grekernas gamla mytologi är sömnens gud, Hypnos, tvillingbror med dödens gud, Thanatos. Det ger en god bild av det ekonomiska system som dominerar Sverige, Europa och världen. Vi är nämligen hypnotiserade till sömns av den tankefigur som har svindlade likhet med hjärndöd. Är inte det överdrivet? Nej, faktiskt inte.

Tankefiguren som rymmer tron på evig tillväxt, kapitalismen som enda system, globaliseringen som frihetens mål är i sig absurd. Men vi kan liksom inte komma ur den där tankefiguren, den har format oss, knådat oss. Den sitter i ryggmärgen. Precis som mycket annat vi gör mot bättre vetande.

Tankefiguren förstärks varje dag som vi utsätts för den maktutövning som lägger sten till sten på den mur som omgärdar vårt tänkande. Låna nu, konsumera nu, ta ut vinsten nu.

Det finns drag – all jämförelse i övrigt förutan – av nordkoreansk oförmåga att se utanför den mur man där medverkar till att bygga kring sig själv i frihetens namn. Till slut har vi börjat tro att frihet är att vara fängslad på ett ekonomistiskt hjul som snurrar allt fortare. Att frihet bara kan vinnas genom att vi arbetar mer, konsumerar mer, producerar mer.

Vi har drabbats av Hypnos och är på väg mot Thanatos mentala dödsrike. Allt medan ropen skallar om att vi är på väg att nå friheten …

I Hypnos namn har ledande politiker fått för sig att normen för heltid ska vara 40 timmar trots att robotiseringen övertar allt fler jobb. Att målet är att skapa nytt arbete. Att skatt på arbete ska finansera vår gemensamma välfärd trots att det direkta arbetet utgör en allt mindre del av den totala ekonomin.
Att det inte hänger ihop ser man inte. Man lever i Hypnos, sömngudens, rike.

Ja, man har till och med – och nu är man närmare dödsguden Thanatos än Hypnos – fått för sig att globaliseringens frihet för kapital ska öka demokratin och människors frihet.

Man förmår inte ens från sin utkikspunkt dra slutsatser av hur pengar, kapital, ägande och makt sugs från de många till de få.

Och i helvetet – om det hade funnits – sitter djävulen själv och skrockar. Särskilt när hen tittar ut över landet i norr där man fått för sig att skattefinansierade skolor ska kunna ägas av globaliserade riskkapitalbolag, med rätt att gå på tillväxtjakt varhelst de vill, som vilken skruvfabrik som helst. Vilket dessa skolor också betraktas som, de små liven ska lära sig bli små skruvar i det ekonomistiska maskineriet medan de förmås tro att de är på väg mot friheten.

När jag i denna krönika skriver ”vi” så menar jag förstås ett ”vi” som inte omfattar vare sig mig eller dig … Eller?