En gnista från en skogsmaskin landade i det torra gräset en het julidag på ett hygge utanför Surahammar. Maskinföraren borde ha haft en brandvakt med sig, någon som kollade att det inte började brinna. Men en brandvakt ska ha lön och entreprenörerna konkurrerar med låga priser, så det fanns ingen. Gnistan tände eld på ett grässtrå, men maskinföraren såg det först när höga flammor slog upp. Då ringde han till SOS Alarm och åkte därifrån.
Så började den stora skogsbranden i Västmanland sommaren 2014, den största i Sverige åtminstone sedan 1950-talet, som brann i elva dagar och krävde tio miljoner liter vatten för att släckas. Den kom att drabba 13 800 hektar skog, sluka eller skada 25 hus, tvinga fram evakuering av ett tusental personer och döda en. Ända borta i Värmland i väster och Stockholm i öster syntes brandröken, och kändes på lukten.
Författaren Sven Olov Karlsson var en av dem som fick fly från elden och det var en osannolik slump att den inte tog just hans hus. I Brandvakten går han till botten med skogsbranden från flera olika håll: elden och människan, hur bränderna på jorden har ökat sedan vi människor kom till och hur de har accelererat allteftersom vi har blivit fler och fortsätter att öka. Hur dagens skogsbruk gör skogarna känsligare för bränder och får bränderna att spridas snabbare. Klimatförändringarna som gör markerna mer och mer eldfängda och drivs på av bränderna – de orsakar 40 procent av klimatförändringarna, skriver han. Hur elden drabbade människorna i området. De ekonomiska prioriteringar som lät branden sprida sig och hindrade en snabb och effektiv släckning.
Till exempel betalar inte skogsägaren Stora Enso sina entreprenörer för tid som de inte kan arbeta på grund av brandrisk. Och kommunernas underdimensionerade räddningstjänster instruerades att släcka i den egna kommunen istället för att ta ett gemensamt grepp om hela branden.
Ur alla dessa detaljer växer obönhörligen ett mönster fram, en bild av hur eldens framfart i skogen liknar människans på jorden. Varken elden eller människan vill något illa, men båda tycks vara lika blinda för sin egen påverkan i ett större perspektiv. Vad gäller elden är det självklart, men att vi själva som art fungerar likadant är något vi måste lära oss att förstå och parera.
Sven Olov Karlsson har gjort ett enormt arbete med sin bok. Han kan skog, inte minst skogarna i trakten – en del av den som brann var hans egen. Och han har satt sig in i allt runt branden och gjort ingående intervjuer med personer som på olika sätt påverkade förloppet eller påverkades av det. Det har blivit en faktatät, välskriven och suggestiv bok, en dokumentär thriller, som det finns många anledningar att läsa. Inte minst för den som arbetar med skog, brandbekämpning eller kommunal förvaltning och politik. Men också för alla oss som vill förstå mer om allt detta och om människans livsvillkor på jorden.
