Det är söndag morgon klockan 9 på parkeringsplatsen utanför en föga iögonfallande festlokal i San Josés industriområde. I lokalen arrangeras vanligen bröllops- och födelsedagsfester men i dag är det den traditionella Oaxaca-fiestan som firas, från den mexikanska delstaten med samma namn. Det är en fest till aposteln Petrus ära och flera av de latinamerikanska katolska församlingarna i San Francisco-bukten deltar. De första gästerna har redan kommit, finklädda och med blommor i händerna. Ett brassband spelar under discokulan, ja – till och med en liten parad går genom lokalen och runt byggnaden.

Den katolske prästen Jon Pedigo håller sin predikan på spanska. Det är en känslofylld predikan och det blir tydligt att oro råder i ”Latino Community”.

– Vi har sett politiker som säger att de älskar Jesus men som i verkligheten hatar honom, säger prästen och tillägger att den amerikanska politiken riskerar att leda till att människor blir mördade.

– Jesus sa till Petrus, fortsätter han, ”om du älskar mig så ta hand om de svagaste bland de svaga”. Det innebär att låta bli att bygga murar, göra immigranter laglösa, ta bort sjukförsäkringen, sänka budgeten för socialt boende, stoppa alfabetiseringskampanjer. Om man ändå gör dessa saker kan man inte hävda att man älskar Jesus. Det är skenheligt.

”Jag är rädd för ICE-agenter som kan dyka upp när som helst på mitt arbete eller hemma hos mig för att ta mig med sig.”

Pedigo eller Father Jon som han kallas anser inte att han politiserar evangeliet, berättar han i ett samtal efteråt.

– Snarare tycker jag att vi missar evangeliets egentliga budskap i fall människorna begränsar kärleken till personliga relationer.

Predikan entusiasmerar de cirka 200 personerna i salen och Pedigo menar att det ju är därför de träffas här. Det handlar om gemenskap, om att samlas i kritiska tider. Och om att hitta svar på brådskande frågor; hur man skyddar sig mot övergrepp och utvisning, hur man förhindrar att familjer rivs sönder.

”Jag är rädd” hörs gång på gång i olika samtal under festligheterna. En av dem som säger så är Rosa Valez, 50 år gammal. Hon härstammar från staden Guadalajara i Mexiko och har kommit till USA med sina fyra barn. Illegalt och utan papper vandrade hon över gränsen. Sedan dess har hon bott i San José, den enda miljonstaden i distriktet kring San Francisco. Dataindustrins Silicon valley pulserar intill, men San Josés stadsbild präglas av människor från Mexiko, Guatemala, El Salvador och Honduras.

– Jag är rädd för ICE-agenter som kan dyka upp när som helst på mitt arbete eller hemma hos mig för att ta mig med sig, säger Valez.

ICE står för ”Immigration and customs enforcement”, den federala polisen för gränssäkring, tull och immigration. Fortfarande är det dock mindre troligt att det kommer att hända just här. San José – och så gott som alla kommuner i området – har utnämnt sig till ”Sanctuary cities”. Det innebär att den egna polisen inte hjälper till när federala tjänstemän är på jakt efter illegala invandrare.

Den lokala förvaltningen bryr sig inte heller om den legala statusen, vilket bland annat innebär att barn till illegala invandrare kan gå i kommunala skolor.

Presidentens hot

Men det är osäkert hur länge detta kan fortsätta. Donald Trumps administration har förklarat krig mot ”Sanctuary cities” i hela landet. Presidenten själv har utfärdat ett dekret, ett hot mot kommunerna om att de antingen slutar stödja illegala invandrare eller blir av med offentliga medel. Justitiedepartementet, med Jeff Sessions som minister, undersöker därför hur man kan komma åt kommunerna. De planerar att sänka och dra in de offentliga medel från Washington som varje kommun är i starkt behov av. Några kommuner, däribland San Francisco, Oakland och San José, har framgångsrikt överklagat Donald Trumps förvaltningsbeslut. Men presidenten ger sig inte och har gett order om att pröva nya vägar att komma åt ”Sanctuary cities”.

”Handlar om min familj”

Osäkerheten – vad kommer hända härnäst? – genomsyrar samtalen i festlokalen. Yadira, 21 år gammal, invandrade legalt, men även hon känner sig hotad av Donald Trump och hans politik.

– Det handlar om min familj och mina grannar, de är en del av mig själv. Om de kommer för att ta min familj, tar de helt säkert även mig. På grund av min hudfärg kommer de inte att tro att jag är född här. De kommer att säga ”hon är från Mexiko, vi tar henne med oss”, säger Yadira.

Känslan av hot har dramatiska konsekvenser. Vanessa Sandez presenterar sig som chicana, invandrare från Mexiko. Hon arbetar som lärare på en skola för döva barn.

– Många föräldrar kommer inte längre till skolan med sina barn av rädsla att bli tagna på gatan. De uträttar bara det allra nödvändigaste utanför bostaden, deras sociala liv utspelar sig inom de egna fyra väggarna.

