Min ideologiska utgångspunkt är så extremt enkel, men konsekvenserna jag drar av den kan verka motsägelsefulla och det är de ofta, åtminstone om man utgår från att den värld vi lever i i dag är den enda möjliga och eftersträvansvärda.
Ingen människa har rätt att styra över någon annan. Aldrig. En enkel princip. Inte unik. Tvärtom.
Det är ett av högerns mantran. Individens frihet. Men det är individens frihet begränsad av en mycket stark, tydlig och ojämlik struktur som går ut på att majoriteten av människorna måste sälja sin frihet för att överleva. Den senfeodala kapitalismen. Jag diskuterar gärna pengars frihet och ägande.

Men problemet är bara att resonemanget så sällan tar steget upp från den egna plånboken till förnuftet. Inte sällan argumenterar folk för att de inte ska behöva betala skatt för saker som de inte vill ha. Inte helt främmande för en frihetlig person. Men plånboksargumentet bygger på ren själviskhet. Och på att den som använder det inte har tänkt. Alls.

I ett solidariskt och frihetligt samhälle skulle det inte finnas skatt i dagens mening. Det är själva idén med en frihetlig ideologi, vi vill ju inte ha någon stat. Alls. Men livet måste ju funka här och nu. Och då behövs skatter. Och då måste jag betala för sånt jag inte gillar. Det militära försvaret. Fängelser. Majoriteten verkar tycka att det ska finnas. Trots att jag inte gillar det raka majoritetstänkandet pröjsar jag. Lydigt. Det är en rätt stor skillnad mot när Herr Ego skriker:

– Varför ska jag betala för skolor? Jag har ju inga barn!

Om vi, utan andra förändringar, bara tog bort alla skatter och avvecklade staten, vad skulle hända? Skulle Herr Ego få mer pengar? Skulle han få betala 25 procent mindre för maten om momsen försvann? Skulle han få ut alla de 50 000 kronor som hans månadslön kostar hans arbetsgivare innan sociala avgifter, skatt och liknande? I ett teoretiskt lyckorike, ja. Men knappast här och nu. Makten över våra behov förflyttas bara från staten till kapitalet.

Om vi ändå fortsätter, trots att vi antagligen inte kommer att tjäna många spänn på det, så lever vi i en värld utan försvar, rättsväsende, utbildningsväsende, vård, järnvägar, vägar. Skulle bli rätt jobbigt efter ett tag. Så vi skulle ändå vilja ha de där grejerna fixade.
Men kapitalismen är ännu kassare på att administrera ansvar rättvist än staten, så antingen skulle det bli ett tämligen kasst samhälle eller så kommer ett frihetligt samhälle att kunna växa fram. Ett där människor är verkligt fria som individer och där samhället är uppbyggt av enheter grundade på frivilligt ingångna avtal mellan människor.

Utopiskt och kanske flummigt, men inte helt otänkbart och ganska skojigt. Kanske är en aggressiv högerståndpunkt i relation till staten en bra väg till ett frihetligt och kommunistiskt samhälle, i ordens egentliga betydelse?
Knappast. Jag tror inte att det är så enkelt. Och inget vettigt politiskt tänkande kan bygga på att utopin redan är här. Inte mitt heller.

Jerker Jansson, författare, musiker och fristående krönikör i Syre