”Många föräldrar kommer inte längre till skolan med sina barn av rädsla att bli tagna på gatan.”

Man hör också allt oftare, att illegala invandrare inte längre polisanmäler kriminella handlingar i grannskapet och att de bara går till läkaren i yttersta nödfall. De drar sig undan det sociala livet av rädsla att hamna i utvisningsstaten USAs maskineri.

Ben Daniel, pastor vid den presbyterianska kyrkan i stadsdelen Montclair i Oakland, ser faran och förstår varför de illegala förhåller sig passiva. Han hänvisar till Daca-programmet, ”Deferred action for childhood arrivals”, ett slags amnesti för vuxna invandrare utan laglig status, sådana som har kommit till USA som barn med sina föräldrar.

Programmet togs fram under Barack Obamas presidentperiod och ansågs vara ett viktigt steg inom den latinamerikanska communityn. Unga vuxna registrerade sig och fick uppehålls- och arbetstillstånd tack vare detta.

– Nu har Trump-administrationen alla dessa uppgifter, vet var de bor och var de jobbar. Den 5 september beslutade han att det var slut med
Daca-programmet. De första utvisningarna kan börja den 5 mars 2018 i fall kongressen inte hittar på några nya regleringar, säger Daniel bekymrat och fortsätter:

– De unga människorna som anmälde sig i god tro hotas nu med utvisning. Så klart att de inte tror på denna regering. De har förts bakom ljuset.

Nätverk av kyrkor

Den presbyterianska kyrkan hör till ett nätverk där fler än 30 samfund i East Bay ingår: kristna, judar, muslimer och buddhister bland andra. Denna ”East bay sanctuary covenant” har hjälpt flyktingar från Mellanamerika sedan i början av 80-talet. På den tiden flydde tusentals människor från våldsamheter i Honduras, El Salvador och Guatemala, som till stor del trappades upp genom pengar från USA. Sedan dess har strömmen av hjälpsökande från Mellanamerika inte avtagit.

I stadsdelen Montclair fick till exempel en familj som flytt brutala våldsamheter i Guatemala hjälp. En vacker dag stod de framför kyrkdörren och församlingsmedlemmarna guidade familjen genom det legala ”träsket”, ordnade med bostad och hjälpte familjen ekonomiskt. Till sist lyckades man att anställa pappan som vaktmästare på kyrkområdet där det också finns ett daghem.

Det är tydligt att valet av Donald Trump som USAs president har ökat behovet av hjälpinsatser. I kyrkorna och på gatan växer motståndet mot hans politik och viljan att stänga gränserna för flyktingar från kris- och krigsområden – på grund av deras hudfärg och tro. Donald Trump säger att mexikanerna älskar honom och tvärtom. Men hans gärningar vittnar om något helt annat, menar man.

”De unga människorna som anmälde sig i god tro hotas nu med utvisning. Så klart att de inte tror på denna regering. De har förts bakom ljuset.”

Syster Maureen, jesuit och chef för nätverket East bay sanctuary covenant, är liten och skör men laddad med energi:

– Det finns en lag som är större än den av människor gjorda. Guds lag är viktigare, den är av moraliskt värde för mig och våra församlingar. Det skulle aldrig falla mig in att överträda denna lag.

Syster Maureen berättar att det är allt fler hjälpsökande som kommer. Cirka 70 människor varje dag sedan Trump valdes, nästan dubbelt så många som innan. De behöver framförallt hjälp med asylansökan, menar jesuiten Maureen. Hon är stolt över att det finns tillräckligt med domare som är välvilliga mot asylsökande och flyktingar från Honduras, El Salvador och Guatemala.

Effekter på jordbruket

Det juridiska läget i migrationsfrågor har i stort sett blivit ovisst. Ingen vet vad som kommer att hända. Det syns också när man ser på jordbruket där många illegala invandrare har arbetat. I Ventura county, norr om Los Angeles har det aldrig funnits några problem med att hitta fältarbetare. I februari kom många mexikaner illegalt över gränsen för att tjäna lite extra pengar. I år var allting annorlunda. Bara i Ventura county fattades 40 procent av arbetskraften. Skörden riskerades och jordbrukarna var tvungna att annonsera i dagstidningarna för att värva plockare. Men några svar kom inte och först då blev det möjligt att söka arbetare i grannlandet med hjälp av ett speciellt visum, en lösning som blev både krångligare och dyrare för bönderna.

Trump-administrationen slår sig dock för bröstet, antalet illegala gränsöverskridanden har minskat med mer än 60 procent sedan den nye presidenten tillträdde. I dagens USA handlar det om siffror och statistik mer än om nöd och den grundläggande rättigheten till asyl. Muren är redan färdigbyggd, åtminstone mentalt. Konsekvenserna på båda sidorna av gränsen är svåra att förutsäga.